Instinktiv jakt

Vid instinktivt bågskytte bygger siktandet på avståndsbedömning utan hjälpmedel. Djurmålen i naturlig storlek gör träningen rolig och nyttig.

textTapio KangasBild: Tapio Kangas
Publicerad27.8.2021

Vid bågjakt är det inte nödvändigt med ett sikte på bågen utan skytten siktar enbart med bågen, pilen och känslan. Bågskyttarna använder ofta traditionella bågtyper som långbåge och recurve eller varianter av dem.

Asko Kinnunen tränar på den nya 3D-bågjaktsbanan i Paltamo.

För att få träffsäkerhet i skyttet krävs övning och att skytten har koll på bland annat skjutställningen och draglängden. Men å andra sidan försätter avsaknaden av hjälpmedel och sikte, och det naturliga släppet med fingrarna, snabbt skytten i ett intuitivt tillstånd där erfarenheten ersätter teorierna.

Mångsidigheten ett trumfkort

Det trevliga med instinktivskyttet är att det är så okomplicerat och att man kan göra så mycket av det. Det passar alla, från barn till gamlingar. Det går också att öva på rörliga eller flygande mål som bollar, lerduvor, frisbee eller en särskilt konstruerad vajerbana. Övning på rörligt mål är inte uteslutet för bågar med sikte, men det instinktiva skyttet faller sig mest naturligt. Pilar kan förses med trubbiga spetsar, så kallade bluntpilar. Med sådana går det att skjuta på olika mål som tennisbollar och mjölktölkar. Vid skytte mot flygande mål och med höga vinklar kan du använda pilar med flu-flufjädrar som effektivt förkortar pilens räckvidd.

Pilen kan ha vanliga fjädrar eller flu-flufjädrar.

Liksom med compoundbågarna ska en båge utan sikte vara tekniskt justerad så att hela paketet befinner sig i balans. Pilarna ska vara lagom långa och styva i förhållande till bågens dragvikt, stränghöjden och pilens utgångsvinkel. För nybörjare och vid byte av pilbåge rekommenderar jag att skytten ber om hjälp av någon sakkunnig för att balansera ihop paketet och komma igång. När bågen väl är samkörd med skytten blir skyttet rätt enkelt och skytten behöver inte längre fundera på det tekniska.

3D-träning förbereder för jakten

Tröskeln till att träna bågskytte är så låg att du kan göra det hemma på gårdsplanen bara du ser efter att du inte utgör en fara för utomstående. Du behöver ett säkert pilfång bakom tavlan och ett djurmål eller en papperstavla med djurbild. Dessutom ska det förstås vara enkelt att hitta pilarna.  Mål i form av olika djur i naturlig ställning gör träningen ännu intressantare.

Till det viktigaste när du tränar hör att bedöma avståndet till målet och lära dig placera pilen i det vitala området, det vill säga i hjärt- och lungtrakten. På en särskild 3D-bana är urvalet målmodeller både brett och stort.

Erfarenheter från en 3D-bana

Paltamo jaktvårdsförening öppnade i augusti en 3D-bana för bågjaktsträning. Den är en av de fåtaliga 3D-banorna i norra Finland. Du kan prova på bågjakt med handledning och hyra en pilbåge med pilar av jv-föreningen. Jag gjorde det och gick banan med Risto Miinin och Asko Kinnunen. Jv-föreningens verksamhetsledare Aaro Möttönen stod värd för besöket.

På banan används enbart tavelspetsar. Men räven hade säkerligen dött av träffen i huvudet om det hade varit en jaktspets, menade Risto och Asko.

Banan omfattar femton mål i form av olika jaktbara djur i naturlig storlek. Djuren varierar i storlek och det är lätt hänt att träden kring målen spelar skytten ett spratt. Mycket riktigt tappade jag några pilar i ljungen. Det här är realismen som 3D-träningen står för; även på riktig jakt är det oundvikligt att förlora pilar. Det tog ett par timmar att gå banan. En del av tiden gick förstås till allmänt sällskapande, utbyte av erfarenheter och letande efter pilar.

Skruva upp svårighetsgraden själv

Avstånden på skjutstationerna varierade från femton till trettio meter. På banan fanns dessutom tre jakttorn som bjöd på olika skjutvinklar i lodled. Det är tillåtet för skytten att finjustera avståndet och vinkeln genom att gå aningen närmare eller röra sig i sidled. Vid instinktivskytte ökar svårighetsgraden när avståndet överskrider 20 meter. Samtidigt som det kan vara lika knepigt att träffa en hare på tre meter! Riktpunkten på måltavlorna är inte synligt markerad utan det ankommer på skytten att avgöra. Men på nära håll ser man att träffområdet är markerat; detta med tanke på tävlingar.

Bluntspetsen, jaktspetsen och tavelspetsen har var sitt användningsområde.

På en 3D-bana är det bäst att koncentrera sig på ett skott per station och gå banan flera gånger. Då hålls koncentrationen på topp, liksom känslan av att jaga på riktigt. Själv blev jag så ivrig att jag försökte få till flera träffar i samma tavla och lappade bommar med ett par pilar till. Vilket straffade sig i slutet av rundan; jag tappade skärpan och förlorade pilar.

Känns som storviltsjakt

I dagsläget är det i Finland inte tillåtet att jaga älg med pilbåge. Men jag medger att pulsen steg när jag första gången stod uppe i ett jakttorn med bågen och sköt på en älgtavla i naturlig storlek. Det var knepigt att bedöma avståndet till ett mål i älgstorlek när föregående station bestod av en betande gås på marken, men jag lyckades sätta pilen i bakkanten på älgens lungor.

Sammanfattningsvis var varvet runt 3D-banan en avslappnad upplevelse. Det behövdes inga hörselskydd, så vi kunde njuta av naturen och samtala med varandra. Vi handledde varandra och bedömde träffarna tillsammans. Tavelgranskningarna handlade inte enbart om att räkna poäng. Var träffen dödlig? Men tänk om djuret rörde på sig när jag släppte? I sina bästa stunder är rundan kring en 3D-bana en smärre jaktupplevelse!