Felaktiga föreställningar 

Ungdomsredaktionen
Johan Salminen
Publicerad16.7.2020

Jag får höra en hel del kommentarer av jämnåriga ungdomar om att jag jagar. När jag nämner min hobby blir reaktionen ofta överraskning. Den intressantaste kommentaren går ungefär så här: Tänk att nån ids slösa värdefull tid på en hobby där gamla och grymma stormagade gubbar dödar oskyldiga djur. Jakten har blivit främmande för ungdomarna och därför är fördomarna och missuppfattningarna så starka. Det måste det bli en ändring på!

Bakom de negativa kommentarerna ligger en väldig okunskap. Folk är rädda för sådant som är nytt och främmande. Så fort tillfälle ges försöker jag rätta till de felaktiga föreställningarna så sakligt och begripligt som jag kan. Det är bäst att svara uppriktigt på kommentarerna.

Bland mina jämnåriga råder det delade åsikter om jagandet eftersom det handlar om ett rätt sällsynt fritidsintresse bland dagens ungdomar. För det första förstår ungdomarna inte meningen med jakten och för det andra är tröskeln för att börja jaga hög. Ändå finns där en gnutta intresse eftersom många har nämnt att farfar eller morfar jagar.

Det är trevligt att jaga tillsammans med de gamla vanliga gubbarna, men med tanke på framtiden måste vi tänka på ungdomarna och släppa in nya medlemmar. Men av nya medlemmar krävs att de ska kunna och veta allt och helst också äga mark för att bli insläppta i en förening. Kriterier av det här slaget gör det svårare att börja jaga.

Det kommer inga nya jägare och snart vet ingen ens om att jakten finns om vi inte släpper in nya energiska ungdomar. Ett inslag av yngre ansikten kring jägarbrasan ger omväxling till de gamla vanliga gubbskäggen.