Hjortdjursskadorna bekymrar – fortsättningsvis

Klövprojektet riktade enkäten till fackmän inom skogsbranschen och skogsägare. Syftet med enkäten var att klarlägga hur pass vanligt det är med betningsskador orsakade av hjortdjur, vilka metoder som finns för att minska på skadorna, och hur dessa inverkar på möjligheterna att bedriva ett hållbart skogsbruk. Enligt enkätresultaten upplever hela 66 procent av bägge grupperna betningsskadorna orsakade av hjortdjur som en ganska eller mycket betydande svårighet i skogsbruket.

Trädslagsvalet utgör markägarnas viktigaste metod

57 procent av markägarna som svarade uppgav att de undviker tall och björk vid förnyelse på platser med hög risk för älgbetning. Dessutom uppgav 45 procent av svararna att de väljer gran på karga och torra växtplatser där skaderisken är större än normalt. 66 procent av svararna satsade på blandskog, antingen i någon mån eller rejält.

Skogsfackmännen rekommenderar blandskog

32 procent av fackmännen (och -kvinnorna) uppgav att de rekommenderade gran vid skogsförnyelse på platser med hög risk för betande hjortdjur, även om växtplatsen skulle vara rätt karg, medan 64 procent rekommenderade att man undviker tall och björk. I sina svar betonade skogsfackmännen betydelsen av att odla blandskog och de gjorde detta i ännu högre grad än markägarna; 74 procent av yrkesfolket uppgav att de rekommenderade blandskog.

Tydliga skillnader i användningen av betningsförhindrande medel

56 procent av skogsfackmännen uppgav att de rekommenderar betningsförhindrande medel (Trico) för att förebygga betningsskador orsakade av hjortdjur. Bland skogsägarna var motsvarande andel klart mindre; bara 24 procent.

Med kunskapsbehovet och metodvalet i framsätet

Svaren underströk behovet av kunskap om älgarnas betningsvanor och årliga cykel. Betydelsen av kunskaper är understruken eftersom kunskaperna har en direkt inverkan på hur de olika skogsvårdsmetoderna lyckas och hur vi lyckas styra betandet till mindre värdefulla växter.

Det är alltför vanligt att vi prioriterar gran på karg mark. I trakter med mycket hjortdjur vore det motiverat att oftare välja naturlig föryngring med kraftig markberedning och tallsådd.

Enligt enkäten är blandbestånden överraskande populära. Resultaten ger oss inte någon entydig förklaring till skillnaderna i användningen av betningsförhindrande medel, men de visar att skogsfackmännen (och -kvinnorna) spelar en framträdande roll som kunskapsförmedlare. Enligt enkäten följer skogsägarna i det stora hela skogsfackmännens råd.

I synnerhet bland skogsägarnas svar förekom det en spridning beträffande hur kraftigt de upplever att hjortdjuren påverkar valen av skogsbruksmetoder på platser med hög risk för betningsskador. Det här pekar på att åsikterna avviker från varandra och att det finns okunskap om hur de olika metoderna fungerar.

Varför upplevs älgskadorna fortsättningsvis som en utmaning?

Varför pratar skogsfolk ständigt om betningsskador orsakade av hjortdjur, trots att älgstammen har blivit mycket mindre sedan millennieskiftet?

Även om betningsskadorna har minskat så kan de fortsättningsvis utgöra en avsevärd utmaning för enskilda skogsägare. Att förnya exempelvis ett granbestånd som är infekterat av rotticka är oerhört svårt att göra om det finns mycket hjortdjur. I praktiken är det bästa alternativet därför att plantera vårtbjörk och följa upp med återkommande behandlingar med betningsförhindrande medel, eller att hägna in planteringen med band. Åtgärderna är arbetsdryga, dyra och besvärliga att verkställa i synnerhet för skogsägare som bor på annan ort.

Lindriga betningsskador är naturligt och oundvikligt

Älgen hör till vår ursprungliga fauna och utgör en naturlig del av våra skogar. Älgarna behöver föda för att leva och därför är det oundvikligt med betning på grenar, toppar och blad.

På vissa platser kan skadorna dock vara betydande och orsaka rejält med bekymmer inom en beståndsfigur. Avgörande för att lösa de här problemen är att skogsägarna, skogsfackmännen och jägarna samarbetar med varandra. Det är enbart genom samförstånd och öppen dialog som vi kan hitta fungerande och hållbara lösningar för hur vi ska hantera betningsskadorna på specifika platser.