Regel 3 – Håll fingret borta från avtryckaren
Samtliga regler för vapensäkerheten är viktiga, men kanske bör vi betona den tredje allra mest. Det är ju med avtryckaren som man avfyrar vapnet! Håll fingret borta från avtryckaren så brinner inte skottet av.
”Geväret brann av i misstag” eller ”Det bara hände” är bortförklaringar som ingen vill höra. Det handlar nästan undantagslöst om vårdslös vapenhantering eftersom ett vapen som mekaniskt sett är i skick inte kan avfyra sig självt. För att det ska hända måste man trycka på avtryckaren. Och omvänt; om ingen trycker på avtryckaren blir det heller inte något skott.
Den tredje regeln fungerar som en säkring för de två första reglerna. Även om geväret skulle vara laddat och pipan skulle vara riktad i en förbjuden riktning så blir det inget skott. Om ingen trycker på avtryckaren så händer inte heller någon olycka.
Enkelt – håll fingret rakt
Den som följer den tredje regeln håller pekfingret rakt och ovanför varbygeln. Först när skytten ser målet i siktet och har fattat beslutet att skjuta flyttar han (eller hon) fingret till insidan av varbygeln. Och så fort skottet är skjutet flyttar skytten tillbaka fingret till utsidan.
Liksom med pipkontrollen ska avtryckarkontrollen läras in till en rutin. Så måste det vara. Rutinen blir aldrig en nackdel och har ingen negativ inverkan på skyttet.
Systematiska regelbrott
I jaktskyttegrenarna har det uppstått en ovana där skytten (i både kula och hagel) håller fingret på avtryckaren redan i beredskapsläget. För vapensäkerheten är det här ett klart och tydligt regelbrott – skytten håller ju fingret innanför varbygeln innan han ser målet i siktet och har fattat beslutet att skjuta. Det här bör vi alla vara uppmärksamma på!
På hagelbanorna är läget rent ut sagt bedrövligt eftersom majoriteten av skyttarna lägger fingret på avtryckaren redan när de väntar på lerduvan. Skyttarna motiverar det här med att de lägger fingret på avtryckaren först när geväret är i beredskapsläge och då pekar det redan i en säker riktning. Men motiveringen håller inte. Det behövs bara en oväntad störning så vänder sig skytten om och de laddade gevärspiporna med honom – med fingret på avtryckaren! Då är det bäddat för en allvarlig olycka.
För en stram avtryckarkontroll talar också det att förhållandena på bana och på jakt avviker från varandra, vilket är ett uppenbart problem. Det här leder till att skytten inte utvecklar rutinen att hålla fingret borta från avtryckaren. Då är det lätt hänt att pekfingret landar på avtryckaren på jakt – när det inte ska göra det!
Utöver det som vi vill uppnå på skjutbanan bör vi allvarligt grunna på helhetsbilden och banskyttets inverkan på vapenhanteringen som helhet betraktat. I synnerhet när det är jakten som är motivet för skyttet.
Dags för ett allvarligt samtal
Det finns ett utmärkt exempel på tillämpningen av den tredje regeln. Vid dynamiskt sportskytte (SRA, IPSC) är kravet på avtryckarkontroll absolut och inskrivet i reglerna. Den som bryter mot säkerhetsbestämmelserna blir diskvalificerad.
På jaktskyttesidan finns det inte några sådana här regler. För de nationella grenarnas del bör vi ha ett allvarligt samtal om huruvida vi borde införa stramare bestämmelser för avtryckarkontroll vid exempelvis Jägarförbundets tävlingar i jaktälgskytte. Detta vore en förbättring för bansäkerheten och – via nya rutiner – säkerheten på jakt.
På det viset skulle toppskyttarna i grenarna också fungera som föredömen och vägvisare för alla nya skyttar och jägare.
Oavsiktligt schabbel
I synnerhet med cylinderstudsare finns det en risk för att skytten snuddar iväg ett vådaskott. Vanligen händer det vid omladdningen eller omedelbart efter. När fingrarna trevar efter sin rätta plats råkar långfingret slinka innanför varbygeln och trycka av. Men det finns sätt att undvika den här fadäsen.
Det går att hantera slutstycket så, att skjuthandens fingrar hålls under kontroll. Om skytten fattar slutstyckshandtaget med ett kramande grepp så brukar fingrarna hållas tätt ihop. Om skytten däremot använder ett pincettgrepp eller öppen hand så kommer fingrarna att befinna sig närmare avtryckaren.
Från greppet med samlade fingrar går det dessutom smidigare att flytta handen till kolven utan att fingrarna irrar omkring där de inte ska vara, och pekfingret lägger sig automatiskt rakt och ovanför varbygeln.
Här lurar faran:
- Korrekta rutiner saknas
- Olika praxis på bana och på jakt
- Oavsiktlig avtryckarberöring vid exempelvis laddningsrörelsen
