En dag med jakt- och fiskeinspektören

En duggregnig oktobermorgon ljusnar så sakta medan jag kör till Suomussalmi för att träffa Forststyrelsens jakt- och fiskeinspektör Seppo Toikkanen och följa med honom på en övervakningsrunda. Jag kliver in i Toikkanens bil och vi fortsätter med Riksfemman norrut enligt dagens färdplan.

Regnet verkar ha fått jägarna att stanna hemma. Vi såg några orrar och en tjäder på en skogsväg i färd med att äta småsten. I Kiannanniemi har älgjakten börjat och vi träffar Lauri Louhela på jaktföreningen Kiannan Erä. Hundförarna har redan begett sig ut i terrängen och skyttarna är på väg till sina pass där älgen kan tänkas ha sin gång. Louhela berättar att det finns gott om älg i området och att bara en knapp tredjedel återstår av de beviljade jaktlicenserna. Tillståndspappren är i ordning och efter en stunds småprat fortsätter vi färden.

Under dagens lopp ringer folk flera gånger till Toikkanen i jaktövervakningsärenden. Samtalen handlar ofta om situationer där jägare eller hundar påträffas i marker där de inte har jakträtt. I norra Finland jagar flera älgjaktlag i samma statsmarker och då uppstår det situationer där ett annat jaktlags hundar skäller på ”våra” älgar.

För att lösa tvisten ger Toikkanen rådet att parterna diskuterar med varandra och kommer överens.

– Om detta inte löser situationen så blir nästa steg ett ingripande från myndighetshåll. För ökad säkerhet och trivsel på jakten ska tillståndsinnehavarna hålla kontakt med varandra. Tillståndsinnehavare som orsakar bekymmer vid en granskning av områdestillstånden kan få sitt tillstånd indraget. Utvecklingen har under de senaste åren gått till det bättre, men självfallet finns det kvar utrymme för förbättringar.

”På morgonen när jag åker till jobbet vet jag inte hurdan dagen kommer att bli”

Toikkanen har jobbat i ungefär tio år som jakt- och fiskeinspektör. Under årens lopp har han upplevt både det ena och det andra.

– Bredden på arbetsuppgifterna är väldig och på morgonen när jag åker till jobbet vet jag inte hurdan dagen kommer att bli. Jobbets säsongnatur har också förändrats. I början av karriären, berättar Toikkanen, låg terrängarbetet nästan nere från julhelgen till midvintern.

Numera håller bland annat dispensjakten på stora rovdjur igång Toikkanen ute i terrängen också på vintern. I renskötselområdet i Kajanaland kan det vid den här tiden beviljas skadebaserade dispenser för varg, lodjur eller järv i områden där renar samlas.

Arbetet handlar alltså inte enbart om att kontrollera jakt- och fisketillstånd och att metoderna är lagliga.

– I jobbet har det hänt att jag i samband med avverkningstvister måste övervaka parternas säkerhet.

Jobbet kan också handla om folk som rör sig olovligt i terrängen, tältar eller bygger. Då uppmanar jag dem att riva det som är olagligt byggt och om inte det hjälper så får Forststyrelsen riva konstruktionen.

Det börjar skymma och vi besluter att avsluta övervakningsrundan. Det har varit en bra dag; jägarna vi träffade hade tillstånden i ordning och vi hittade ingenting annat att anmärka på heller.

Jakt- och fiskeövervakningen är samarbete

I Kajanaland samarbetar gränsbevakningen, polisen och Forststyrelsen tätt om jakt- och fiskeövervakningen. Genom att samordna resurserna når man bästa möjliga övervakningsresultat. Dessutom erbjuder Forststyrelsen jaktövervakning som en köptjänst till jaktvårdsföreningarna och patrullerar tillsammans med föreningarnas övervakare.