Ungdomarna avgör jaktens framtid

 Jag beslöt mig för att intervjua några av eleverna i mitt gymnasium i Seinäjoki och ta reda på vad de tycker och tänker om ämnet. 

Vilka tankar väcker jakten? 

Lenni Salmenkangas som går i första klass var intresserad av jakt. 

– Jag föreställer mig jakten i vårt land som ett fantastiskt sätt att tillbringa tid i naturen, ensam eller med kamrater, uppger Salmenkangas.   

Även förstaklassisten Matilda Wallin har en öppen inställning till jakten. 

– Jag skulle säga att jag ställer mig rätt så neutralt till jakten och ser den som varken positiv eller negativ. För många är jakten säkert en jättetrevlig hobby och viktig i livet, funderar Wallin. 

Veera Niemistö som går i andra klass i gymnasiet anser att jakten var mera hållbar och naturnära förr, under tidigare årtionden. Hon tycker ändå att om jakten bedrivs ansvarsfullt så är den ett bra alternativ till det massproducerade köttet. 

– Jag är emot massproduktion av kött och anser därför att jakten är ett mera etiskt sätt att konsumera kött än paketen i köttdisken. Dessutom är ju kött som man har jagat själv hälsosammare eftersom det innehåller mindre fett, påpekar Niemistö. 

Varför visar allt färre ungdomar intresse för jakt?

– Många ungdomar upplever antagligen jägarna som råbarkade män som nöjesdödar djur. Men då bommar de den grundläggande tanken i jakten, påpekar Lenni Salmenkangas. 

Även Matilda Wallins tankar rör sig i liknande banor. 

– Jag skulle tro att det beror på att allt fler blir vegetarianer och skyggar för tanken att nöjesdöda försvarslösa djur utan någon egentlig orsak. Många är säkert också rädda för blod och skjutvapen. Men numera talas det knappt alls om jakten, påpekar Wallin. 

Veera Niemistö som har jägare i bekantskapskretsen menar att en orsak är att det är så dyrt att jaga. Hon betraktar också urbaniseringen som en bidragande orsak. 

– Stadsbor föredrar troligen fritidsintressen som känns mera etiska och lättillgängliga, som konst och idrott. 

Ungdomarnas intresse för jakten verkar befinna sig i en brytningstid. Vi ska ändå inte ge upp hoppet om att jakten har en framtid, men vi måste genast skrida till åtgärder för att bevara livskraften hos jakten. Ingen av de intervjuade jagar, men några har provat på det och tanken på att själv börja jaga låter som ett tänkbart fritidsintresse.  

Det vore viktigt att lyfta fram jakten i en ny belysning för ungdomarna, till exempel genom de sociala medierna. Vi borde rätta till missuppfattningarna och ersätta dem med faktiska fakta om hur viktig jakten är för hela landet. 

Hur ska vi få ungdomar intresserade av jakt? Berätta i kommentarsfältet om hur du ser på saken!