Stiftelsen Dialogpaus stärker den finländska samtalskulturen

Den femte december publicerade tidningen Helsingin Sanomat en lång artikel av Anna-Stina Nykänen om problem med den mentala hälsan, om bakgrunden till problemen och om olika sätt att stöda. I artikeln fick vi även träffa ett jaktsällskap i Kuopio vars medlemmar berättade om vad samtalen och gemenskapen på jakt betydde för dem. Herrarna konstaterade enhälligt att om man frågar en kamrat om hur han mår så ska man också vara beredd att lyssna. Och  läsa mellan raderna.

Finländarnas erfarenheter av vår inhemska samtalskultur innebär enligt gjorda undersökningar (Yle och stiftelsen Dialogpaus, projektet Bra sagt 2020 och 2021) både goda och dåliga nyheter.

Låt oss börja med de dåliga. En stor del av oss upplever att samtalskulturen har förändrats till det sämre. En fjärdedel vill inte längre delta i samhällsdebatten. En majoritet anser att samtalet i de sociala medierna är respektlöst.

Men i samma undersökning fanns det lyckligtvis också rejält med goda nyheter. Bland annat denna. I motsats till vad många tror så njuter en majoritet av oss finländare av djupa samtal och efterlyser fler platser för sådana. En majoritet anser att det i ett gott samtal ska ingå både att lyssna och att själv bli hörd.

Stiftelsen Dialogpaus grundades för några år sedan för att förbättra samtalskulturen i vårt land. Det här gör vi med en samtalsmetod som har utvecklats av Sitra, jubileumsfonden för Finlands självständighet. Metoden hjälper oss att diskutera konstruktivt också om svåra ämnen. Metoden är öppen och gratis för vem som helst att använda. Till dags dato har drygt 65 000 finländare deltagit i sådana samtal.

Stiftelsens främsta budskap är detta. Den som vill stärka och förbättra samtalskulturen i vårt land börjar lämpligen med sig själv. Här kan några frågor vara till hjälp. Hurdan är jag som lyssnare och samtalspartner? Vilka situationer upplever jag som lätta respektive svåra?

Beträffande våra dialogfärdigheter har var och en av oss svagheter att utveckla och styrkor.  Lyckligtvis går det att öva sina samtalsfärdigheter genom hela livet – ett projekt som aldrig går i mål. Det är en lättnad att veta.

Det finska namnet på stiftelsen, Erätauko, får somliga att tänka på idrott medan andras tankar går till stunder av djup gemenskap i skogen, på sjön och uppe på fjället. Det är lätt att hitta gemensamma nämnare för metoden och jakten. 

Det är ingen slump att samtalen enligt metoden har tagit modell av jakten. Samlingen kring brasan brukar vara fri från tidtabeller; man plockar med veden och betraktar lågorna. Det är ett utmärkt tillfälle att inleda ett samtal. Samtliga kring brasan kan lyssna och bli hörda. Samtalet kan efter de vanliga fraserna bege sig via humorn ut på djupt vatten.

Vid sådana pauser i naturen och i vardagen uppstår möjligheter att bli sedd och hörd. Upplevelsen av att höra till en grupp stöder välbefinnandet och kan vara till avgörande hjälp för att förebygga psykiska problem.

På jakter och i gott sällskap uppstår det ögonblick som ruskar om och berör kärnan i att vara människa. Det finns gemensamma mål, samarbete, riter och ritualer, fest och gemenskap, skratt och en förhöjd känsla för livets stora och små frågor, respekt för livet och skapelsen.

Mitt i allt detta kan människan inse att livet inte är en dans på rosor för ens medmänniskor, men ändå brukar folk klara av att navigera mellan grynnorna. Vid brasan och efter hemkomsten kan det kännas lättare att andas.

Ett nytt hopp har tänts att ta med sig hem som en gåva!