Placera knipholken klokt

Knipan är en hålbyggare och tacksam att hjälpa. En välplacerad knipholk får med stor sannolikhet invånare, vilket förbättrar förutsättningarna för en kull med ungar. Hur ska holken placeras och vad ska vi tänka på för att häckningen ska lyckas?

Text och bilder Antti Saarenmaa

Publicerad14.3.2021

De naturliga häckningsområdena minskar och livsmiljöerna förändras, vilket i kombination med de stora mängderna små rovdjur tränger in många sjöfågelarter i ett hörn. Men var och en av oss kan bära sitt strå till stacken även här. Att snickra knipholkar är ett enkelt, praktiskt och fungerande sätt att hjälpa.

I bästa fall ger en välplacerad holk i rätt miljö upphov till en ny, årligen återkommande häckningsplats och ger under sin livstid en god start åt många knipkullar.

Att komma ihåg när du snickrar

För många av oss är det inget nytt att snickra knipholkar, men jag listar i alla fall det viktigaste att tänka på här:

Insidan på holkens framvägg ska vara grov. Knipungarna klättrar tidigt ut från holken, men det blir svårt att få grepp om insidan är släthyvlad. Du kan skåra ytan så ungarna får fäste med klorna.

Diametern på öppningen är 10 centimeter. Om även storskraken ska kunna häcka i holken ska du förstora diametern till 13 centimeter. Kom i så fall ihåg att göra holken litet djupare.

Lägg lämpligt strö färdigt på botten i holken. Spån för husdjur som exempelvis gnagare är ett fungerande alternativ. Knipan hämtar inte material till holken utan bygger boet av sina egna fjädrar.

Tips för placeringen

Knipan häckar på både näringsrika och näringsfattiga platser. Beakta både vattendragets storlek och tillgången på föda när du sätter upp holkar – en karg liten skogstjärn är en lämplig uppväxtmiljö för högst en knipkull medan en frodigare miljö kan föda flera kullar.

Häng holken nära vattnet men inte vid vattenbrynet. Visserligen hittar knipan holken om den finns där, men det gör med stor sannolikhet också minken.

Placera helst holken så att det inunder finns en mjuk landningsplats för ungarna, som ris eller mossa. Förr eller senare hoppar ungarna ut från boet och en landning på mjukt underlag är tryggare.

Placera holken så att det inte finns flyghinder omedelbart framför den. Knipan flyger med god fart och en väjning i sista stund kan vara problematisk.

 

Under ruvningen lämnar honan boet ett par gånger i dygnet för att äta. Hon täcker då äggen med sina egna dun.

Rovdjuren och kråkfåglarna

Aktiv jakt på små rovdjur i markerna kring boet skapar betydligt ljusare utsikter för knipan att lyckas med häckningen. Både mården och minken utgör ett avsevärt hot mot häckningen.

Slagjärn är en bra metod för att minska predationen mot knipan.

Som en säkerhetsåtgärd kan du nedtill på holkträdet linda ett halkhinder som följer trädets tillväxt. Där får rovdjuret inte grepp med klorna och kan inte klättra upp i trädet.

Små öar och skär utgör utmärkta platser för holkar eftersom mårdarna hellre tillbringar våren i andra miljöer. Du kan minska hotet från kråkfåglarna genom att välja avverkade holmar. Utan träd att sitta i minskar kråkfåglarnas predation mot både hålbyggare och markhäckare.

Lämna gärna högstubbar för knipholkar på holmen eller skäret vid avverkningen. Där går det också bra att sätta upp bolådor för sjöfåglar.

 

Kniphane och hona.
Subscribe
Notify of
0 Kommenttia
Inline Feedbacks
Katso kaikki kommentit