Rådjuret – specialist på fortplantning

Rådjuret anpassar sig till föränderliga väderförhållanden genom att reglera längden på tiden som embryot utvecklas i livmodern. Enligt undersökningar gjorda i Centraleuropa har tillgången på föda och födans kvalitet en avgörande inverkan på rådjurets individuella utveckling. Fördröjningen av embryots utveckling är med andra ord en konsekvens av begränsningarna i livsmiljön och tillgången på energi. Det är viktigt att på våren kunna förlägga födseln till gynnsamt väder för att optimera kidens utsikter att överleva.

Evolutionen har alltså gjort rådjurets individuella utveckling anpassningsbar – adaptiv – och styrd av faktorerna i den omgivande miljön.

Rådjurets fortplantningscykel

I motsats till våra övriga inhemska hjortdjur så infaller rådjurets brunst inte under den svalnande hösten utan redan i månadsskiftet juli-augusti. Men killingarna föds trots det och i likhet med de övriga klövdjuren i slutet av maj.

Rådjuret är en relativt småvuxen art och för den vore en tio månader lång dräktighetstid allt för lång. Hos den större vitsvanshjorten är dräktigheten tre-fyra månader kortare. Det är alltså fråga om en klart avvikande fortplantningsstrategi.

Det är den fyra-fem månader långa diapausen som förklarar rådjurets långa dräktighetstid. Alltså den långa fördröjningen av embryots utveckling. Diapausen påverkas av ett flertal faktorer i omgivningen, som tillgången på föda, variationerna i temperaturen, mängden ljus och diandet. För rådjurets del har den viktigaste reglerande faktorn visat sig vara födan, närmare bestämt variationerna i tillgången och kvaliteten, beroende på längden på växtperioden. Miljöfaktorerna spelar således en avgörande roll för regleringen av fortplantningscykeln.

De fysiologiska mekanismerna

Forskarna har redan länge grunnat på varför skedena i rådjurets utveckling är så avvikande och vilka fysiologiska mekanismer som ingår i regleringen av dem. Forskningen om vilda djur försvåras av ett flertal begränsande faktorer, men under de senaste åren har vi fått tillförlitliga resultat från bland annat Schweitz, Tyskland och Frankrike.

Det befruktade rådjursembryot fäster sig inte vid livmoderväggen utan förblir under diapausen flytande i livmodervätskan. Utvecklingshastigheten saktar av och cellerna går på sparlåga.

Men embryots utveckling stannar aldrig helt och hållet. Det går fortsättningsvis att upptäcka morfologiska förändringar, det vill säga att nya strukturer och ny vävnad fortsätter att bildas under diapausen.

Efter hand som diapausen framskrider pågår också en utveckling av den genetiska regleringen och förändringar när gener som kodar för vissa egenskaper aktiveras under olika stadier. Utifrån genaktiveringarna kan vi sluta oss till när olika utvecklingsskeden är aktiva och vilka gener som måste vara aktiva när vissa strukturer bildas.

Viktigt i regleringen av diapausen är samspelet mellan rågeten och embryot. Hos rådjuret sker det här via vätskan i livmodern och utsöndringar av moderns endometriala körtlar. På det här sättet regleras bland annat mängden näringsämnen som embryot behöver och mängden molekyler i livmodern som styr utvecklingen. Eftersom embryot fortsätter att växa också under diapausen så behöver cellerna fortlöpande energi och ett antal andra tillväxtfaktorer för att den individuella utvecklingen ska fortskrida normalt.

Utvecklingstakten normaliserar sig i december-januari

När diapausen tar slut börjar embryot växa och gör det hastigt och fäster sig i livmoderväggen. Mellan modern och embryot bildas en moderkaka. Utvecklingen till ett foster går nu fortare och fullbordas ofta redan i januari.

Nu är det fyra-fem månader kvar till ned födseln, vilket bättre motsvarar dräktighetstiden för en art i den här storleken. Under vårvintern växer fostret och utvecklas i en takt som är typisk för ett så här stort djur.

Omgivningens inverkan på den individuella utvecklingen.

Växelspelet mellan rågeten och embryot, och miljöfaktorerna som modern uppfattar med sina sinnen, spelar en framträdande roll för avslutandet av diapausen. Modern grundar regleringen av tajmingen dels på embryots utvecklingsskede och signalerna från embryot, och dels på impulserna från omgivningen, i synnerhet från födan.

Ett speciellt drag hos rådjuret är det, att rågeten avslutar diapausen utifrån längden på den föregående växtperioden, inte utifrån sin uppskattning av början på följande växtperiod, exempelvis utifrån temperaturen. Ju längre växtperioden har varit under sommarens brunst desto tidigare på våren och senare på hösten har det funnits näringsrik växtföda. Det är alltså längden på växtperioden som styr rådjurens fortplantning genom att den reglerar diapausen.

Efter hand som växtperioden blir längre på grund av klimatuppvärmningen kan vi anta att rådjurspopulationerna kommer att sprida sig över allt större områden som har gynnsamma livsmiljöer.

Men regleringen av fortplantningen efter längden på växtperioden väcker frågan om rådjuren kommer att råka ut för feltajmade födslar på grund av det oberäkneliga och oförutsägbara vädret. Hittills har forskningen visat att rådjuret har lätt för att anpassa sig till förändringar i miljön. Några dramatiska förändringar i populationsstorleken har inte inträffat, åtminstone inte i någon större omfattning.

Rådjuret har en unik förmåga att året om instinktivt uppfatta tillgången på föda och anpassa sin fortplantningscykel därefter. Arten visar en avsevärd förmåga att anpassa sig till en miljö stadd i förändring.