Vitsvanshjorten som viltresurs

Under den senaste jaktsäsongen fälldes cirka 70 000 vitsvanshjortar i Finland. Bytets totala köttmängd var 2,3 miljoner kilogram kött med ben. Eftersom endast en del av vitsvansköttet säljs, känner man inte till omsättningens storlek. Bytets beräknade köttvärde var 18 miljoner euro och vitsvansjaktens beräknade rekreationsvärde var 27 miljoner euro. Vitsvansjaktens värde är således närmare 50 miljoner euro.

Situationen är emellertid inte helt oproblematisk. Vitsvanshjortarna orsakar skada i trafiken och för specialodlingar. I fjol inträffade 7 260 vitsvanskrockar i trafiken och 424 000 euro utbetalades i ersättningar för jordbruksskador. Inom skogsbruket förekom inga allvarliga skador, och inga ersättningar ansöktes för skogsbruksskador.

Varierande praxis i nyttjandet av vitsvanshjort

Jaktföreningarnas och jaktsällskapens erfarenheter av nyttjandet av vitsvanshjort har utretts inom projektet Välmående av vilt sedan år 2019. Målet är att identifiera goda praxis och idéer för nyttjandet av hjortresursen. Projektets 23 pilotföreningar och pilotsällskap har presenterat sina verksamhetssätt. Dessutom deltog 700 föreningar eller sällskap i en enkätundersökning.

Pilotföreningarna ansåg att det är viktigt att verksamheten är transparent och tydlig för alla parter. Det är bra att man informerar markägarna om föreningen eller sällskapet säljer kött eller tar emot jaktgäster, och också berättar hur inkomsterna används. På många håll betalas jaktarrendet till markägarna i proportion till bytesmängden. Arrendet varierar, och kan vara en ersättning i euro, kött eller talkoarbete. De flesta förstår att det kostar att exempelvis bygga ett nytt slaktskjul och underhålla det.

I jaktföreningen bör man ha spelregler gällande mottagandet av gäster och försäljningen av kött. På så vis ser man till att medlemmarna behandlas likvärdigt, och man kan undvika att konflikter inom föreningen uppstår.

Enligt enkätsvaren tog 82 procent av jaktföreningarna och jaktsällskapen i Finlands ”vitsvansområde” emot gäster under jakterna, och 42 procent tog emot betalande gäster. Av de betalande gästerna kom majoriteten (60 procent) från övriga delar av Finland, 15 procent från grannområden och 15 procent från utlandet. I de föreningar som tog emot gäster var byteshjortarnas median 2,1 per jägare. I föreningar där man inte tog emot gäster fälldes 1,3 vitsvansar per jägare.

I 19 procent av föreningarna och sällskapen brukar man sälja vitsvanskött. Den vanligaste orsaken att inte sälja kött är att jägarna själva vill behålla det. Med undantag av Egentliga Finland var köttförsäljningen i direkt proportion till bytesmängden, dvs. ju fler byteshjortar, desto oftare såldes kött.

Konsumenterna vill ha mera kött

I projektet har man också undersökt konsumenternas synpunkter på viltköttet. Ungefär 80 procent av konsumenterna äter vilt då och då, men mängderna är i genomsnitt små. Problemet är den dåliga tillgången på viltkött. Konsumenterna skulle vilja ersätta nästan 40 procent av det nöt-, gris- och fjäderfäkött de äter med viltkött, om det var lättare att få tag på.

En stor del av jaktföreningarna skulle vilja ha mera information om livsmedelslagstiftning och mera kunskap om kötthantering. För detta behov producerade projektet Handbok för försäljning av viltkött, med täckande information om kraven på livsmedelslokal, kötthantering och försäljning av okontrollerat kött.

Inom projektet har man ordnat kötthanteringsutbildning för jaktföreningar och personer i restaurangbranschen. Evenemangen har varit populära och i utbildningen har man använt sig av både inhemskt och utländskt kunnande.

Jakten i praktiken

Trots att den stora majoriteten av de jaktföreningar som svarade på enkäten ansåg att det i framtiden skulle få finnas mera att jaga, upplevde en del den nuvarande vitsvansjakten som betungande. Vid sidan av älgjakten blir det för lite tid över för vitsvansjakten. Allt fler jaktföreningar har löst tidsproblemet genom att jaga flera hjortdjursarter samtidigt. När det finns mycket djur att fälla är det klokt att jaga effektivt och fälla älgar, vitsvansar och rådjur under samma jakter.

Ett mål för projektet var att söka lösningar på hur man får vitsvansstammen på en lagom nivå i de områden där den har blivit för tät. I fortsättningen kanske man tar sig ut på ”hjortdjursjakt”, i stället för att arterna jagas vid olika tidpunkter.

Projektet Välmående av vilt fortsätter till år 2022. Projektet har visat att vilt kan ge upphov till mycket välbefinnande.