Trodde sig skjuta en överårig björnunge – visade sig vara årsunge

I spalten Brott och straff behandlar tidningen Jägaren aktuella rättsfall med anknytning till viltet, jakten, föreningsverksamheten och vapnen. Fallen har sammanställts av juristen Panu Hiidenmies på advokatbyrån Applex. Han är specialist på föreningsjuridik och jakt.

En jägare åtalades för grovt jaktbrott sedan han skjutit en björn som visade sig vara en årsunge. 

En jägare hade blivit ombedd att delta i jakten på en överårig björnunge som rörde sig ensam och som det fanns jaktlicens för. Björnen hade rört sig ensam och jägaren uppgav att det inte hade funnits skäl att misstänka att det inte skulle ha varit den överåriga björnen som hela sommaren hade rört sig i trakten. 

Innan han sköt hade jägaren skymtat björnen på hundra meters håll och dragit slutsatsen att det var den överåriga individen. Drevet förde björnen till 20 meter ifrån jägaren och han sköt två skott. Den andra personen sköt därefter avfångningsskottet. 

Den första skytten noterade nu att björnen var för liten för att vara en överårig unge och kontaktade därför myndigheterna för att utreda det inträffade. Han försökte således inte hålla fällningen hemlig. 

Enligt åtalet hade jägaren handlat uppsåtligt eller grovt oaktsamt, och åklagaren yrkade därför på jaktförbud i minst tre år för grovt jaktbrott. Vidare skulle den beslagtagna björnen förklaras förbruten till staten, liksom geväret med magasin och fodral.  

Jägaren medgav att han hade skjutit björnen, men bestred att han skulle ha gjort det uppsåtligt eller av grov oaktsamhet, och krävde att åtalet skulle förkastas. Jägaren uppgav att han inte hade vetat att björnen var en årsunge. Han hänvisade också till att björnens ålder inte hade klarlagts på ett tillförlitligt sätt eftersom det inte går att fastställa åldern med säkerhet enbart utifrån kroppsstorleken.

Tingsrätten bedömde björnens ålder och jägarens handlande

Obestridligt i fallet var, att jägaren hade skjutit den ifrågavarande björnen. Däremot var det diskutabelt om björnen var en årsunge, om jägaren hade handlat uppsåtligt eller av grov oaktsamhet, och om gärningen som helhet betraktat skulle bedömas som grov. 

Tingsrätten fastställde att samtliga faktorer i Naturresursinstitutets utlåtande pekade på att björnen hade varit yngre än ett år. Vid åldersbedömningen inverkade också kroppsvikten, cirka 20 kilo. Enligt utlåtandet väger överåriga ungar mellan 43 och 125 kilo. Björnen hade mjölktänkerna i behåll och bredden på framtassarna var mindre än den brukar vara på överåriga ungar. Tingsrätten ansåg det därmed vara bevisat att björnen var en årsunge. 

Vid bedömningen av uppsåtligheten fastställde tingsrätten att ingenting tydde på att jägaren skulle ha skjutit en årsunge med avsikt. Återstod alltså att bedöma om jägaren hade handlat med grov oaktsamhet. 

Tingsrätten fastställde att ett förhöjt krav på omsorg gäller för jägare, och om det råder minsta tvivel om det tilltänkta bytesdjuret ska han vänta med att skjuta tills han är säker på att djuret är lovligt. Även om det under normala omständigheter inte skulle finnas någonting att klandra i en jägares handlande så kan kravet på förhöjd omsorg ändå innebära att det uppstår ett ansvar. En björn som är yngre än ett år är alltid fredad, vilket innebär ett förhöjt krav på omsorg för jägaren. Tingsrätten fastställde att jägarens handlande då han sköt björnen hade varit grovt oaktsamt. 

Som helhet betraktat ansåg tingsrätten att det inte var fråga om ett grovt jaktbrott utan om ett brott av normalgraden. För detta talade bland annat det, att jägaren omedelbart hade kontaktat myndigheterna för att utreda björnens faktiska ålder. Jaktbrottet kunde således inte betraktas som grovt även om oaktsamheten var det. 

Eftersom björnar yngre än ett år är föremål för särskilt skydd ansåg tingsrätten att gärningen skulle straffas med fängelse. Jägaren dömdes därför till 60 dagar villkorligt fängelse. Rätten ansåg 1,5 år vara en lämplig längd på jaktförbudet. Det beslagtagna geväret med magasin och fodral förklarades förverkade till staten, liksom den redan beslagtagna fällda björnen. 

Hovrätten skärper domen

Jägaren överklagade domen till hovrätten. Skottläget hade varit snabbt och skogsterrängen tät, och det hade därför varit svårt att bedöma storleken på den ensamma björnen. Den hade en tät och långhårig päls, och såg större ut än den de facto var. Jägaren ansåg att hans handlande inte hade visat likgiltighet eller oaktsamhet. Enligt honom handlade det på sin höjd om en jaktförseelse, inte ett jaktbrott.

Utöver bevisen som hade framlagts i tingsrätten presenterades i hovrätten också ett utlåtande som byggde på en tandanalys, och detta bekräftade att björnen hade varit yngre än ett år. 

Vid bedömningen av huruvida gärningen hade varit oaktsam fastställde hovrätten att det kan vara svårt att skilja en överårig björnunge från en årsunge. Med tanke på björnens storlek borde jägaren inte ha skjutit förrän han hade försäkrat sig om vilketdera det var. Eftersom han hade underlåtit att göra detta ansåg hovrätten att han hade brutit mot omsorgsskyldigheten. Eftersom han var en erfaren björnjägare borde han inte ha gjort det. Enligt hovrätten hade jägaren tagit en medveten risk för att björnen kunde ha varit en underårig unge. Hovrätten kom därför till samma slutsats som tingsrätten om bedömningen av oaktsamheten. 

Faktumet att jägaren hade befunnit sig på en lovlig björnjakt och hade fått veta att det fanns en överårig björnunge som redan länge hade strövat i trakten, kunde enligt hovrätten stöda att jaktbrottet som helhet inte skulle betraktas som grovt. I motsats till tingsrätten ansåg hovrätten ändå att jägaren hade gjort sig skyldig till ett grovt jaktbrott. 

I sin bedömning betonade hovrätten att björnen hade varit särskilt skyddsvärd. Den åtalade hade brutit mot den förhöjda omsorgsskyldigheten genom att skjuta en årsunge, som alltid är fredad. Enligt hovrättens motiveringar hör förbudet mot jakt på fredade djur liksom skyldigheten att med säkerhet identifiera det tilltänka bytesdjuret till de viktigaste kriterierna för omsorgsbedömningen vid jakt. 

På grund av den åtalades grova handlande då han begick jaktbrottet förlängde hovrätten den villkorliga fängelsedomen till fyra månader och jaktförbudet till tre år.