Utan att vara rädd i skogen

Ledaren
Jari Varjo Direktör Finlands viltcentral
Publicerad4.5.2021

I århundraden har vi finländare begett oss till skogs för att söka trygghet, föda och arbete. Vi har sökt skydd mot vädret, fiender och (för länge sedan) skatteindrivare. Skogen ingår i vår nationella självbild och är fundamentalt betydelsefull i vår kultur, vilket visar sig i bilder, texter och sånger.

Pågår månntro en förändring i vårt förhållande till skogen? För somliga av oss verkar skogen ha blivit en skrämmande plats. Visserligen har folk alltid varit rädda för att gå vilse där, men nu har nya hotbilder dykt upp. Folk verkar vara rädda för skogens invånare och rädslan sträcker sig från de allra minsta sjukdomsalstrarna (som virus och fästingar) till de stora rovdjuren.

Delvis beror det här på att skogen har blivit någonting främmande. Det är inte längre naturligt för gemene man att ströva där, varken på jobbet eller fritiden. För oss jägare är skogen förstås en kär vän, men även vi tar riskerna på allvar. Ett gott exempel på detta är begränsandet av vildsvinsstammen och skickandet av djur som beter sig konstigt eller som har dött utan någon synlig orsak till forskningen för att hålla sjukdomar under kontroll.

Ett nytt bekymmer är skjutvapenolyckorna som har fått mycket publicitet. Det har lett till att somliga naturvänner uppfattar jägarna som skrämmande. Här står vi inför en uppgift som angår oss alla. Ansvaret för att vända den här utvecklingen vilar på envar av oss. Var och en ska kunna sitt vapen och öva säker vapenhantering. Dessutom ska envar inse sina begränsningar och kunna behärska sig vid skottläge så att inga farliga skott blir skjutna. Attityden avgör.

Det är också attityden som avgör vilken bild utåt som vi ger av vår hobby. I skogen har det av tradition funnits plats för alla kring brasan. Vi ska se till att övriga som rör sig i skogen är välkomna vid vår brasa och att de riskfritt kan passera förbi passet, både i jobbet och på fritiden. Att vinka och att hälsa vänligt är trevliga visitkort. En trygg skog är vår nationalskatt och en fundamental del av vår kultur och självbild.