Bockjakt smygande eller vaktande

När bockjakten börjar har mången viltvårdare redan länge tillbringat tid ute i naturen för att där ägna sig åt kikarspaning och naturobservationer. Rådjuren är aktiva tidigt på morgonen och vid solnedgången på kvällen, men visst kan man få se betande rådjur också mitt på blanka dagen. På somliga orter räknar jägarna också rådjuren när de vårinventerar vitsvanshjortarna för att få veta storleken på rådjursbeståndet, strukturen och var råbockarna håller hus.

Jaga selektivt

Om det finns gott om rådjur i trakten får jägarna möjligheter att jaga selektivt. På vårjakten bör jägarna där det går välja unga eller svaga individer. Om stammen däremot är väldigt stark går det också att fälla någon fullvuxen bock. Om jägaren fäller en dominerande bock kan det leda till ommöbleringar i reviren och ett upplöst harem. Där stammen är stark finns det efterträdande bockar som konkurrerar om både honorna och reviret.

Om rådjursbeståndet i trakten däremot är glest bör jägarna tänka sig för innan de fäller någon av de fåtaliga bockarna. Det går ju alltid att beundra djuren med kikare och kamera i stället!

Härliga minnen på passet

De bästa skottchanserna infinner sig ofta på ett fridfullt pass vid en åker- eller ängskant.

Rådjuren blir aktiva så fort vädret blir varmare. Råbockarna bildar revir som de är beredda att kämpa våldsamt för. För skytten kan det därför öppna sig en överraskande skottchans när två bockar som har befunnit sig långt borta plötsligt kommer störtande inom skotthåll. I sådana här situationer är det inte ovanligt att bockarna efter sitt intensiva stångande och förföljande hejdar sig för att pusta ut. Och då öppnar sig kanske en ypperlig chans för den lyckosamma jägaren.

En jägare som vaktar under vinden kan också överraskas av en råbock som oväntat hoppar över diket och in på åkern. Kanske har den avvaktat en stund, dold i skogsbrynet, och har spanat efter faror. Råbocken som plötsligt uppenbarar sig har troligen kursen klar för att fortsätta över åkern, men hejdar sig för att markera revir genom att gnida hornen mot buskarna i dikeskanten eller ta sig en munsbit. Skottchansen handlar nu om sekunder!

Det är dock fullt möjligt och i själva verket alldeles vanligt att jägaren först upptäcker rågeten, en eller flera, och vid sådana lägen belönas tålamod. På våren rör sig rågetterna nämligen sällan ensamma. Bocken som regerar reviret döljer sig någonstans i närheten och håller koll på läget för att sedan uppenbara sig som gubben i lådan.

Om gräset är högt kan jägaren få sig en glad överraskning när råbocken med ens reser sig och blir synlig. Om jägaren har lärt sig att röra sig och vakta tyst och osynligt, och alltid med hänsyn till vinden, kan han bli åsyna vittne till hur en lämplig råbock liksom uppstiger ur jorden. Det är inte alls ovanligt att bockarna, uttröttade efter bataljen, lägger sig i gräset för att senare resa sig, ovetande om den tysta jägaren på passet.

Smyg närmare

Alternativt kan jägaren aktivt leta efter en lämplig bock och smyga sig inpå den. Mest spännande är det ju att försiktigt avancera i motvind och med blicken spana av terrängen, för att emellanåt stanna och spana med kikaren. Idén är förstås att upptäcka råbocken innan den upptäcker dig! Smygandet går ofta långsamt och korta sträckor kan ta lång tid.

Smygandet visar om jägarkunnandet räcker till, om jägaren förmår utnyttja vinden och dölja sig i växtligheten. Dessutom ska jägaren kunna läsa viltets reaktioner. Bocken störtar iväg och sätter sig i säkerhet för minsta lilla ljud, doft eller rörelse. Därefter skäller den och underrättar samtliga rådjur i grannskapet om jägaren.

Den ansmygande jägaren följer oavbrutet med rådjuret. Före skottet ska han dessutom identifiera vad slags råbock det handlar om och hitta ett gott stöd för ett träffsäkert och riskfritt fällande skott.

Oavsett jaktsättet är vårjakten på råbock en så fin upplevelse att redan naturupplevelsen är väl värd mödan att ge sig iväg, även om du aldrig skulle komma till skott.