I vår bestämmer vi igen målen för hjortdjuren
I mars fattar de regionala viltråden besluten om de stamvårdande målsättningarna för älg och vitsvanshjort för perioden 2027 till 2029. Målen kommer säkerligen att bli livligt diskuterade!
Skötseln av älgstammen styrs av förvaltningsplanen som jord- och skogsbruksministeriet fastställde år 2014. Finland är indelat i 59 älgförvaltningsområden och för vart och ett av dem fastställer vi ett mål utifrån områdets särdrag.
Vi bestämmer målen för tätheten för den övervintrande älgstammen, för könsfördelningen för de vuxna älgarna och för mängden kalvar i vinterstammen. Vi anger täthetsmålet som ett målintervall, inte som en enskild siffra, eftersom vi också anger den uppskattade stammen som ett sannolikt intervall. För att förenkla det hela anger vi i regel ändå ett medelvärde.
För vitsvanshjorten blir det nu den andra gången som vi fastställer ett treårigt mål.
Under de senaste åren har vi jobbat med att utveckla uppskattningen av hjortstammen, men det uppskattade värdet söker fortfarande sin form. Därför har det förekommit nivåförändringar hos stamuppskattningen, men efter hand som uppskattningarna blir exaktare blir också beskattningsplaneringen enklare i både teorin och praktiken.
De regionala viltråden träffar intressegrupperna
Beträffande den rätta nivån för både älg- och vitsvansstammen finns det, beroende på synsättet, en rad med olika åsikter. Innan målsättningarna blir fastställda håller vi därför träffar med intressegrupperna i viltcentralsregionerna.
Till träffarna bjuder vi in företrädare för samtliga organisationer som är intresserade av att påverka förvaltningen av hjortdjuren. Representanterna för de regionala viltråden lyssnar på synpunkterna och beaktar dem så långt möjligt i de slutliga målen.
Fördelarna och nackdelarna i vågskålarna
De regionala skillnaderna – som förekomsten av stora rovdjur, landskapets struktur, befolkningen, växtligheten (frodig eller mager) och längden på växtperioden – påverkar på olika sätt hur vågskålarna (fördelar och nackdelar) balanserar. De stora rovdjuren och flerartsprincipen är delar som säkerligen kommer att ha tyngd vid beslutsfattandet.
För de regionala viltråden är det ingen lätt uppgift att nå en kompromiss som samtliga parter kan godkänna och som jaktföreningarna – vilka ju omsätter förvaltningen i praktiken – kan förbinda sig till.