Jaktbara ändernas parmängder vände nedåt

Våra fyra viktigaste jaktbara änder har under de senaste fem åren utvecklats negativt – krickan, knipan och bläsanden har redan gjort det en längre tid. Gräsandens goda produktion av ungar skapar ändå förväntningar om en givande andjakt.

text Hannu Pöysä, Andreas Lindén, Tuomas Rajala, Katja Ikonen, Naturresursinstitutet, Aleksi Lehikoinen, Naturhistoriska centralmuseet

Publicerad19.11.2020

Gräsandens häckande stam har vuxit på lång sikt sett, men under de senaste fem åren har arten gått tillbaka. Den negativa utvecklingen fortsatte i år, men resultatet stannade ändå nära långtidsmedelvärdet (1989–2020). Däremot hade gräsandens produktion av ungar ökat med 21 % sedan fjolåret och indexet för produktionen av ungar steg över långtidsmedelvärdet.

Indexet för produktionen av ungar visar antalet observerade ungar vid kullräkningarna och förändringarna som har inträffat, men inte det egentliga häckningsresultatet. Indexet visar hur mycket ungfåglar som kan finnas i fågelvattnen när andjakten börjar.

Krickans häckande stam fluktuerade kraftigt i början av inventeringsperioden för att efter hand stabilisera sig. På lång sikt sett har stammen gått tillbaka och nedgången har fortsatt under de senaste fem åren. Krickans produktion av ungar höll i år samma storleksklass som i fjol och låg cirka 25 % under långtidsmedelvärdet.

Knipans häckande stam var länge relativt stabil, men efter 2012 vände den nedåt, vilket innebär att stammen har minskat på lång sikt. Årets parmängd ligger cirka 20 % under medelvärdet för inventeringsperioden. Knipans produktion av ungar har vuxit med 23 % sedan fjolåret.

Bläsandens häckande stam har på lång sikt minskat kraftigt. Årets index för den häckande stammen var det lägsta för hela inventeringsperioden, bara 50 % av långtidsmedelvärdet. Även produktionen av ungar har sjunkit på lång sikt sett. Även om indexet för produktionen av ungar visar en tillväxt på hela 46 % från i fjol så stannade den långt under långtidsmedelvärdet. Bläsanden är sedan 2019 rödlistad som VU, sårbar.

På Naturresursinstitutets webbplats finns ett antal diagram för de övriga sjöfåglarnas utveckling: www.luke.fi/sv/om-naturresurser/villebrad-och-jakt/sjofaglar/.

För brunanden fortsätter utförsbacken: antalet par minskade med 11 % från i fjol. Glädjande är däremot att viggen, som har minskat på lång sikt, ökade med hela 55 % från i fjol. Men parindexet för arten stannade trots det klart under långtidsmedelvärdet.

Indexen som visar hur den totala mängden par och ungar hos de viktigaste jaktbara änderna har utvecklats. Skalan för bägge materialen är så konstruerad att 100 % står för medelvärdet för perioden 1989-2020. Det färglagda området kring indexet är ett 95 % konfidensintervall som beskriver den osäkerhet som spridningen i materialet orsakar värdet på indexet.

Produktionen av ungar följer inte alltid den häckande stammens utveckling

Hos de fyra viktigaste jaktbara änderna finns det tydliga skillnader beträffande hur produktionen av ungar har utvecklats. Gräsandens produktion av ungar har förblivit stabil, medan den har minskat hos de andra arterna. En jämförelse mellan diagrammen för produktionen av ungar och antalet par visar att bläsandens produktion av ungar tämligen väl följer variationerna i antalet par medan gräsandens produktion inte gör det.

Det vore intressant att veta om vi hos produktionen av ungar kan se någon riktning på lång sikt även med hänsyn taget till antalet par. En preliminär analys visar att krickans och knipans produktion av ungar sjunker på lång sikt oavsett storleken på den häckande stammen medan gräsandens och bläsandens motsvarande produktion av ungar inte visar någon riktning.

Resultatet tyder på att även produktionen av ungar i förhållande till antalet par sjunker för knipan och krickan. Med andra ord verkar häckningsresultatet ha blivit svagare. Observationen är oroväckande och kräver en grundligare undersökning.

Inventeringspunkterna ökar med god fart

I synnerhet Finlands viltcentral och Naturhistoriska centralmuseet har under de senaste åren uppmuntrat folk att inventera sjöfåglar och detta visar sig i en svindlande ökning av antalet punkter. I synnerhet punkterna för parräkning ökade dramatiskt i år. Det här beror delvis på ett forskningsprojekt finansierat av jord- och skogsbruksministeriet. Tack vare projektet gick det att återuppta inventerandet på ett stort antal punkter som knappt alls har räknats sedan slutet av 80-talet. Projektet lappar i synnerhet det glesa nätverket av punkter i norra Finland och gör därmed inventeringsresultaten geografiskt mer representativa.

Förhoppningsvis kommer alla punkter som räknades i år att förbli aktiva och nya grundas. Vi riktar ett varmt tack till alla organisationer som har jobbat för och stött inventeringarna samt ett särskilt tack till de många jägare och fågelskådare som har deltagit.