Att göra jaktvideor är både lätt och svårt

Att dela bilder och videor i de sociala medierna är knappast nytt för någon. Folk delar med sig av det de gör och upplever nästan dagligdags. Man tar telefonen ur fickan, klickar på kamera-appen, tar bilden och delar den utan desto mera eftertanke. Urenkelt och rakt på sak.

Från följare och grupper i samma anda trillar det sedan in beröm och lajks, vilket skapar en bubbla av samhörighet. Men man bör vara medveten om att grupper aldrig är helt slutna. Även material som delas i slutna grupper tenderar att åka vidare på egna vägar, lösryckt ur sitt sammanhang.

Måste lära sig tåla kritik

Den som tänker ta en jaktbild efter fällningen gör klokt i att lägga ner en smula tid och möda på bilden. Det förstärker också fotografens eget minne av händelsen.

Också en välkomponerad jaktbild av ett fällt djur som delas i medierna kan skapa ilska och avsky. Vilket är fullt förståeliga reaktioner. Alla är inte vana vid att hantera döda djur eller har ens någonsin sett ett sådant. Alla jagar inte. Eller förstår jakten eller godkänner den. Vi bör komma ihåg att folk lever i olika världar med olika värderingar.

Om en enskild bild kan väcka både positiva och negativa känslor hos betraktaren så är budskapet som en video förmedlar så mycket starkare. I videon förenas tal, ljud och ordlösa mänskliga reaktioner som förstärker budskapet till betraktaren. Var och en av oss upplever bilder och videor olika, utifrån sin egen syn på världen och sina erfarenheter i livet.

Tänk efter en minut innan du delar

När jag själv filmar och editerar videomaterial så tänker jag på förhand ut hurdan den slutliga versionen ska bli. Vilket är syftet med videon, vilket budskap vill jag förmedla, till vilken målgrupp? Jag ifrågasätter regelbundet mig själv. Kan jag visa det här, är det här nödvändigt, kan det här vändas emot mig? Det här är frågor som jag ställer mig på jobbet, men också när jag gör videor på min fritid.

Vi ska ändå inte sluta dela med oss av våra jaktupplevelser även om någon skulle ta illa vid sig. Det räcker med att före publiceringen fråga sig själv om det här materialet kan beröra någon illa. Vilket gör filmandet ännu mer krävande. Att fotografera naturbilder och göra jaktvideor är redan svårt i sig, men dessutom måste fotografen fråga sig om produkten håller för en publicering på nätet.

Lovligt byte

Det är förnuftigt att förhålla sig öppen till samtliga kanaler i de sociala medierna. Men materialet som delas där är tyvärr lovligt byte att kritisera. Själv skulle jag verkligen inte vilja att någon misslyckad bild eller video som jag har gjort skulle landa hos någon som kan använda den för att svartmåla mig eller jakten. När jag delar bilder eller videor håller jag därför alltid min personliga censur påknäppt.

Berätta en helhet

Själv tittar jag gärna på videor som stämmer med det som jag själv vill ha ut av naturen och jakten. Landskapet, ljuden, stämningen och berättelsen. Alltså precis det som jag försöker fånga i mina egna videor. Genom dem vill jag berätta om mina jaktupplevelser och rent generellt visa för utomstående vad jakten egentligen handlar om.

Även om skottchansen är spännande så handlar jakten om så mycket mera än att krama avtryckaren. Det som händer före och efter skottet är också viktigt. Handlingarna och besluten som leder till fällningen.

Det finns mycket som kunde delas ännu mycket mer på nätet. Som hur mycket jägarna gör för att höja kvaliteten på viltets livsmiljöer och för att samla in viltdata. Sådana videor har så mycket mera att berätta om jakten för dem som inte jagar än hafsiga bilder av ett blodigt djur på en hög med inälvor.

Hurdana jaktvideor vill du se? Kommentera och berätta!

Skribenten producerar videor för bland annat tidningen Jägaren.