Ställ klövdjuren och rovdjuren på samma bord!

I vår (2027) när de regionala viltråden fastställer sina nya mål för hjortdjuren kommer besluten att ha en större politisk tyngd än de har haft på många år. De kommande målen för stammarna visar om regionerna tar hänsyn till flerartsförvaltningens betydelse eller om vi fortsätter med den skenbara balansgången där älgen bär ansvaret. I ekosystemen är det ju så, att allting påverkar allting annat; klövdjuren konkurrerar med varandra om födan samtidigt som de står på menyn för de stora rovdjuren. 

Flerartsförvaltningen låter kanske som ett monsterord påhittat av forskare, men när vi skalar av det byråkratiska så handlar det om någonting som alla som rör sig i skogen alltid har vetat; att det finns ett växelspel mellan arterna.  

Markägarna förväntar sig att betningsskadorna i planteringarna ska förbli rimliga, skogsbranschen måste vara förutsägbar, trafiken kräver färre viltolyckor och naturskyddet påminner oss om balansen mellan rovdjuren och bytesdjuren. Jägarna bär det praktiska ansvaret, men det går inte att lasta hela ansvaret för klövdjurspolitiken på dem. 

Det ställs således väldiga krav på det regionala beslutsfattandet för att vi ska ha helheten under kontroll. Inom viltråden måste medlemmarna kunna jämka ihop biologiska forskningsdata, skogsbrukets behov, trafiksäkerheten och jägarnas förhoppningar om livskraftiga hjortdjursstammar. 

Det här kräver kompromisser där vi måste kunna ersätta känslorna med vetenskapliga fakta och samarbete på lokalnivå. 

I vår kommer viltråden alltså att jämka ihop målsättningarna så att vi klarar av att tillämpa flerartsförvaltningen i praktiken för att besluten ska vara regionalt förnuftiga och rättvisa och stå på en hållbar grund.

De regionala viltråden drar upp riktlinjerna för vartåt vi är på väg, men på detaljnivån görs jobbet i jaktföreningarna och jaktlagen. I sina bästa stunder är jakten en fantastisk hobby och tradition, men framför allt är den ett ansvarsfullt och hållbart nyttjande av en naturresurs.