Jaktledarens uppgifter
Användningen av offentlig makt

I spalten Brott och straff behandlar tidningen Jägaren aktuella rättsfall med anknytning till viltet, jakten, föreningsverksamheten och vapnen. Fallen har sammanställts av juristen Panu Hiidenmies.

Norra Finlands förvaltningsdomstol fattade den 11 oktober i fjol ett intressant beslut gällande en jaktförenings disciplinära metoder. Kärnan i fallet utgjordes av frågan om en älgjaktsledare som meddelar ett jaktförbud ska tolkas som användning av offentlig makt. Sen gammalt har ju ett jaktförbud som meddelas för en längre tid uppfattats som en intern disciplinär åtgärd i jaktföreningen.

Det intressanta med beslutet är ju att det berör samtliga jaktledare.

I det här fallet hade jaktledaren och de två vice jaktledarna gett en jägare jaktförbud och denne miste dessutom sin andel av bytet. Jägaren hade underlåtit att följa jaktledarens förbud mot att fälla en älgko och hade därmed orsakat föreningen ekonomisk skada. Han hade handlat mot föreningens syfte och hade underlåtit att följa vedertagen praxis genom att lämna platsen utan att delta i hanteringen av älgen som han hade skjutit.

Jägaren överklagade till förvaltningsrätten och krävde att beslutet om jaktförbud och förlusten av andelen skulle hävas och förklaras lagstridig. Dessutom krävde jägaren ersättning för skadan han lidit.

Enligt jägaren var det fråga om ett beslut som bygger på 30 § i jaktlagen, där det stadgas att en jaktledare får förbjuda personer som inte iakttar hans eller hennes föreskrifter att delta i jakten. Jägaren hävdade således att det handlade om utövande av offentlig makt. Enligt jägarens syn på saken hade jaktledaren inte varit det organ som avses i föreningslagen eftersom jaktledarens ställning och uppgifter är fastställda i jaktlagen och jaktförordningen.

Dessutom ansåg jägaren att han hade rätt att få sitt fall prövat i domstol och att beslut som grundar sig på jaktlagen ska behandlas i en förvaltningsdomstol.

Jaktföreningen svarar

Jaktföreningen krävde att domstolen skulle avslå överklagandet eftersom förvaltningsdomstolen inte hade befogenheter att behandla fallet. Det handlade alltså inte om användning av offentlig makt utan om interna disciplinära åtgärder i en privaträttslig förening. Enligt jaktföreningen var jaktledarens beslut inte ett sådant offentligrättsligt förvaltningsbeslut som avses i förvaltningslagen. I jaktlagen finns inga bestämmelser om hur man söker ändring i en privaträttslig förenings beslut, vilket betyder att fallet hänförs till en allmän domstol.

Beslutet

Förvaltningsdomstolen fastslog att det handlade om en intern disciplinär åtgärd i enlighet med föreningslagen och reglerna för en privaträttslig förening. När jaktledaren gav jaktförbudet var det således inte fråga om utövning av en offentlig förvaltningsuppgift. Förvaltningsdomstolen lade ner fallet utan behandling.

Jägaren har begärt besvärstillstånd för att överklaga beslutet till högsta förvaltningsdomstolen.