Sjöfågeljakten blir bättre medan säsongen framskrider

Den som uppfattar sjöfågeljakten som en aktivitet i början av säsongen gör klokt i att uppgradera säsongens bortre ända. Vädret svalnar och höstflyttningen drar i gång, och det ger jakten nya intressanta nyanser.

I början av säsongen blir det hastigt tyst

Inledningen på sjöfågeljakten innebär ofta ett par intensiva dagar då det kan bli avsevärda mängder fällda fåglar. Men det blir hastigt tyst vid vattendragen där det jagas aktivt.

Jakttrycket driver iväg sjöfåglarna till fridfullare trakter så kvällarna blir stillsamma redan i början av hösten. Om en jägare bara har ett enda ställe att jaga på så gör han eller hon klokt i att lämna platsen i fred mellan jaktdagarna.

Vettar intressanta för höstflyttare

Höstflyttningen innebär att sjöfåglarna lämnar sina nordliga häckningsområden. Instinkten att bilda flockar vaknar och vettarna blir effektivare efter hand som hösten framskrider. Vattendragen som öppnar sig för sjöfåglarna utmed flyttvägen utgör tänkbara rastplatser där en lämpligt placerad jägare kan fånga in en flyttande flock med sina vettar. Efter hand som hösten framskrider fungerar vettarna bättre ju fler de är.

Aki Perälä som bor i Egentliga Finland och driver webbplatsen houkuttelupyynti.fi är inbiten sjöfågeljägare. Han berättar att han ofta inleder säsongen med en enda vette med rörliga vingar och lockpipa. Efter hand som hösten framskrider och vädret svalnar lägger han ut fler vettar.

Hösten framskrider och lägger till nyheter på fåglarnas meny. Tröskade och översvämmade sädesåkrar fungerar som lockande tankningsstationer och utmärkta platser för jakt. Jägaren bör alltså övergå från enbart stränder till att också spana vid åkrar. I oktober-november kan en översvämmad åker fyllas med flyttande gräsänder när det skymmer. Enligt Perälä kan vettar som är utlagda på en svämmad eller skördad åker avkasta så mycket änder att jägaren gör klokt i att begränsa sin jakt.

– Det händer att det landar alldeles sanslöst mycket änder kring vettarna, berättar Perälä.

Kallfronter och lämpliga vindar

Den som jagar sjöfågel på hösten bör följa med väderprognoserna och lära sig faktorerna som påverkar fåglarnas flyttning. När ljuset minskar och skymningen kommer krypande tickar fåglarnas inre klocka igång nedräkningen till uppbrottet. Vädret avgör flyttdagen, liksom det att temperaturerna sjunker och maten blir knappare. Att vattendragen fryser hör till de sista signalerna för att uppbrottets timme är slagen. Det är inte ovanligt att de sista flyttande änderna blir fällda när isen lägger sig utmed stränderna.

Medvinden utgör ett energieffektivt hjälpmedel under flyttningen. Nordliga eller nordostliga vindar ger fart åt fåglarna som höstflyttar över Finland. För jägarna kan en stark nordlig vind därför innebära aktiva kvällspass.

Vinden och regnet är sjöfågeljägarens vänner

Motvind kan tillfälligt avbryta flyttningen. Det viktigaste är att luften rör sig. Vid vackert väder är fåglarna ofta rätt passiva.

– Det bästa vädret är när vettarna knappt hålls kvar i vattnet, skrockar Perälä.

Vid hård vind samlar sig fåglarna i skyddade vikar och fördjupningar i växtligheten. Genom att aktivt spana på hur fåglarna beter sig kan jägaren klura ut det rätta stället för vettarna. Även om vettarna skulle vara – enligt jägaren – perfekt placerade så ska man enligt Perälä inte tveka att byta plats om fåglarna verkar föredra någon annan plats. Perälä nämner snöyra som ett strålande väder för sjöfågeljakt bara isen inte har lagt sig.

Upplevelser och feta fåglar mot säsongslutet

En kallfront kan föra med sig väldiga flockar med flyttande sjöfåglar och förändra läget dramatiskt. I september-oktober har vettarna kanske inte lockat mer än en handfull fåglar när en nordan med duggregn hämtar flockar med hundratals och tusentals fåglar till sjöar och svämmade åkrar. När vädret svalnar och det regnar och blåser så kan flygandet pågå hela dagen och åkrarna, som föregående dag var tomma, vimlar av fåglar.

Sjöfågeljakten med vettar och lockpipa kräver att man sätter sig in i jakten och satsar på den, och när allting klaffar är det en hänförande upplevelse. En flock flyttande fåglar under inflygning till vettarna är en enorm upplevelse. En gräsandshane som har ätit upp sig inför flyttningen är både fet och grann att skåda. Viltkökets adel – absolut!