Jägaren ska lägga slagjärnet i ett välbyggt hölje som hindrar andra djur från att nå fällan.

Nationella viltrådet tog ställning till slagjärnsbjörnarna

Björnarna som har blivit skadade av slagjärn för små rovdjur har fått mycket publicitet. Det nationella viltrådet (VRN) jobbar nu för att göra jägarna medvetna om problemet så det rättas till utan något behov av ändringar i lagstiftningen.

TEXT Tero Kuitunen BILD Jyri Mononen, Klaus Ekman, Jaakko Könttä

Publicerad9.11.2021

Juhani Kukkonen som är ordförande för det nationella viltrådet betonar att det inte längre finns utrymme för daltande.

– I år har det hänt tre gånger och dessutom känner viltcentralen till enstaka fall från tidigare år. Björnarna som har trampat i slagjärn har slagits upp stort i nyheterna och fallen har väckt livlig debatt. Röster har höjts för ett förbud mot slagjärnen och ett medborgarinitiativ är på gång.

Slagjärnen dödar genast och spelar en framträdande roll i synnerhet för jakten på mink och mård.

Ett förbud eller en stram begränsning skulle ha väldigt negativa konsekvenser för jakten på de här arterna.

– Det finns inget alternativ som kan ersätta slagjärnen helt. Minken är en skadlig främmande art och den intensiva jakten är ett måste för att mångfalden i vår ursprungliga fauna, i synnerhet för fåglarna, ska bevaras, betonar Kukkonen.

– Fällorna som fångar levande kan inte ersätta slagjärnen som dödar eftersom jägare som bor långt från sitt jaktområde inte har möjligheter att kontrollera fällorna varje dag. Och det finns dagar då det inte ens är möjligt att åka ut till fällorna.

Nationella viltrådets ordförande Juhani Kukkonen: – Det finns inget alternativ som helt kan ersätta slagjärnen.

Rätt använda ingen fara

Det är fullt möjligt att effektivt hindra björnar och andra stora djur från att nå ett slagjärn. Viltrådet anser därför att branschen i sin kommunikation ska särskilt framhålla de etiska anvisningarna för jakten med slagjärn och uppmuntra jägarna att använda regelrätta skyddshöljen.

– Lagstiftningen följer med sin tid så där finns inga behov av ändringar. Det gäller att få samtliga jägare att förse slagjärnen med ett välkonstruerat skyddshölje som hindrar andra djur från att ta sig in, förklarar Kukkonen.

Slagjärn för mårdjakt lämnar fula spår i en björntass!

Slagjärnsbjörnarna i Norra Karelen

Tidigare under hösten påträffades i landskapet Norra Karelen två björnar med ett slagjärn för små rovdjur på tassen. De här två björnhonorna hade inalles sex ungar; den ena hade fyra ungar födda i år och den andra två fjolårsungar.

I naturen utgör en björn med ett slagjärn på tassen en potentiell fara för alla som rör sig där. Det är smärtsamt att ha ett slagjärn om tassen och vem skulle inte bli sur med mindre?

Slagjärnsbjörnen i Lieksa avlivades av storviltsassistansen på orten. Jägarna följde björnen en längre tid och gjorde flera försök att fälla den. Uppgiften var emellertid inte enkel eftersom den skygga honan gång på gång flydde för hunden in i täta snår.

Björnhonan som upptäcktes i Sarvinki i Eno hade fyra ungar, inte ens årsgamla. I juli försökte jägarna fånga henne med en bur. Personal på Naturresursinstitutet avbröt semestern för operationen, men honan vägrade gå in i buren. När björnsäsongen hade börjat bad polisen allmänheten om observationer av björnhonan med ungar för en eventuell avlivning. Men björnen lyckades hålla sig undan jägarna ända till slutet av september då den upptäcktes nära platsen där den sågs i juli.

I början av oktober inleddes ett nytt försök att hjälpa björnhonan i Eno. Naturresursinstitutet försöker locka björnen med en åtel och söva henne för att befria henne från järnet.

Text Kai-Eerik Nyholm

Det nationella viltrådet (VRN)

Det nationella viltrådet är ett strategiskt förvaltningsorgan som stöder viltpolitiken och deltar i beredningen av den. Viltrådet behandlar ärenden som gäller vilthushållningen på riksnivå. Viltrådet har inte uppgifter som ansluter till viltcentralens offentiga förvaltningsuppgifter eller personaladministrationen. Det nationella viltrådet arbetar för ett öppet och interaktivt samarbete med intressegrupperna i frågor som gäller hjortdjurs- och rovdjurspolitiken, och främjar sammanjämkandet av olika intressen.