Vi återställer platser där orrar spelar
En jaktförening i Kuopio plockade fram röjsågarna för att återställa igenvuxna platser där orrar spelar. Mängden observerade orrar har sedan dess ökat lovande.
Det är en varm eftermiddag i början av juli. De nykläckta svärmarna av bromsar törstar efter blod och surrar kring öronen på karlarna med röjsåg. Svettdropparna tillrar i nacken på dem medan röjsågarna ylar. Men vad har det här att göra med orrarnas spelplats – och varför är det viktigt att göra det här arbetet just nu?
Jaktföreningen Metsolan Metsästysseura i Kuopio provade ett nytt och motiverande sätt att bedriva viltvård genom att iståndsätta en igenvuxen plats där orrar spelar. Samtidigt är det föreningens avsikt att inspirera både markägare och jägare att granska sina egna skogsmarker med nya ögon och göra likadant.
Produktutveckla genom att fråga och diskutera
2023 gjorde jaktföreningens styrelse en anonym enkät bland medlemmarna om föreningens verksamhet och utvecklingsbehov. Föreningen har nästan hundra medlemmar och svarsprocenten blev exceptionellt hög.
I föreningen hade medlemmarna redan länge diskuterat i mindre grupper om en modernisering av verksamheten, om nya jaktmöjligheter, om att rationalisera viltvården och medlemmarnas villighet att ställa upp på talko. Med enkäten gick det att sammanställa alla de här åsikterna och stöpa om dem till konkreta åtgärder.
Utifrån svaren grundade föreningen en ny kommitté för småvilt och viltvård. Några särskilt intresserade medlemmar sattes i ledningen och kommittén började realisera idéer. Redan under sitt första verksamhetsår aktiverade kommittén bland annat duvjakten och duvutfodringen, de kombinerade har- och rävjakterna, rationaliserade viltutfodringen, ordnade fällbyggartalko och skaffade fällor till föreningen. Iståndsättningen av spelplatser för orrar var det mest ambitiösa projektet.
Igenväxningen bekymrar
I jaktföreningens marker finns fyra platser som orrarna gärna spelar på; Iso-Neva, Särkisensuo, Suolammensuo och Tervalammensuo. På våren inleder orrarna ofta spelandet ute på isen på någon sjö för att, sedan isarna smultit, fortsätta på de här myrarna.
En av myrarna är en nedlagd torvtäkt där det planeras ett solkraftverk. De tre övriga är myrar som har dikats för länge sedan, men nu växer igen med tvinvuxna, en till två meter höga tallar. Skogsbruksmässigt är värdet lågt, men för viltet är platserna oerhört värdefulla.
Förändringen i terrängen framskrider långsamt och är därför svår att få syn på. Två väckarklockor fick dock jaktföreningens medlemmarna att börja oroa sig för att spelplatserna skulle växa igen. På de höstliga orrjakterna började det bli knepigt att hitta öppna skjutsektorer på myrarna och samtidigt klagade de ivriga naturfotograferna i föreningen på att det hade blivit nästan omöjligt att fotografera.
Frågan var uppenbar; hur länge till skulle orrarna godkänna de här myrarna som spelplatser om de år för år blev allt mer igenvuxna? Orrarna behöver öppna platser när de spelar, både för själva spelandet och i synnerhet för att skydda sig mot rovfåglar, som duvhöken.


Vi började med att skaffa oss kunskaper
När vi föreningsmedlemmar insåg behovet av att skrida till åtgärder beslöt vi att börja med att skaffa oss kunskaper för att arbetet säkert skulle bli gjort på rätt sätt. Hjälp och goda råd fick vi av både jaktchefen på viltcentralens region Norra Savolax, Matti Kervinen, och av lärarna i skogs- och viltämnen på yrkes- och vuxeninstitutet i Savolax.
Markägarnas intresse och vilja är avgörande
Eftersom iståndsättningen av en spelplats innebär en röjning av trädbeståndet så handlar det inte om vanligt viltvårdsarbete i enlighet med avtalet om jaktarrende. Det behövdes därför ett separat tillstånd av markägaren för platsen som skulle iståndsättas.
Kontakterna med markägarna och mottagandet blev väldigt positiva – och samtidigt utmärkt PR för jakten. Vi jägare visade fotografier och videor tagna på våren på spelplatserna och förklarade på det viset vad vi tänkte göra, varför och hur stort det skulle bli. Markägarna beviljade tillstånd varje gång.
Ett särskilt minnesvärt svar av en markägare löd så här:
– Det är fantastiskt att ni gör sådant här naturvårdsarbete! Vi är själva också naturmänniskor och det är underbart att den här spelplatsen på vår mark blir iståndsatt!
Dessutom kollade vi med Skogscentralen att inte de planerade åtgärderna skulle strida mot skogslagen beträffande bevarandet av mångfalden och särskilt viktiga livsmiljöer.
Lugnt och sansat och med måtta
En av spelplatserna som skulle iståndsättas var ungefär en hektar stor och föreningens medlemmar koncentrerade sig på kärnområdet. Röjningen gjordes varsamt och en bit i taget. Tanken var att inte röja allt på en gång utan att fördela arbetet över flera år.
Vi röjde bort de små och tvinvuxna tallarna och de täta snåren, och återställde öppenheten, men bevarade känslan av en myr i naturtillstånd. Myren ska inte förvandlas till något torg utan ska återställas till en lämplig miljö för orrarna. Vi samlade noggrant ihop de röjda stammarna och trampade ner dem i de igenvuxna öppna dikena; på det viset blev också myrens vattenbalans återställd.
Uppföljning med gott omdöme och eftertanke
Eftersom uppföljningen ingår som en bärande del av projektet så tar iståndsättningsarbetet inte slut när röjsågarna tystnar.
På vårarna ska vi observera om orrarna återvänder till de iståndsatta spelplatserna och hur orrspelen utvecklar sig. Utifrån våra positiva vårliga observationer har vi redan följt upp genom att utvidga det röjda området. Om det känns befogat så fortsätter vi med lätta röjningar under de kommande åren.
Redan nu kan vi konstatera att vi under höstarna som följde efter iståndsättningen har, med hjälp av fågelhundar, påträffat fler orrkullar än förut i de omkringliggande skogarna. Vi antar att det här beror på att röjningarna har haft en positiv inverkan på orrarnas häckning. Eller så kan det vara ett sammanträffande. Det får tiden utvisa.
Samtidigt diskuterar vi medlemmar i jaktföreningen fredningar och hur vi ska rikta jakttrycket. Det kan handla om frivilliga fredningar av spelplatser eller kraftiga rekommendationer att lämna myrarna utanför jakten.

Bästa tänkbara motiverande viltvård
Inom jaktföreningen har iståndsättningen av platser där orrar spelar visat sig vara en sällsynt motiverande form av viltvård. Den förenar konkret arbete med naturvård, tryggandet av jaktens framtid och ett gott samarbete med markägarna.
Samtidigt visar projektet för oss att vi med små men genomtänkta gärningar kan uträtta stordåd för viltet och djurens livsmiljöer. Det är vår förhoppning att vårt exempel ska inspirera andra jaktföreningar och markägare att betrakta sina marker med nya ögon och fördomsfritt prova på nya former av viltvård.
Artikeln är skriven och bilderna tagna av aktiva medlemmar i jaktföreningen Metsolan metsästysseura.
Hur jaktföreningen sköter beskattningen av hönsfåglarna
Jaktföreningen Metsolan Metsästysseura har ungefär 8 500 hektar jaktmarker för småvilt. Hönsfågelbestånden har i många år varit väldigt stabila och hyfsat bra. Föreningen reglerar jakten utgående från resultaten av triangelräkningarna och spikar de slutliga kvoterna på höstmötet.
Under de senaste åren har kvoten varit fyra orrar och en tjäder per medlem. De som äger en fågelhund belönas med en orre till. Föreningen har nästan etthundra medlemmar och i praktiken ligger den årliga beskattningen på mellan tio och trettio orrar, vilket är en måttlig mängd i förhållande till arealen och fågelbestånden.