En renskötares rätt att avliva en hund som driver en ren

I spalten Brott och straff behandlar tidningen Jägaren aktuella rättsfall med anknytning till viltet, jakten, föreningsverksamheten och vapnen. Fallen har sammanställts av juristen Panu Hiidenmies på advokatbyrån Applex. Han är specialist på föreningsjuridik och jakt.

En renskötare åtalades för skadegörelse och brott mot djurskyddslagen. Enligt åtalet hade renskötaren vållat en hundägare ekonomisk skada när han sköt dennes jämthund. Enligt åtalet hade renskötaren gjort sig skyldig till brott mot djurskyddslagen genom att vålla hunden onödigt lidande när han sköt den tre gånger i sidan i stället för med ett skott i hjärnan. Dessutom var, enligt åtalet, miniatyrgeväret och patronerna som renskötaren sköt med för svaga för avlivning av en hund.  

Enligt renskötsellagen får en renskötare avliva en herrelös hund som han påträffar inom sitt renbeteslag under tiden då hundar ska hållas kopplade, om hunden jagar renar där dessa betar, eller under annan tid om hunden driver och river ren. Det är dock inte tillåtet att avliva hunden om den kan kallas in eller om skada kan förhindras på annat sätt. Fallet inträffade inte under tiden då hundar ska hållas kopplade.

Oklart händelseförlopp

Renskötaren uppgav att han på natten hade blivit uppringd av grannen om en herrelös hund som drev ren och inte lät sig kopplas. Renskötaren hade åkt för att kontrollera läget och hade med rop försökt få hunden att lämna renen i fred. Hunden hade närmat sig renskötaren, men sedan återupptagit drevet. Renskötaren hade inte kunnat få tag i hunden och hunden lät sig inte tas fast. 

Händelseförloppet hade varit snabbt och han hade skjutit mot hjärtat i stället för hjärnan eftersom hundens huvud var vänt ifrån honom. 

Enligt ägaren var hunden en skicklig och fungerande jakthund som varit renren i flera år. Enligt ägaren lät hunden sig kallas in också av främmande människor på jakt. Hundägaren trodde inte på renskötarens uppgifter om hundens beteende och hunden hade, enligt honom, aldrig förut varit aggressiv.  

Tingsrätten bedömde bägge parternas version av det inträffade som trovärdiga och konsekventa. Vikt lades vid faktumet att enbart renskötaren hade varit på plats. 

Hundägarens version byggde på att han efteråt hade synat platsen och kände hunden. 

Det fanns ett vittne vars utsaga stödde renskötaren, hur hunden inte hade låtit sig inkallas. 

Det fanns fotografier som visade platsen för det skedda samt hundens och renens positioner vid skottögonblicket. Snötäcket i skogen var ungefär en handsbredd djupt. På en närbild av renens bakdel syntes en liten skada på ena bakbenet. På marken fanns bloddroppar kring renen. På en bild tagen av insidan på renskinnet syntes ett litet hål i huden. 

Tingsrätten förkastade åtalet

Renskötsellagen specificerar inte vad som avses med att en ren blir riven. Rätten ansåg det ändå vara bevisat att hunden hade drivit renen och nafsat den i bakbenet och åstadkommit en blödande skada. Tingsrätten fastställde att skadan uppfyllde renskötsellagens definition på riven ren och att renskötaren därmed hade rätt att avliva hunden. 

Enligt renskötaren hade hunden inte låtit sig inkallas och den hade, trots renskötarens rop, återvänt till renen. Tingsrätten tog dessutom hänsyn till att inga andra personer fanns på plats samt att hunden hade befunnit sig mellan renen och renskötaren. Denna hade således inte haft andra möjligheter att skydda renen än att avliva hunden.

Renskötaren hade befunnit sig i nattsvart skog och varit tvungen att fatta ett hastigt beslut om huruvida detta var en situation i enlighet med renskötsellagen där en herrelös hund får avlivas. Tingsrätten fastställde därför att renskötaren inte hade haft några möjligheter att handla på annat sätt. 

Tingsrätten ansåg att renskötaren hade gett en trovärdig förklaring till varför han hade skjutit hunden i hjärtat i stället för i hjärnan. De två andra skotten hade han skjutit för säkerhets skull. Hunden hade enligt renskötaren dött omedelbart och motparten hävdade inte heller något annat. Tingsrätten ansåg att renskötaren inte hade vållat hunden något onödigt lidande och han hade därför inte brutit mot djurskyddslagen. 

Åtalet mot renskötaren lades ner i sin helhet. Det förbrutna geväret återlämnades och staten ålades att stå för hans rättegångskostnader. 

Åklagaren och hundägaren överklagade till hovrätten, men denna beviljade inte besvärstillstånd. Tingsrättens dom stod således fast.