Viltkoncernens strategi är hållbar på lång sikt
Den föregående perioden avslutades 2016 och strategin för åren 2017 till 2022 har uppdaterats. Det har inte ansetts befogat med någon omfattande förnyelse av strategin. Riktlinjerna och de strategiska tyngdpunkterna i den föregående perioden gäller fortsättningsvis. De nya uppdateringarna lägger mera vikt än förut på skötseln av viltets livsmiljöer och på vilthushållningens många olika effekter på välfärden och ekonomin.
Bioekonomin befinner sig i en kraftig uppgång. Vi tar allt oftare och synligare hänsyn till naturens mångfald i det samhälleliga beslutsfattandet och i samhällsdebatten. I vilthushållningen förenas de här två globala, aktuella elementen och skapar en styrka i vår verksamhet, även om vi fortfarande har mycket kvar att uppnå på den kanten.
Det är inte någon självklarhet att folk förstår vilthushållningens betydelse som en komponent i bioekonomin. Inom branschen har vi inga problem med att förstå exempelvis den samhälleliga betydelsen av att vi reglerar hjortdjursstammarna eller av penningströmmarna som rör sig inom jakten. Utan fakta, undersökningar, beräkningar och utredningar förmår vi ändå inte påvisa vilthushållningens konsekvenser och betydelse för personer som inte känner branschen. Risken ökar för att vilthushållningen ska marginaliseras till någonting som bara angår jägare.
Sambandet mellan mångfalden i naturen och livsmiljöerna som är viktiga för viltet kräver likaså mera kunskap. Flera livsmiljövariabler som är viktiga för viltet gynnar också en stor skara andra arter och därmed även naturens mångfald. Så har till exempel åtgärder som är anpassade till skötseln av normal ekonomiskog och även tar hänsyn till viltet en svindlande potential att påverka mångfalden eftersom de tillämpas på stora arealer.
Den fasta kärnan i viltkoncernens strategi är den välkända triangeln med målen i hörnen. Där ingår element för ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet.
Viltstammarnas livskraft ska bevaras
Livskraftiga viltstammar utgör fundamentet för den hållbara jakten, men livskraften handlar inte om tyckande och tänkande utan här behöver vi objektiva och tillförlitliga data från uppföljningar och forskning. För de flesta flyttande arter är det inte bara en fråga om hur vi här i vårt land säkerställer att viltresurserna används hållbart. Genom det internationella samarbetet ska vi också försöka påverka praxis i andra länder och de gemensamma förvaltningsplanerna. Finland har varit en pionjär vid uppgörandet av den internationella förvaltningsplanen för sädgåsen. Det här skapar goda förutsättningar för att utvidga verksamhetsmodellen.
För att livskraften ska bevaras måste livsmiljöerna vara i gott stånd, vilket även kan kräva aktiva skötselåtgärder. Regleringen av jakten utgör också en viktig del av bevarandet och där förenas förvaltningen med forskningen. I synnerhet för arter där det främst är jakten som reglerar stammens storlek är det viktigt med avskjutningsplaner som bygger på forskning.
Viltskadorna och viltkonflikterna ska vara under kontroll
Jägarna har åtagit sig att på talko sköta en samhälleligt betydelsefull uppgift, i synnerhet beträffande skötseln av hjortdjuren och de stora rovdjuren, och skadorna som dessa orsakar. Förvaltningsplanerna för viltstammarna, de gemensamt avtalade målen och de aktiva dialogerna med intressegrupperna är verktygen med vilka vi kan förebygga konflikter. Om skadan redan har inträffat befinner sig storviltsassistansen (SRVA) och ersättningssystemen i nyckelställning.
Jakten och viltvården är etisk och ansvarsfull
Det är det övriga samhället som avgör jaktens acceptabilitet. Etiken och ansvarstagandet är tätt förbundna med de andra spetsarna i den strategiska triangeln; bevarandet av viltstammarnas livskraft och hanterandet av skador och konflikter. Till ansvarstagandet hör också djurskyddet, strategin för de främmande arterna och beaktandet av risken för svinpest.
Vilthushållningen skapar välfärd
Den välfärd som vilthushållningen skapar har sina rötter i flera källor. Det är psykiskt och fysiskt välbefinnande för den enskilda jägaren. Det kan vara ekonomiskt välstånd för en företagare som arrangerar jakt. Minimerandet av skador och konflikter kan också betraktas som välfärd. Jaktföreningens eller jaktlagets medlemmar som jagar tillsammans, en jägarfest som samlar bybor och sommargäster, eller stillheten på egen hand i välkända jaktmarker. Allt detta utgör för många en av höjdpunkterna under året. Välfärden växer med konstruktiva dialoger med vilthushållningens intressegrupper. Vid rekryteringen av nya jägare och därmed det långsiktiga utvecklandet av vilthushållningen spelar välfärdseffekterna en avgörande roll.
Vesa Ruusila, chef på enheten för vilt och fiske Jord- och skogsbruksministeriet
