När jaktkamraten blir gammal – hur för jag en svår sak på tal?

Jakten kan vara en hobby och den kan vara en livsstil. På jakt är jag ute i naturen, iakttar naturen och blir ett med naturen. Samtidigt skaffar jag mat att ta med mig hem, eller får åtminstone frisk luft. Men i alla fall; för många är jakten väldigt viktig.

Vi har strävat efter ett samhälle där vi lever länge och det har vi också fått. Gjorda undersökningar visar att det är medelåldern som blir längre och vi får fler år i gott skick trots att vi blir äldre än tidigare generationer. Allt fler jägare är gamla.

Åldern inte avgörande men ger riktningen

Åldern allena gör inte någon svag eller oförmögen att fungera. Här spelar många fler faktorer in än åldern. Men när en människa åldras sker det ändå förändringar. Synen och motoriken blir sämre och kroppen blir långsammare. Minnet och gestaltningsförmågan försvagas.

På jakt har samtliga faktorer en stor betydelse. Jakten ska vara säker, både för en själv och för alla runt omkring en. På jakt bygger säkerheten på förtroende. Var och en måste kunna lita på att kamraterna uppfattar situationerna rätt och fungerar på avtalat sätt.

Jakten kräver god fysisk form och utmärkt syn, hörsel och koordinationsförmåga. Det är individuellt hur åldrande och olika hälsobekymmer påverkar de här komponenterna i funktionsförmågan. Händer det att du måste medge att du är osäker på vilket djur du har skjutit? Behöver du hjälp för att ta dig hem från skogen? Har träffarna börjat sitta på kroppsdelar av viltet där de inte borde sitta? Ens funktionsförmåga kan försämras så omärkligt att det inte ens går att säga när det hände. Alla blir vi obönhörligen äldre och det kräver omställningar av oss.

Håll det svåra samtalet i tid

Ofta går det så, att det är de anhöriga som märker förändringen innan gamlingen själv gör det. Men att föra saken på tal kan ändå upplevas som väldigt svårt. Antingen känns det respektlöst och som att provocera till gräl eller så blir man rädd för att gamlingen ska bli sårad eller arg. Allt för många skjuter upp samtalet allt för länge.

Viktigast är sättet på vilket man tar upp saken. Berätta gärna om dina egna iakttagelser, bekymmer och säkerhetsfrågor. Att anklaga och ge order leder lätt till en försvarsreaktion. Det är förnuftigt att inse att samtalet kommer att väcka känslor; kanske rädsla och besvikelse.

Du kan förslagsvis inleda med en observation:

– Vi har märkt att du flera gånger har behövt hjälp med att ta dig hem från skogen.

Att hänvisa till säkerheten kan vara en annan bra ingång:

– Vi vill vara säkra på att alla känner sig trygga på jakten.

Det går bra att säga rakt på sak vad personens nära och kära har noterat om förändringarna i hans eller hennes funktionsförmåga. Gör klart för gamlingen att ingen försöker bli av med honom utan att vi har noterat förändringar i funktionsförmågan som påverkar jakten.

Att tiga hjälper inte någon. Samtalet ska vara personligt, men du kan också bjuda in några närstående och uppskattade personer från jaktlaget. På det viset undviker vi att ärendet ser ut som en enda persons åsikt eller som personlig kritik.

Människan behöver känna sig betydelsefull

När man blir gammal kan man bli tvungen att avstå från sådant som har varit kärt och har gett mening åt livet. Men åldrandet behöver inte enbart bestå av sådant som man måste avstå ifrån utan kan också innebära nya sysslor.

Även om man i jaktlaget blir tvungen att föra svåra saker på tal och någon blir tvungen att omvärdera sitt eget deltagande så kan det i bästa fall föra jägarna närmare varandra. Åtminstone så tvingar det oss att tänka och begrunda olika möjligheter att delta.

Går det att hänga med i jaktlaget utan att bära vapen? Vilka uppgifter kan veteranerna ha? Går det på något sätt att bevara jaktgemenskapen utan att längre delta i jakterna? Här har många föreningar och jaktlag mycket att fundera på. En erfaren jägare kan ha enormt mycket att föra vidare till de yngre; berättelser, jägarfärdigheter, lokalkännedom och tyst kunskap som inte står i böcker.

Skribenten arbetar med projektet Ikävoimaa (STM 2025–2027), som handlar om funktionsförmågan och livsförändringarna hos personer som har fyllt 75. Programmet samordnas av Centralförbundet för de gamlas väl. Artikeln bygger på en intervju med Jukka Paavola som är en jägare med lång erfarenhet.