Vargarna blev fler i västra Finland

I mars i år uppgick antalet vargrevir med största sannolikhet till 60. Av dessa beboddes 37 av en familjeflock och 23 av ett par. Antalet revir med en familjeflock som i sin helhet befann sig på vår sida av gränsen uppgick till 32 och antalet parrevir till 21. För fyra områden som troligen var revir förblev tillståndet oklart, men samtliga beboddes sannolikt av åtminstone ett par.

Vid uppskattningen av vår vargstam använder vi en matematisk modell. Åren 2020 och 2021 läste modellen sannolikt delar av Tassen-observationsmaterialet felaktigt och därför har vi justerat nyckeltalen för vargstammen under de här åren en aning. Mer om detta i dokumentet för stamuppskattningen.

I den här artikeln har vi uppdaterat värdena för flockarna och paren för året 2021. I mars i år var antalet familjeflockar (37) lika stort som i fjolårets uppskattning. Det sannolikaste antalet flockar som helt och hållet rör sig inom landet uppskattades i mars i år till aningen fler (32) än i fjol (30). Likaså fanns det i år fler par (23) än i fjol (19). Det totala antalet individer uppgick med största sannolikhet till 290 vargar, vilket är av samma storleksordning som det uppdaterade men preliminära värdet för 2021. Uppskattningsspannet för mars i år, uttryckt med 90 % konfindensintervall, var 275-315 vargar.

Kännetecknande för vår vargstam under 2000-talet är att antalet individer svajar. Oftast har detta tagit formen av ökningar och minskningar i intervaller om några år. Före mars 2017 inföll en kortvarig men kännbar nedgång. Därefter vidtog en fem år lång period då stammen nästan fördubblades till cirka trehundra individer (bild 1).

Tyngdpunkten allt tydligare i västra Finland

Tyngpunkten i vargstammens förekomstområde ligger numera i landets västra delar (bild 2). De västfinska revirens relativa andel av samtliga revir har ökat under de senaste åren. I mars i år befann sig uppskattningsvis 68 % av samtliga bekräftade revir och 77 % av alla revir som i sin helhet ligger inom landet i västra Finland.

Antalet revir i västra Finland var ungefär 22 % större än i mars i fjol och i motsvarande grad ungefär 16 % färre i östra Finland. I västra Finland var reviren koncentrerade till områdets västra delar medan de i östra Finland var koncentrerade till områdets norra delar (bild 2).

Det är främst i landets sydvästra del som vargarna har blivit fler. Här i området med en stark stam av vitsvanshjort finns det uppskattningsvis 20 revir, vilket är en tredjedel av samtliga revir i landet.

Reviret i Vuolijoki-Marttinen i östra Finland framträder här som någonting speciellt. Där har två olika honors kullar genom släktskapsanalys konstaterats ha samma far. Reviret ligger på båda sidorna av gränsen mellan Kajanaland och Norra Savolax och är det första i sitt slag som har bekräftats här i landet. I år upptäckte vi också några områden som bebos av flera vargar, men enligt den genetiska släktskapsanalysen utgör de inte någon familjeflock.

Ovanligt mycket varg i renskötselområdet i vintras

I mars brukar det bara finnas några få vargar i renskötselområdet. I Salla observerades i vårvintras ett par som rör sig på båda sidorna om gränsen. Med skadebaserade dispenser avlivades inalles 23 vargar vintern 2021/2022. Antalet ligger över genomsnittet. Under fjolåret bokfördes cirka 1500 vargdödade tamrenar, vilket är nästan dubbelt fler än normalt.

I nio renskötselområden kunde den fällda vargens sannolika födelserevir fastställas genom DNA-analys (bild 3). För det längsta avståndet till födelsereviret stod en varghane fälld i Sodankylä. Den var född 790 km därifrån i Kaivolareviret i Egentliga Finland. En hane född i Inarireviret i Norra Karelen hade vandrat 480 km till Savukoski. En nästan lika lång väg från sitt födelserevir, cirka 430 km, hade hanen som i januari fälldes i Posio tillryggalagt. Den hade utgått från Tohmajärvi i Norra Karelen. Den här vargen hade dessutom hunnit med en avstickare till Sverige, dit den hade vandrat med sin bror, för att i december återvända till Finland. Brodern stannade däremot i Sverige och har blivit observerad i Västerbotten. Fyra vargar som fälldes i de södra delarna av renskötselområdet hade utgått från revir i Norra Österbotten.

Uppskattningen av stammen vilar på bra data

Dataunderlaget för uppskattningen av vargstammen är omfattande. Det består av fyra olika datasamlingar där de viktigaste utgörs av observationerna av par och flockar som rovdjurskontaktpersonerna skriver in i Tassensystemet, och DNA-analyserna på avföringsprover och döda vargar. Vid stamuppskattningen tar vi också hänsyn till datasamlingen om den kända mortaliteten. Den är en sammanställning av viltcentralens, livsmedelsverkets, naturresursinstitutets och ett antal andra myndigheters data. Den fjärde datasamlingen består av observationerna som görs i Lukes eget terrängarbete.

Som observationsmaterial för stamuppskattningen användes de flock- och parobservationer som gjordes under perioden 1.8 2021 till 28.2 2022. Det fanns totalt 3356 observationer, vilket är nästan lika många som året innan (3421). Andelen flockobservationer i årets uppskattningsmaterial var en aning mindre (46 %) än i fjolårets material (51 %). Antalet DNA-analyser som lyckades uppgick till 694, vilket utgör 67 % av de insamlade proverna.

Antalet analyser som lyckades var 2,7 gånger större än antalet identifierade individer (n=251), vilket vi betraktar som ett synnerligen gott resultat. Större delen av proverna (71 %) samlades in av frivilliga.

Många att tacka för mycket

Vad gäller tillförlitligheten och aktualitetsvärdet ligger vårt arbete med att följa vargen i den europeiska toppen. För detta är vi ett stort tack skyldiga alla frivilliga rovdjurskontaktpersoner för de tusentals observationerna inskrivna i Tassen och deltagandet i insamlingen av DNA-prover samt alla övriga frivilliga. Vi tackar också de myndigheter som har deltagit i insamlingen och gjort observationer samt institutets terrängpersonal för deras fantastiska insatser för att bygga upp den här datahelheten.