Vitsvanshjorten är ett värdefullt vilt

På sina håll har vitsvanshjorten trängt undan älgen som det värdefullaste viltet. Trots att jägarna i det stora hela förstår hjortens värde som vilt så finns det fortsättningsvis folk som betraktar hjorten som ett skadedjur. Kan detta verkligen stämma?

Text och bilder Christoffer Wallgren

Publicerad30.6.2023

Carl Nordblad är jordbrukare och skogsägare i Kyrkslätt. Kommunen ligger i Västra Nyland och har en stor hjortstam. Nordblad beskriver storleken på sin gård som ganska liten. Där finns svängrum, men inte tillräckligt för älgjakt. Åkerlandskapet som öppnar sig från Nordblads gårdsplan i eftermiddagssolens sken har fått gäster. En flock vitsvanshjortar på ungefär 20 individer strövar längs dikeskanten, bortåt från oss. Nordblad odlar sin jord och brukar sin skog i ett av de allra hjorttätaste områdena, men betraktar ändå inte hjortdjuren som något problem.

– Älgarna är inget problem eftersom de har jagats nästan till utrotning. Och vargarna tar hand om de få som finns kvar. Det är märkligt hur vi människor lyckas röra till naturens gång så att älgarna nästan har blivit ett minne blott. Jägarna och beslutsfattarna borde ta klart mera ansvar, så det inte går lika illa för vitsvanshjorten. Så kan det ju inte få vara, att hela djurstammen utplånas på grund av några få hektar odling, suckar Nordblad.

Däremot oroar sig inte Nordblad för att hjortarna ska fördärva hans odlingar.

– Egentligen äter hjortarna inte det som odlas utan främst gräs och hö, och klövarna är ganska lätta och ställer inte heller till med skador.

Nordblad medger dock att det finns vissa grödor som hjortarna gärna äter, som ärter. Likaså kan specialodlingar som jordgubbar bli lidande om hjortarna trampar sönder den skyddande plasten. Han påminner om att det går att skydda specialodlingar.

Nordblad pekar på sina odlingar med äppelträd och bärbuskar; de är varken inhägnade eller skadade. Enligt honom är det viktigt att ha en artrik växtlighet runt omkring eftersom det minskar skadorna.

Under intervjun får Nordblads hund syn på en ensam hjortkalv som har smugit sig närmare, dold bland äppelträden.

Inga skador på skogen

Nordblad minns att älgarna orsakade skador på skogen på 80-talet, när stammen var stor; då betade de topparna på unga träd.

– Men när träden sedan har fått växa vidare så har jag inte fått några klagomål om virkets kvalitet från skogsbolagen. Varken då eller nu. Det märks inte på pappersmassan om en hjort eller älg har smakat på trädet, säger Nordblad med ett skratt.

Dessutom är skadorna enligt Nordblad lätta att förhindra.

– Hjortarna äter oftast träd som är av mindre värde i skogsbruket. När man röjer i en plantering ska man bara röja runt plantorna och lämna kvar duktigt med sly som mat åt klövdjuren och gömslen för andra djur. Då gör älgarna och hjortarna klart mindre skada, tipsar Nordblad.

Men lite skador åstadkommer väl ändå hjortdjuren också i Nordblads skogar?

– Smärre skador får man lov att finna sig i, det handlar ju bara om naturlig eko-gallring! Djuren hör hemma i naturen och någonstans ska de ju också få vara. Skogen tar, men bara lite, och ger desto mer tillbaka, konstaterar Nordblad filosofiskt.

 

 

En markägare som uppskattar kött

Nordblad har arrenderat ut sina marker till jaktföreningen på orten. Tidigare fick han älgkött.

– Nu när det inte finns älgar längre så får jag hjortkött, snyggt styckat och packat. Staten borde begripa att stöda produktionen av viltkött bättre än man gör i dagsläget. Det är naturligt, rent och inhemskt, och framställt nästan utan kostnader! Bästa tänkbara kött som man kan få!

Finland är det enda landet i Europa där man kan jaga vildlevande vitsvanshjortar. På frågan om vitsvansen hör till Finlands natur funderar Carl Nordblad en stund innan han svarar. Han påpekar att enligt somliga undersökningar är 98 procent av alla djurarter som har levt på planeten utdöda eller utrotade.

– Det vore väldigt märkligt att med vett och vilja utrota vitsvanshjorten. Den har funnits här hos oss i snart hundra år. Den utgör en självklar del av naturen i vårt land och hör hemma här. Som jordbrukare lever jag av naturen och är beroende av den, och i naturen ingår självklart också djuren, sammanfattar Nordblad sina tankar.

Carl Nordblad, som är markägare i Kyrkslätt, ser inte vitsvanshjortarna som något problem eftersom skadorna som de åstadkommer kan minimeras med förebyggande åtgärder i både jordbruket och skogsbruket.

Vitsvanshjorten i siffror (2022-2023)

  • Under jaktåret 2022-2023 fälldes här i landet 67 152 vitsvanshjortar. I Nyland fälldes 13 263 hjortar.
  • Hjortstammen minskade från året innan med cirka 13,6 procent och är nu klart mindre (20 procent) än toppnoteringen för ett par år sedan (Luke 17.3.2023).
  • Större delen av de fällda hjortarna (95 procent) sköts i viltcentralsregionerna Nyland, Egentliga Finland och Satakunta samt i Norra och Södra Tavastland.
  • Avskjutningen avkastade ungefär 2 200 000 kg hjortkött.
  • Värdet på köttet uppgick till cirka 16 400 000 euro.
  • Värdet på hjortjakten uppgick till cirka 41 000 000 euro.
  • I fjol användes cirka 250 000 euro till förebyggandet av hjortskador på jord- och skogsbruket (vitsvans, dovhjort), bland annat viltstängsel, elektriska hjortdjursstängsel, viltband, trico avskräckningsmedel och skrämmor. Budgeten för förebyggande material uppgick till cirka 500 000 euro, av vilket ungefär hälften var riktat till hjortarna. Jägarna finansierar åtgärderna med licensavgifterna för hjortdjur.
  • Jordbruksskador orsakade av vitsvanshjortar ersattes med 272 000 euro och skogsskador med 8 800 euro.