Blyfria kulor – värt att tänka på
På jägarhåll har somliga varit rädda för att vi måste skaffa nya gevär på grund av blyförbudet. Men situationen är lyckligtvis inte alls så här dyster.
Jaktlagen tillåter nuförtiden en lättare vikt för blyfria kulor än för blyhaltiga. Det här är förnuftigt eftersom kopparkulor knappt alls förlorar vikt. En kortare kula stabiliserar sig med en flackare räffling och det går att öka utgångshastigheten en aning och på det viset göra kulan funktionssäkrare. Den här möjligheten ska vi ta vara på om vi stöter på något av problemen i det följande.
Kulans stabilitet avgör
Tillverkarna anstränger sig för att ge de blyfria kulorna goda ballististiska egenskaper för att de ska hålla hastigheten så länge som möjligt. Om kulan dessutom är tung (samma vikt som jägarna har vant sig vid för blyhaltiga kulor) så blir kulan klart längre eftersom materialet är lättare.
Det här ger ofta en marginell stabilisering vid normal räffling, vilket betyder att kulan är instabil så fort den lämnar pipan. Precisionen kan vara hyfsad ända till 75 meter och ibland en bit till, men kulan fungerar inte som tänkt när den träffar målet. Om en sådan kula ligger aningen snett vid anslaget så öppnar den sig kanske inte alls utan välter. En kula som har vält gör visserligen fula spår i mjukvävnad, men den förlorar i motsvarande mån inträngningsförmåga och i värsta fall fastnar den i ben utan att nå det vitala området.
Ett annat eventuellt problem är hur en sådan här tung och lång blyfri kula öppnar sig. Om kulan inte omedelbart börjar svampa upp sig vid träff så förlorar den lätt stabiliteten eftersom den blir baktung. En snabb inbromsning innebär att kulans bakre del trycks förbi den lättare spetsen och vi hamnar i samma belägenhet som ovan.
Gamla kalibrer och blyfri kula
Hos oss finns det fortfarande gott om gamla gevär med militär kaliber som används på jakt. Bland dem fungerar 7,62 mm, 8 mm och även 6,5 mm också med blyfria kulor, i synnerhet med den ursprungliga branta räffelstigningen.
9,3×57 och 9,3x53R lider kanhända mest av förändringen eftersom det inte tillverkas särskilt många blyfria alternativ under 16 gram för dem. Men redan en 16 grams blyfri kula är så lång att det blir för lite utrymme för krutet för att nå en tillräcklig hastighet. 7×57 klarar sig i allmänhet fint med den ursprungliga militära räffelstigningen, men 7×54 med motsvarande effekt är mera problematisk eftersom gevär med den här kalibern oftast är borrade och samtidigt räfflade väldigt flackt.
Nytt gevär eller ny pipa?
I de flesta fall är det inte alls nödvändigt att skaffa sig ett nytt gevär.
Om ditt gevär inte fungerar som det ska med blyfritt så räcker det med att byta till en pipa med brantare räffling. Hör efter med en vapensmed om kostnaden; prislappen på pipor varierar i storleksordningen 150 till 600 euro.
Mera gott än ont
En traditionell blykula har maximal inträngning vid cirka 650 m/s eftersom expansionen förblir måttlig. För en blykula innebär ökad hastighet vid träff en större expansion, vilket minskar inträngningen.
Hos blyfria mässings- och kopparkulor ökar inträngningen med hastigheten även om kulan skulle deformeras mera.
För samtliga kulor gäller att sårkanalen börjar utvidgas när anslagshastigheten överskrider 750 m/s. Men vid hastigheter över 800 m/s ökar risken för köttförluster oavsett kultyp.
Dagens blyfria kulor fungerar optimalt på korta avstånd, alltså under 150 meter. Några egentliga långdistanskulor handlar det åtminstone inte ännu om trots att somliga tillverkare skryter med ”long range”-egenskaper.
Om räffelstigningen passar kulan i fråga så är funktionen på korta avstånd klart bättre än hos en blykula. Köttförstöringen blir mindre och en träff i ben orsakar inte lika mycket splitter som med bly. Om kulan splittras blir det inte heller lika mycket splitter i köttet.
Vid en träff i kvistar bevarar en kula av mässing eller koppar i allmänhet sin vikt oförändrad, men kulbanans avvikelse i sidled kan bli mycket stor, i synnerhet om stabiliseringen har varit marginell.
Sammanfattningsvis är fördelarna större än nackdelarna så ingenting hindrar en övergång till blyfritt innan det eventuellt blir obligatoriskt. Bara räffelstigningen och kulvikten kommer överens.
.308 Win och .30-06
Förr var standardräffelstigningen för .308 i regel 1-12” och för .30-06 1-10”, men numera har de flesta vapentillverkare stannat för en kompromiss, det vill säga att båda har 1-11”. Det här har breddat användningsområdet för .308 och i motsvarande grad minskat .30-06:ans potential.
Lämpliga räffelstigningar för kopparkulor i kalibern .30:
- 11,7 g (180 gr) kulvikt: minst 1–10”, hellre 1–9”.
- 10,9 g (168 gr) kulvikt: minst 1–11”, hellre 1–10”.
- 9,7 g (150 gr) kulvikt: 1–12”
Vad då räffelstigning?
Räffelstigningen uttrycks i tum. Exempelvis 1-10” betyder att räfflingen gör ett helt varv på en tio tums (25,4 cm) sträcka. En flackare stigning som 1-12” tum behöver således tolv tum (30,5 cm) för ett varv. En brantare räffelstigning får kulan att rotera snabbare runt sin axel. Ju tyngre (=längre) kula, desto högre rotationshastighet behövs det för att stabilisera den.