Den korthåriga, fyraåriga vorstehhanen Meracus Orfeus, “Mörkö”, på ripjakt och på mårdhundsjakt i en vassrugge.

Fågelhundarna ställer upp för fåglarna

Fågelhundar blir inte fördärvade av att jaga rovdjur. Tvärtom!

Text Jyri Mononen Bilder Jyri Mononen och Jukka Kirjavainen

Publicerad10.7.2026

Den korthåriga vorstehen Mörkös ägare Micke Nordman använder sin hund inte bara på rastypisk fågeljakt utan också på jakt efter mårdhundar.

– Den korthåriga vorstehen är en kontinental stående hund som kommer bäst till sin rätt vid såkallad all round-jakt. Det är ju för detta ändamål som den ursprungligen är avlad. Jag ville nämligen uttryckligen ha en hund från en rovdjurslinje som jag kan jaga också annat med än fåglar. Mörkö begrep redan vid det första mårdhundsmötet vad jag förväntade mig av honom, berättar Nordman.

Som så ofta med fågeljägare upplever Nordman det som sin skyldighet att delta i jakten på mårdhundar. Han har jagat fågel i tiotals år och har med egna ögon sett hur fågelstammarna blir allt svagare runt om i landet.

– Jag nådde en punkt där jag var tvungen att inse att framtiden såg dyster ut för fågelviltet om vi inte gör någonting för fåglarna, minns Nordman.

Utöver de viltvårdsmässiga och etiska skälen är mårdhundsjakten dessutom någonting väldigt intressant och spännande som hund och husse gör tillsammans. Jakten förlänger säsongen och det finns att göra nästan året om.

– Varje lyckad fällning lämnar ett konkret och positivt avtryck i naturen. Jag skulle säga att i det här fallet är mårdhundsjakten en rastypisk verksamhet.

Försvagar mårdhundsjakten hundens fågeljaktsegenskaper?

Nordman tvekar ett ögonblick innan han svarar på frågan i rubriken.

– Jag vet inte om det finns något universalsvar på frågan. Dessutom är det en ömtålig fråga som väcker känslor. Men i vårt fall är svaret i alla fall klart; den försvagar absolut inte – snarare tvärtom!

Rovdjursjakten skapar gemensamma upplevelser i situationer där hunden arbetar med energin på topp. De här situationerna förstärker förarens och hundens samarbete. Hunden klarar själv av att anpassa sitt beteende efter viltet.

– Att hunden ligger hemma på soffan innebär en mycket större risk för att den ska tappa instinkten för fågeljakt, drämmer Nordman till med.

Den strävhåriga, sjuåriga vorstehtiken Ulme Vom Jura-Grund på ripjakt. ”Ulme” har med beröm klarat HZP-provet i rasens hemland Tyskland. Med henne har husse framgångsrikt jagat vilt av olika slag. Ulmes ägare Jari Vihersalo uppmanar också andra vorstehägare att jaga rovdjur eftersom det håller hunden sysselsatt nästan året om. Rovdjursjakten har inte på minsta vis försämrat Ulme som fågeljägare.

Du som har en stående hund; så här kommer du i gång

– Det är viktigt att varje hundägare och jägare lämnar efter sig ett positivt avtryck i naturen. En vorsteh är nästan alltid ett utmärkt ”redskap” för det här jobbet och den som jagar fågel med sin vorsteh ska helst också ställa upp för att skydda fågellivet.

Ett sätt att komma i gång är att anmäla sig till ett rovdjurstalko som ordnas av någon jaktförening eller att erbjuda sin hjälp till någon markägare. Hjälp behövs alltid. De sociala medierna är också utmärkta hjälpmedel för den som inte vet var hen ska börja. Att fånga mårdhundar i fällor är också ett bra sätt att delta och ordna ett första mårdhundsmöte för hunden.

– Vorstehen är en exceptionellt mångsidig kamrat för den finländska jägaren. Under en och samma dag kan den fungera som stötande hund på klövdjursjakt, som mårdhundsjägare, som eftersökshund och som allsidig fågelhund. Dessutom är vorstehen en utmärkt familjehund, sällskaplig och gosig. Men jag skulle ändå aldrig rekommendera rasen för ett hem där ingen jagar, fortsätter Nordman.

Den som har en fågelhund kan också betrakta det hela via sin egen favoritras; kommer det också i fortsättningen att finnas fåglar för den? Mårdhundarna hör till de värsta hoten mot fågelfaunan samtidigt som mårdhundsjakten utgör en naturlig och trevlig sysselsättning för många raser.

– Om varje fågelhundsägare skulle gå med i det här arbetet så skulle det lösa en stor del av mårdhundsproblemet.

”Ulme” och ”Mörkö” på en gemensam drönarstödd mårdhundsjakt i Resoviken. I våras fick vi experthjälp i vassruggarna ända från huvudstadsregionen. Bilden visar att gästerna behövdes. På tre timmar eliminerade vi tre mårdhundspar som hade bosatt sig i vassen för att bilda familj. Fortfarande finns det mårdhundar kvar där.
Metsästäjälehti
Privacy Overview

This website uses cookies so that we can provide you with the best user experience possible. Cookie information is stored in your browser and performs functions such as recognising you when you return to our website and helping our team to understand which sections of the website you find most interesting and useful.