Geten har en tofs på akterspegeln medan bocken har en pensel mellan bakbenen. På senvintern och våren är bockens horn täckta med basthud.
Rådjuret som jaktbart vilt, del 1

Ett stort småvilt eller litet storvilt?

Det behövs ingen jaktlicens för rådjursjakt, vilket innebär att arten faller mellan stolarna i viltvården och viltförvaltningen: den står utanför den systematiska förvaltningen och beskattningsplaneringen för de licensbelagda hjortdjuren.

text Jörgen Hermansson och Antti Rinne bilder Milos Fischer

Publicerad18.1.2021

Debatten om huruvida rådjuret ska räknas som småvilt eller storvilt är tidvis livlig bland jägarna. Det finns ingen entydig juridisk eller annan definition av småvilt eller storvilt. Liksom för småvilt får rådjur jagas utan arealkrav medan det för exempelvis vitsvanshjort krävs ett enhetligt jaktområde på minst 500 hektar för att licens ska beviljas. Å andra sidan är rådjuret ändå ett hjortdjur som i praktiken vårdas och jagas på samma sätt som den licensbelagda vitsvanshjorten

I den centraleuropeiska jaktkulturen betraktas rådjuret och i synnerhet råbocken inte som ett småvilt. Rådjurets värde som jaktbart vilt är mycket stort och stammarna sköts med omsorg.

Sårbar för predation

Predation kan vålla avsevärda årliga variationer hos rådjuren oavsett jakten, men de årliga variationerna är ändå i regel mera karaktäristiska för småviltet. På grund av sin ringa storlek är rådjuret mera sårbart för predation än den större vitsvanshjorten.

Svenska undersökningar visar att rävar kan ta en avsevärd del av kiden, i synnerhet om rådjursbeståndet är tätt. Den som vill utveckla rådjursstammen bör alltså börja med att decimera rävarna. Här i Finland finns det knappt alls någon vetenskaplig forskning om predationens konsekvenser för rådjursbestånden.

Vintern avgör överlevnaden

Rådjuret förekommer i hela landet och de nordligaste populationerna når upp till Utsjoki. Men rådjuret är inte välanpassat till långa snörika vintrar. Avskjutningsstatistiken visar att de tätaste bestånden finns i landets södra och sydvästra delar där vintrarna är snöfattiga. I området med tät stam är behovet av vinterutfodring närmast en fråga om jaktarrangemang eftersom rådjuren inte behöver stödutfodras för att klara vintern där.

Den senaste vintern var exceptionellt snöfattig i sydväst, vilket gynnade rådjuren. I östra och norra Finland var vintern däremot ovanligt snörik. Rådjurets utbredningsområde rör sig norrut efter hand som klimatet blir varmare. I norr och öster kommer snömängderna däremot kanske att växa i framtiden, vilket skulle bromsa artens utbredning i den riktningen.

Beakta kvaliteten på stammen

Vid sydvästkusten växer rådjursbestånden i rasande fart och på sina håll försöker jägarna redan minska på rådjuren. Om stammen är stor eller allt för stor så finns det inget utrymme för tillväxt. I de här områdena borde jägarna betona kvaliteten i avskjutningsplaneringen snarare än produktionen. I praktiken innebär det här en begränsning av jakten på bockar.

Vårjakt på råbock är en fin jaktform som har gett jaktkulturen i vårt land en ny dimension. Men bockarna som fälls på våren utgör en del av årets hela avskjutning och ska beaktas vid höstjakten. Vårjakten blir allt populärare, vilket kan sänka bockarnas medelålder och relativa andel av stammen i onödigt hög grad.

I stammens norra, glesa del utgör vintern en avgörande faktor. Redan i Mellersta Finland är vintrarna i regel så snörika att de begränsar stammens tillväxt. Med vinterutfodring går det att minska vinterdödligheten och trygga följande års jaktmöjligheter. I området med gles stam gynnas jaktens och stammens hållbarhet om avskjutningen koncentreras till kiden och man fäller aningen fler bockar än getter.

Var noggrann med jaktarrendeavtalet

För att undvika missförstånd med jaktarrendeavtalet bör rådjuret nämnas separat om det ska inkluderas som småvilt. Om en förening arrenderar mark enbart för att jaga hjortdjur eller klövdjur så räknas rådjuren till de tillåtna arterna. Till klövdjuren hör också vildsvinet.

Mera om samma ämne