Frivilliga gör det möjligt att uppskatta viltstammarna

Jägarna uträttar ett stort och värdefullt frivilligarbete, bland annat genom att inventera vilttrianglar. Tack vare dem får vi varje år information om förändringarna hos småviltets stammar.

Bild: Jani Seppänen / Vastavalo
Publicerad30.3.2020

I år rådde besvärliga förhållanden för vinterinventeringen som klarlägger hur däggdjurens stammar har utvecklats. I södra och mellersta Finland fanns det så lite snö att inventeringstiden till och med måste förlängas. I norr fanns det däremot så mycket snö att det blev tungt att inventera.

– Det är sannerligen vädret som dikterar villkoren för inventeringarna. Vi behöver mjuk snö så att spåren efter djur i vesslans storleksklass syns, förklarar Olli Kursula som är jaktchef i Mellersta Finland.

Inventeringen kräver både ett stort intresse och förmåga att känna igen olika spår. Spåren räknades för ett stort antal jaktbara arter, från skogshare till ekorre och från lodjur till rådjur. Inklusive fälttrianglarna inventerades nästan 600 vilttrianglar.

– Alla som har deltagit i inventeringen är väl värda ett stort tack. Vi har fått värdefull information om hur våra viltstammar utvecklas. Utan de frivilligas insats vore det väldigt svårt att uppskatta stammarna. Inventeringen av vilttrianglar är synnerligen viktig och inventerarna är värda all uppskattning de kan få, framhåller Kursula.

Naturresursinstitutet (Luke) har behandlat informationen från vinterinventeringen. Jämfört med tidigare år har det bara skett smärre förändringar i hur stammarnas storlek utvecklas. Inventeringarna har redan pågått i 32 år, vilket betyder att vi kan följa med förändringarna över en lång tid.

Enligt institutet har räv-, ekorr- och hermelinstammen samt skogsharen minskat klart och tydligt under inventeringsperioden medan fältharen, uttern, vitsvanshjorten och rådjuret har ökat.