De olika sätten att jaga skogshöns i Finland

Beträffande skogshönsen tillåter lagstiftningen både att jägaren står stilla på en plats och aktivt letar upp höns i terrängen. Han eller hon får också locka höns till sig med ljud och bulvaner. Det är också vanligt att jägarna har hjälp av hundar, som det finns många raser av. Under loppet av en jaktdag och under en säsongen kan jägarna kombinera flera olika jaktmetoder. Det här stora utbudet av jaktsätt väcker frågan: med vilka metoder kniper hönsjägarna i vårt land nuförtiden sitt byte?

Jaktmetoder av många olika slag

Beträffande tjädern, orren, järpen och ripan har flest fåglar under de senaste åren, räknat i antal, fällts med skällande, stående eller stötande hundar, och genom att ströva utan hund i terrängen och spana efter höns (bild 1). Ett exempel: år 2018 fälldes i de främsta hönsjaktsregionerna (Uleåborg, Kajanaland och Lappland) flest järpar på jakt där jägaren strövade utan hund. Beträffande tjädrarna och riporna fälldes flest fåglar med en hund av någon ras. För orrarnas del fälldes ungefär hälften med hund och den andra hälften med andra jaktsätt.

Jakten med andra metoder avkastade betydligt färre höns än de ovannämnda metoderna. Vaktjakten vid till exempel en spelmyr handlar som känt närmast om orre. Hösten 2018 fälldes cirka 22 procent av den totala orravskjutningen i de främsta hönsregionerna vid en spelplats eller i närheten av en sådan, med eller utan bulvaner (bild 1). Ungefär 10 procent av de fällda järparna lockades med pipa.

Specialisering och kombinering av jaktmetoder

Här i landet finns det förhållandevis många hönsjägare som har specialiserat sig på något av de ovan beskrivna jaktsätten. Personerna som jagar enbart med skällande hund eller enbart med hönshund utgör tillsammans nästan 40 procent av Forststyrelsens tillståndsjägare. Jägarna som strövar utan hund i terrängen och letar efter fåglar som flyger upp utgör likaså cirka 40 procent. Återstoden av Forststyrelsens tillståndsjägare är så kallade generalister som kombinerar flera olika metoder, samtidigt eller tillämpat efter situationen. Oftast kombinerar jägaren vaktjakt med strövande i terrängen, med eller utan hund (se rutan här invid).

Jaktmetoderna efter hand som hösten framskrider

I materialet för hösten 2018 syns inga förändringar i tyngdpunkten beträffanden metoderna för jakt på tjäder eller ripa mellan den första jaktmånaden (10.9–10.10) och den andra jaktmånaden (11.10–10.11.) Metoderna som oftast leder till en fälld orre – strövande till fots i terrängen med hund eller utan – uppvägdes till en liten del (34 % → 27 %; 48 % → 40 %) av jakten vid en myr under den andra jaktmånaden (15 % → 23 %). Under den andra jaktmånaden blev lockjakt på järpe med pipa vanligare i förhållande till den första månaden (9 % → 17 %).