För min favoriträtt behövs revben av älg. Först putsas revbenen rena från blod. Sedan vänds de i matolja och kryddas med en blandning av salt, svartpeppar och krossade enbär. Sedan får de tillredas i ugnen ett par timmar, beroende på älgens ålder.

Den här delikatessen serveras hos svärmor i Norra Savolax. Jag äter gärna flera stycken – särskilt när husfolket inte ser.

En frestande känsla

Jag gör mitt bästa för att inte slösa bort mitt liv på att avundas andra. Men jag måste ändå erkänna att jag är en aning avundsjuk på mina svärföräldrar på grund av viltköttet och den vilda fisken.

Förutom älg dukar de fram kött av skogshönsfåglar, skogs- och fältharar, och ibland också rådjur eller till och med vildsvin. I kylskåpet har de väldigt sällan kött som köpts i butik, och ännu mer sällan fisk från butik. Nästan allt kommer från skogarna och vattendragen inom några kilometers radie.

Bland fördelarna med viltkött kan nämnas att det är etiskt, naturligt, har ett lägre koldioxidavtryck än kött från djuruppfödning och att det har låg fetthalt.

Det sägs att beslut fattas med känslorna och motiveras med förnuftet. När det gäller värdesättningen av viltkött går mina egna tankar i samma riktning. Känslorna kommer alltså först: det är helt enkelt något med viltköttet som tilltalar mig.

Sociala medier leder söderut

Vi skulle gärna ha mer viltkött i vårt hushåll med fyra personer. Enligt en undersökning gjord av Taloustutkimus år 2023 tänker vi på samma sätt som de flesta finländare: 63 procent skulle gärna äta mer viltkött.

I vårt fall är situationen den att föräldrarna i familjen har låtit jägarexamen och jakten stå tillbaka för den övriga familjens hobbyer. Därför kan vi inte fylla frysen med viltkött på egen hand.

Men det finns säkert någon lösning på situationen. Åtminstone på nätet?

På Facebook finns gruppen Myydään riistalihaa, där viltkött säljs. De flesta inlägg är säljannonser: bilder på kött och information om vad som erbjuds, till vilket pris och på vilken ort.

Här och där finns också frågor från potentiella köpare. Åtminstone en del av köpförfrågningarna har fått lovande svar.

På fem år har gruppen fått ett stort antal medlemmar, hela 20 000 finländare. Förra veckan gick ytterligare ett tjugotal nya medlemmar med, och i december lades det upp över 70 annonser på sidan. Intresset för viltköttsmarknaden är stort.

För min egen situation finns det dock knappast hjälp att få i gruppen. Den största delen av utbudet finns nämligen klart söder om min hemort i Norra Karelen. De senaste annonserna om älgkött i Joensuu och Liperi är från år 2023.

Med den älgtäthet vi har i området lär det inte finnas något att dela ut till andra än älglagets egna medlemmar. Och så starkt är inte mitt begär efter viltkött att jag skulle köra hundratals kilometer för att hämta det.

Köttdisken levererar

Tänk om det gamla sättet ändå fungerar bättre än sociala medier? Kan man få tag på viltkött helt traditionellt, i butikens köttdisk?

Bingo! Bybutiken i Ylämylly har vitsvanshjort i köttdisken. Det skulle den knappast ha om det inte vore för att köpmannen själv är jägare.

Nu hade han skaffat hundra kilogram hjortkött, som finns till salu i köttdisken i flera olika former. Jag får med mig en hörnstek (fransyska) på ett drygt kilogram – kilopriset är trettio euro.

Nästa fullträff får jag en kilometer längre bort. I frysdisken i Karelia Lihajalostes fabriksbutik finns både estniskt och finländskt älgkött, älgkonserver och några förädlade produkter. Med mig hem får jag ett paket älggrynkorv och en påse älgben åt hunden.

Företagaren berättar att bolaget i höstas fick ungefär fem älgar till försäljning från Finland och ungefär 50 från Estland. I oktober fanns det färskt kött i disken. Nu i januari är färsen och stekarna frysta.

Om vårt geografiska läge inte var till fördel i de i sociala mediernas värld, så var köttdiskarnas utbud däremot en positiv överraskning.

Brev till tomten

Vi har köpt annat kött också. Renkött från en gård med direktförsäljning var inget dåligt alternativ. Senast i december körde en paketbil från Kittilä till parkeringen bredvid travbanan i Joensuu. De som deltog i gruppbeställningen – bland andra min familj – fick ta emot sina egna lådor med vakuumförpackat renkött.

Direktförsäljning har fungerat bra också med fiskare. Nu senast åkte det ner mald gädda och gösfiléer i frysen, andra gånger också sik. Det fanns också små abborrar och lake till salu, men abborrfiléer får vi säkert vänta på till våren.

Många av oss har turen att ha jägare i sin närhet. Det bästa sättet att få tag på viltkött verkar vara att öppna munnen och säga vad det är man önskar till någon utanför den egna familjen.

Ibland kan hjälpen finnas närmare än man tror. Så gick det nyligen för oss, när vi fick en sats älgkött som julhälsning av vår närmaste krets.