Samgång en möjlighet för jaktföreningar

Jaktföreningar har ofta långa och solida traditioner, och spelar en viktig roll som en aktiv gemenskap på sin hemort. Om verksamheten har vilat i kunniga händer så kan framtidsutsikterna vara synnerligen ljusa. Ordföranden för en 120 år gammal jaktförening sammanfattade de goda grunderna för verksamheten så här: ”Om det råder en god anda inom en jaktförening, förhållandet till markägarna är gott och ekonomin är i ordning, då är också framtiden tryggad.” Det här är värt att sträva till, men det kräver förnuftiga lösningar och aktiva, långsiktiga åtgärder.

Allting omkring och inuti föreningsverksamheten formar sig efter tidsandan. Medlemmarnas och ortsbornas förväntningar är inte längre vad de var när föreningen grundades. Det kan uppstå situationer då krafterna inte räcker till trots ihärdiga försök. I värsta fall förgubbas medlemskåren utan att föreningen lyckas locka nya jägare till sig, trots god vilja. I områdena med täta klövdjursstammar kan en person med jobb och familj känna att jakten binder för mycket om det inte går att flexa med deltagandet.

Splittringen av områden kan dämpa intresset för medlemskap eftersom jaktmöjligheterna försämras. För andra kan mångfalden av aktiviteter i föreningens verksamhet komma som en överraskning och dämpa lusten att bli medlem.

Lägga ner verksamheten eller vitalisera genom samgång?

I avsidesbygder kan det uppstå situationer där det bara inte går att värva nya medlemmar medan det nära tätorter kan gå så, att föreningens arrendemarker blir bebyggda. Kanske måste jaktföreningen upphöra helt och hållet, men nedkörningen ska skötas i enlighet med föreningens stadgar. De återstående medlemmarna kan på ett möte fatta beslutet om att upplösa föreningen. I en jaktförenings stadgar står det vanligen att om verksamheten upphör så ska de återstående tillgångarna användas för något syfte som står verksamheten nära.

I somliga fall kan en sammanslagning av jaktföreningar vara en god lösning när verksamheten av olika skäl tynar. Sannolikt kommer vi att få se samgångar allt emellanåt. Föreningslagen innehåller inte några bestämmelser om sammanslagningar av föreningar. Vid en samgång ska man följa de berörda föreningarnas stadgar om upplösning och grundande, och om medlemskap i föreningen och avgång från den, samt övriga stadgar som går att tillämpa. Men det handlar snarare om att hitta en gemensam väg än om att tolka bestämmelser.

En samgångsprocess kan huvudsakligen genomföras på två sätt. Antingen avslutar man bägge föreningarna och grundar en helt ny eller så avslutar man den ena föreningen och överför medlemmarna och tillgångarna till den andra.

Samgång genom att upplösa den ena föreningen

Processen där den ena av två grannföreningar läggs ner kan vara väldigt känslosam. När en samgång görs så, att den ena föreningen fortsätter sin verksamhet, ska stadgarna för den återstående föreningen utformas i enlighet med det nya läget. Medlemmarna i den upplösta föreningen antas i vanlig ordning som nya medlemmar. Det är naturligtvis bäst att avtala om detta på förhand och avsätta tid för processen för att det inte ska bli några överraskningar. Anslutningen sker genom att personerna uttrycker sin vilja att bli medlemmar, det vill säga ansöker om medlemskap.

Den upplösta föreningens tillgångar övergår till den andra föreningen. Beträffande överföringen av eventuella skulder ska föreningen som avslutas diskutera med sina fordringsägare innan föreningen upplöses. Fordringsägarna ska ge sitt samtycke till att skulderna överförs. Den här samgångsmodellen har den fördelen att man inte behöver grunda någon ny gemensam förening. Om den kvarvarande föreningen är välskött i alla avseenden så sparar modellen tid och besvär. Innan processen inleds ska medlemmarna i föreningen som upphör granska den andra föreningens stadgar, verksamhetssätt, ekonomiska situation och medlemsanda. Självfallet går man igenom allt detta öppet vid gemensamma samråd.

Samgång genom att upplösa de gamla föreningarna och grunda en ny

I somliga fall är det förnuftigast att grunda en helt ny förening. Då kan samtliga börja om med rent bord och medlemmarna i de gamla föreningarna kan påverka verksamheten och stadgarna. Medlemmarna i de gamla föreningarna blir medlemmar i den nya föreningen genom att ansöka om medlemskap. De ursprungliga föreningarna läggs ner och deras tillgångar överförs i enlighet med stadgarna till den nya föreningen. Stadgarna innehåller i regel bestämmelser som gör detta möjligt.

Medlemmarna ska dock vara uppmärksamma när de formulerar villkoren för medlemskap i den nya föreningen. Ingen har en självklar rätt till medlemskap i den nya föreningen. Den nya gemensamma föreningen besluter i enlighet med sina stadgar om medlemskap separat för varje person.

I bästa fall förmår medlemmarna med modellen för en ny och gemensam förening realisera jämlikhet och öppenhet beträffande verksamhetens innehåll, medlemmarnas rättigheter och stadgarnas styrningseffekt. Det kan emellertid uppstå konflikter om de samgående föreningarnas tillgångar avviker väldigt mycket från varandra. Likaså kan kvaliteten på de samgående föreningarnas jaktområden och medlemsantalet behöva diskuteras.

Jaktarrendeavtalen vid en samgång

Vid en samgång ska medlemmarna inte heller förbise avtalen om jaktarrende och markägarna. I normala fall är det ju jakträtten som är en jaktförenings viktigaste tillgång. Även om det skulle gå att överföra arrendeavtalen så är det oerhört viktigt att hålla markägarna informerade om samgångsplanerna från ett så tidigt stadium som möjligt. Det är inte någon självklarhet att samtliga markägare samtycker till en överföring av arrendeavtalen. Men å andra sidan; när en sammanslagning av jaktföreningar handlar om en nödvändig och förnuftig åtgärd för att organisera jakten och viltvården i ett område så lär nog parterna genom öppen kommunikation nå ett för alla tillfredsställande resultat.