Jakten gjorde oss till människor

Jakten, hjärnans storlekstillväxt och den teknologiska utvecklingen har alla tre växelverkat med varandra under människans evolution.

Vi blev toppredatorer tack vare vår överlägsna intelligens. Jakten spelade där en avgörande roll eftersom hjärnan kräver 22 gånger mera metabolisk energi än den övriga kroppsvävnaden.  Tack vare den energirika köttdieten kunde det naturliga urvalet gynna en större och högre utvecklad hjärna. Efter hand som hjärnan växte ökade framgångarna som jägare, vilket i sin tur ökade andelen kött i dieten. Vilket i sin tur tillät en fortsatt hjärntillväxt och till slut en kulturell evolution.

Inledningen på den mänskliga jägarbanan var dock blygsam. Våra förfäder som levde för 65 miljoner år sedan knaprade tidvis på insekter. Vår och chimpansens gemensamma förfader var sannolikt en opportunistisk jägare som i likhet med dagens chimpanser jagade mindre djur.

Apmänniskan som för drygt sex miljoner år sedan separerade från vår gemensamma förfader var sannolikt en jägare på minst samma nivå eftersom arten levde på en viltrik och trädbevuxen savann.

För ungefär tre miljoner år sedan var människosläktets tidigaste företrädare, homo habilis, den händiga människan, redan en god jägare. Hjärnan var en tredjedel större än apmänniskans halvlitershjärna. Habilis kunde behandla djurkroppar med stenredskap, bland annat för att komma åt den näringsrika benmärgen.

För nästan två miljoner år sedan uppstod homo erectus, den upprätta människan, som var den första renodlade jägaren och samlaren. Hjärnvolymen var nu uppe i en liter, vilket förklarar att stenredskapen hade blivit bättre och jakten framgångsrikare. Habilis var anpassad till en rörlig livsstil och förmådde utvandra från Afrika.

För ungefär 700 000 år sedan utvecklades homo erectus till den storvuxna heidelbergmänniskan som spred sig över nästan hela jorden utom till de arktiska och subarktiska delarna. Hjärnvolymen överskred litern med råge och heidelbergaren behärskade elden och stod på toppen av näringspyramiden. I Schöningen i Tyskland har man påträffat välbevarade och drygt 300 000 år gamla spjut med träspets samt ben av spjutfällda vildhästar.

För ungefär 250 000 år sedan utvecklades heidelbergmänniskan till neanderhalmänniskan i västra Eurasien och denisovamänniskan i östra Eurasien. Båda började förse spjuten med stenspets. Isotop-analyser av ben visar att åtminstone neanderthalaren åt mycket kött. De här arkaiska homo-arterna hade en hjärnvolym på halvannan liter, vilket i proportion till kroppsstorleken var av samma klass som den moderna människan, som utvandrade från Afrika under den senaste istiden. Homo sapiens trängde ut sina föregångare, troligen tack vare sin mera utvecklade sociala organisation.

Som jägare och samlare var vi en del av naturen, men under de senaste tiotusen åren har jordbruket och boskapshållningen förändrat livet. Vårt förhållande till naturen förändrades i varierande riktningar. För blott ett fåtal är jakten längre det främsta sättet att skaffa mat, men väldigt många har jaktinstinkten i behåll.

Vi har ju varit jägare under nästan hela människosläktets tre miljoner år långa historia!