Jakten och kulturen stöder varandra
En härlig jakt- och konsertturne i Kajanaland och Lappland fyllde två fina veckor i september. Jag gav sex konserter på två veckor på sex olika orter: i Sotkamo, Pudasjärvi, Puolanka, Uleåborg, Rovaniemi och Kuusamo. De mellanliggande dagarna njöt jag av landskapet i Kajanaland och fick till och med några fällningar.
Några fåglar och ett par harar blev stoppade i ränseln.
Jag började jaga redan som åttaåring, när grannarna lät mig hänga med på harjakt. Jag blev biten direkt. Som tolvåring skrev jag jägarexamen och sedan dess har jakten hört till det mest emotsedda på höstarna.
I mitt arbete ingår stora mängder övning och mina största roller har jag repeterat i upp till fyra år före premiären. Till de bästa metoderna för att koppla av och nollställa mig efter allt detta repeterande hör de här jordnära dagarna i våra skogar; än i regn, än i kyla, än i solsken.
Jakten rensar hjärnan och skärper koncentrationsförmågan. Jag repeterar ofta orden till mina konserter medan jag strövar i ståtliga landskap, och skogen ger tolkningen av sångerna djup och färg. När jag sjunger på konserter återvänder tankarna ofta till landskapen.
För att fira mitt 35-årsjubileum har jag turnerat med en konsert där jag framför Tapio Rautavaaras och Mauno Kuusistos fina sånger. Sångerna Rakovalkealla och Kaunis kotimaani väcker ännu djupare känslor när jag före konserterna har strövat i våra inhemska ödemarker. De här känslorna når också fram till publiken.
Dessutom har sången och jakten det gemensamt att bägge kräver koncentration. Oavsett om jag jagar med hund eller utan ska sinnena vara skärpta.
I Kajanaland fick jag för första gången tillfälle att prova på kungsgrenen, alltså jakt med finsk spets. Orren satt i trädet och skallet var fint, men jag gjorde en oförsiktig rörelse och så var orren borta. Trots att jag hade blivit tillsagd att undvika rörelser i sidled. Lyckligtvis kunde jag följande dag fälla två orrar och återställa mitt goda namn och rykte. Visserligen utan hund den här gången, men ändå. En hare fann också vägen ner i ränseln.
De här trevliga jaktdagarna ger mig kraft för de förestående tre veckorna som är späckade med föreställningar och repetitioner. Därefter återvänder jag till Puolanka för en fem dagars jaktresa. Jag orkar med jobbet eftersom jag vet att jag sedan får ströva i markerna igen. Skogen ger kraft, också åt kulturen!
