Det går hyfsat för skogshönsen
– gott om regionala variationer
Åter igen är det den tiden på året då många jägare funderar på lämpliga semesterdagar. Semestern vill de ju självfallet ta ut under bästa jakttid. Vad har resultatet av triangelinventeringarna att berätta om viltstammarnas utveckling?
Finland är ett geografiskt långsträckt land och i år fanns det särskilt tydliga skillnader mellan norr och söder beträffande hönsfåglarnas häckningsförhållanden. I norr dröjde snön kvar långt in på sommaren och detta fick förstås många att fråga sig hur det ska gå för hönsfåglarna. I söder höjde juni, som på sina håll var rekordvarm, förväntningarna på skogshönsens häckning. Men juli var sval och ostadig med ösregn så det lovande häckningsåret regnade här och där bort. I östra Lappland och vid sydkusten var juli dock varm eller normal.
För de flesta arter och regioner har, på några få undantag när, andelen ungar och storleken på kullarna legat vid sitt medelvärde. För exempelvis orren har kullarna varit större än normalt i delar av södra Finland samt i Norra Karelen och Österbotten.
Den varma försommaren gynnade hönsungarnas överlevnad bland annat genom den rikligare tillgången på insekter att äta. På grund av klimatförändringen har den tidiga våren blivit varmare här i landet samtidigt som medeltemperaturen i juni har sjunkit. För orrens del har vi sett att detta leder till en allt tidigare häckning där ungarna kläcks i allt kallare väder med försämrad överlevnad som följd.
Tjädern och orren
För tjädern och orren går det i det stora hela bra i stora delar av landet. Även om tätheterna har minskat på många håll sedan millennieskiftet är stammarna i detta nu livskraftiga och rätt stabila.
Under sommarens inventeringar låg tätheterna till största delen kvar på samma nivå som i fjol och har på sina håll ökat en aning. I Lappland och Uleåborgstrakten är orr- och tjädertätheterna bättre än normalt.
I Nyland, Norra Karelen samt Södra och Mellersta Österbotten var orrkullarna större än medelvärdet. I somliga regioner kan vi se en uppgång efter vågdalen för 3-5 år sedan. I år är sommartätheterna bättre än genomsnittet i Nyland, Norra Savolax, Uleåborg och Lappland. Däremot är stammens täthet cirka 20-40 % lägre än normalt i Norra Tavastland och i Kust-Österbotten, där läget har varit oförändrat hela sex år i rad.
Järpen och ripan
För järpen, som klassas som sårbar, har tätheterna i flera regioner ökat 2-4 år i rad efter vågdalen. För ripan, som också klassas som sårbar, pekar utvecklingen på lång sikt däremot brant nedåt i hela landet. I skenet av triangelinventeringarna har vi under de allra senaste åren kunnat se en uppgång också för ripan. I Skogs-Lappland och Kajanaland-Uleåborg förblev täthetsvärdet oförändrat i förhållande till fjolåret eller ökade en aning.
Ett stort tack till alla som deltog i inventeringen!
Under sensommarens triangelinventeringar har jägarna åter en gång räknat skogshönsen på det sättet att tre personer går i bredd. Den 9 augusti hade sammanlagt 895 vilttrianglar blivit inventerade. Det kan vi kalla en strålande och berömlig prestation!
Årets jakttider för skogshönsen fastställs utifrån resultatet av årets triangelinventeringar. Dessutom används inventeringsmaterialet vid uppskattandet av hönsstammarnas täthet och produktion av ungar, och förändringarna hos stammarna, bland annat för uppföljningen och i forskningssyfte.
