Jaktledarens uppgifter och omsorgsplikt – fällning av kalv på fel sida av gränsen
Åtalet förkastades i hovrätten

I spalten Brott och straff behandlar tidningen Jägaren aktuella rättsfall med anknytning till viltet, jakten, föreningsverksamheten och vapnen. Fallen har sammanställts av juristen Panu Hiidenmies.

B hade fällt en kalv på fel sida av jaktområdets gräns.

I ärendet handlade det om huruvida jaktledaren hade underlåtit att meddela B nödvändiga föreskrifter och underlåtit att se till att jakten sker inom det område som avses enligt jaktlicensen.

Ärendet gällde också om jaktledaren i efterhand borde ha försäkrat sig om att älgkalven hade fällts inom det avsedda jaktområdet och om jaktledaren med avsikt hade hemlighållit det faktum att älgkalven hade fällts utanför jaktområdet, eftersom hen inte hade anmält saken till polisen.

Behandling i tingsrätten

Skytten B framförde i tingsrätten att jaktledaren hade meddelat alla jägares passplatser, skjutsektorer och startplatserna för hundförarna. B själv hade befunnit sig inom jaktområdet och trott sig känna till var gränslinjen går. Hen hade skjutit en kalv, eftersom hen vid tidpunkten för skjutningen var säker på att kalven var inom det egna området. Hen kände området och hade också själv verkat som jaktledare under cirka tio års tid. B trodde inte att jaktledaren hade haft bättre kännedom om gränslinjens riktning än hen själv.

Jaktledaren framförde i tingsrätten att älgjaktlaget hade samlats på hens gård för att se passplatserna på kartan innan jakten startade. Älgjaktlaget i fråga hade jagat tillsammans i cirka 30 år och alltid varit noggranna med jaktområdets gränser. Jaktledaren hade litat på att varje medlem i älgjaktlaget känner till jaktområdets gränser. B hade berättat för jaktledaren att hen efter fällningen hade kontaktat verkställande direktören för den samfällda skogen, vilket jaktledaren hade litat på att hen hade gjort.

Tingsrättens avgörande

Tingsrätten utgick i sitt avgörande från att jaktledaren, för att ha agerat tillräckligt omsorgsfullt, borde ha anvisat passplatsen och skjutsektorerna uttryckligen och på kartan visat jaktområdets gränser för B, och att jaktledaren i efterhand borde ha bedömt nedläggningens laglighet och meddelat polisen om det inträffade.

Jaktledaren överklagade till hovrätten

Hovrätten konstaterade att de direkta förpliktelser som tingsrätten nämner inte har inkluderats i föreskrifter i lagen eller förordningen, och att man inte utifrån att de har förbisetts direkt kan anse att jaktledaren skulle ha handlat i strid med de skyldigheter som hen omfattas av, eller att hen på annat sätt skulle ha handlat oaktsamt i sin uppgift.

Jaktledarens handlande skulle således bedömas närmast utifrån allmänna synvinklar gällande omsorgsfullhet.

Hovrätten konstaterade att det utifrån B:s och jaktledarens redogörelser hade framgått att jaktledaren på jaktdagens morgon hade bestämt passplatserna för alla som deltog i jakten och visat skjutsektorerna på kartan.

Enligt vad som konstateras i rättslitteratur och utifrån vittne T1:s redogörelse kunde jaktledaren till denna del anses ha agerat i enlighet med faktisk praxis gällande älgjakt.

Hovrätten ansåg att det i ärendet inte har påvisats att jaktledaren uppsåtligen eller av oaktsamhet skulle ha försummat att utföra jaktledarens uppgifter enligt vad som avses i 23 § i jaktförordningen.

Eftersom åtalet förkastades, var staten skyldig att ersätta jaktledarens rättegångskostnader i tingsrätten och hovrätten.