Saarioisjärvi i Valkeakoski är en lokalt betydelsefull fågelsjö. För den mittersta delen av sjön har jaktföreningen Saarioisjärven Metsästysseura ry gjort ett avtal om rastplats. På höstarna lockar platsen rastande flyttfåglar, bland annat mängder med bläsänder. Sjöfågeljakten fortsätter i sjöns båda ändor.

Rastplatserna viktiga också för sjöfågeljägarna

När det kommer till kritan står och faller sjöfågeljakten med att det på höstarna ska finnas tillräckligt mycket fåglar och att fåglarna ska klara flyttningarna med hälsan i behåll.

Text Veli-Matti Pekkarinen Bilder Heikki Helle, Veli-Matti Pekkarinen

Publicerad4.9.2026

Nätverken av rastplatser som håller hög klass och där sjöfåglar och vadare betar och vilar handlar om mycket mer än naturskydd. De utgör också grunden för hållbar sjöfågeljakt. När rastplatserna mår bra höjer det fåglarnas kondition, produktion av ungar och utsikter till överlevnad. I takt med att fågelbestånden ökar så ljusnar också sjöfågeljaktens framtid.

Rastplatsen i praktiken

En fågel som flyttar måste väga intaget av energin mot riskerna. Var hittar den föda, var får den vila i fred, hur minimerar den energiåtgången och hur undviker den jägare?

En rastplats som håller hög klass erbjuder föda och skyddade platser att vila på. Det måste finnas ett nätverk av rastplatser; om följande rastplats är dålig så försvagar det utsikterna för hela flyttningen.

På våren behöver fåglarna snabbt energi för häckningen och äggläggningen. Även en kortvarig störning av exempelvis mink och mårdhund kan få en flock att lämna ett utmärkt bete. På hösten växer ungfåglarna och utvecklas, lär sig flyttningsbeteendet och samlar på sig ett fettförråd.

Det är de reproduktiva vuxna honorna som bildar stammens kärna. I början av jaktsäsongen ruggar de ofta fortfarande och flygförmågan ligger under nivån för höstflyttningen. Följande års häckning avgörs i hög grad av hur väl moderfåglarna lyckas med tankningen. Utan ett tillräckligt fettförråd ökar förlusterna under flyttningen och på våren når fortplantningsförmågan inte full effekt.

Ju längre sjöfåglarna dröjer kvar i vårt land på hösten desto bättre går häckningen när de återvänder på våren.

Rastplatsavtalet för Koroslampi i Tervo gjordes tillsammans med delägarlaget Tallus. Utanför avtalet lämnades gott om ställen för sjöfågeljägare, men inom avtalet kan svarthakedoppingarna, kniporna och de övriga sjöfåglarna tanka i fred under hela jaktsäsongen.

Rastplatserna och jaktens hållbarhet

Hållbar sjöfågeljakt är mycket mer än fastställda kvoter. Vi måste förstå helheten; häckningsområdena producerar ungarna, men rastplatserna avgör hur många individer som överlever till följande steg.

När det finns gott om föda på rastplatserna och störningarna är få dröjer sig fåglarna kvar litet längre, konditionen stiger och dödligheten minskar. Det här syns sedan på hur starka flockarna är på hösten och hurdan jaktbar stam som bildas i området.

Välplanerade rastplatser fungerar också som buffertar för jakttrycket. Om samtliga fågelvatten i ett område samtidigt utsätts för störningar och jakt flyttar fåglarna långt därifrån eller börjar flyga på natten. Med både fredade rastplatser och jaktområden blir sjöfåglarnas beteende mera förutsägbart och vi kan bedriva sjöfågeljakten med traditionella metoder, som lockjakt och bulvaner.

Återkommande störningar får konsekvenser

En flock kan stanna på en plats i veckor om den får beta och vila i fred – men byter plats redan efter några dagar om återkommande störningar jämt tvingar fåglarna att flyga. Mången jägare har mycket riktigt märkt att färre störningar betyder jämnare och bättre sjöfågeljakt under hela säsongen.

Rastplatsprojektets sjöfågelkurs och kursen för rörfågelbon i Urjala ökade deltagarnas kunnande och vetande om sjöfåglar och hållbar sjöfågeljakt.
Hermannitalo i Syvänniemi i Karttula har ett flertal gånger fungerat som plats för sjöfågelkurser och kurser där deltagarna bygger rörformiga fågelbon. I rastplatsprojektets samarbete med delägarlaget Rasvanki-Virmasvesi deltar både ortsbor och rastande, flyttande sjöfåglar.

SOTKA-projektet för rastplatser

Sotkaprojektet för rastplatser drivs av två stora inhemska naturorganisationer; Finlands jägarförbund och BirdLife Finland. Genom samarbetet når de en stor skara aktiva naturvänner som jagar sjöfåglar, inventerar fågelstammar och skyddar fåglar. Samarbetet fungerar utmärkt och ger resultat. Deltagarna förenas av oron över att sjöfåglarna blir färre och det uppenbara behovet av att göra sjöfågeljakten hållbarare.

Med utbildning, rådgivning och informationsspridning ökar projektet kunskaperna och förmågan på fältet att sköta sjöfågelstammarna. Tillsammans med jaktvårdsföreningarna ordnar projektet årligen ungefär trettio utbildningar om sjöfåglar. Tyngdpunkten i utbildningarna ligger här; på vårvintern säkrar vi häckningsmiljöer och på hösten handlar det om artigenkänning på sjöfågeljakt.

Vesilinnut.fi

Att det går utför för sjöfåglarna kommer inte som någon överraskning för aktiva naturvänner. Trots det är det många som upplever inventeringsresultaten som mera överraskande än exempelvis resultaten för skogshönsinventeringarna. Rastplatsprojektets portal vesilinnut.fi ger aktuell information om sjöfåglarna; för den stora allmänheten, för dem som innehar jakträtten i fågelvattnen och för planeringen av den hållbara jakten. Webbplatsen ger dig också information om rastplatsernas betydelse för både stannande och flyttande sjöfåglar.

Jaktvårdsföreningar som är intresserade av att ordna sjöfågelutbildningar kan kontakta projektpersonalen via webbplatsen.

Metsästäjälehti
Privacy Overview

This website uses cookies so that we can provide you with the best user experience possible. Cookie information is stored in your browser and performs functions such as recognising you when you return to our website and helping our team to understand which sections of the website you find most interesting and useful.