Domstolen drog upp linjerna för tolkningen av habitatdirektivet, men överlät till högsta förvaltningsdomstolen det slutliga beslutsövervägandet angående hur Finlands viltcentrals beslut står i förhållande till riktlinjerna.

 

Restriktiv tolkning, men dödande möjligt

Enligt domstolen ska undantag enligt habitatdirektivet för dödande av en fredad art, såsom varg, tolkas restriktivt och av den anledningen ligger bevisbördan för uppfyllandet av villkoren för undantag alltid hos Finlands viltcentral.

Därtill fastställde domstolen att begreppet ”insamling” som förekommer i habitatdirektivet omfattar både fångst och dödande av vargindivider, förutsatt att de i direktivet föreskrivna specifika villkoren är uppfyllda vid beviljandet av undantag.

 

Kan förhindrande av tjuvjakt vara en grund för fångst?

Enligt domstolen anges i artikel 16 punkt 1 underpunkter a–d i habitatdirektivet anledningarna till undantag, såsom för att undvika allvarlig skada (underpunkt b). Däremot anges i underpunkt e inte det mål som eftersträvas med undantaget. Således kan förhindrande av tjuvjakt vara en grund för stamvårdande jakt. Grunden kan inte vara överlappande med underpunkter a–d, eftersom de i sådant fall skulle förlora sin ändamålsenliga verkan.

Enligt domstolen måste vetenskapliga uppgifter presenteras angående följderna av jakt på vargens bevarandestatus. I granskningen ska beaktas antalet dispenser och uppskattningar av antalet olagliga fångster. I praktiken är det mycket utmanande att uppfylla kriterierna, eftersom jakten i stamvårdande syfte gällde ett kortvarigt försök under två år.

 

Annan lämplig lösning

Enligt beslutet kan ett undantag inte beviljas när det mål som eftersträvas kan uppnås genom en annan lämplig lösning. Ett undantag är möjligt endast om det inte finns någon alternativ åtgärd som gör det möjligt att uppnå målet samtidigt som de förbud som föreskrivs i direktivet iakttas. Därtill fastställde domstolen att enbart tjuvjakt eller den krävande kontrollen av densamma inte räcker för att befria en medlemsstat från sin skyldighet att säkerställa skyddet av varg. Medlemsstaterna måste snarare sörja för att kontrollen är strikt och effektiv.

Medlemsstaterna ska lämna en noggrann motivering beträffande avsaknaden av andra lämpliga lösningar som gör det möjligt att nå de aktuella målen. Denna motiveringsskyldighet är inte uppfylld när undantagsbeslutet varken innehåller någon uppgift om att det inte finns någon annan lämplig lösning eller hänvisning till de tekniska, rättsliga och vetenskapliga rapporter som är relevanta. Finlands viltcentral ska i samband med beviljandet av undantag vid varje enskilt fall, med hänsyn till de mest tillförlitliga och relevanta vetenskapliga och tekniska rönen, fastställa att det inte finns någon annan lämplig lösning för att uppnå det eftersträvade målet än att döda vargindividerna.

 

Gynnsam bevarandestatus

Enligt domstolen är en gynnsam bevarandestatus för vargstammen på dess naturliga utbredningsområde en nödvändig förutsättning för beviljande av undantag.

Den nationella myndigheten ska i samband med beviljandet av undantaget fastställa nivån för bevarandestatusen på medlemsstatens område eller på den berörda biogeografiska regionnivån. Därtill måste fastställas den geografiska och demografiska inverkan som de planerade undantagen kan ha på denna bevarandestatus. Domstolen preciserar att det i allmänhet är nödvändigt att bedöma vilken inverkan ett undantag får på ett lokalt bestånd.

Domstolen påpekade att den stamvårdande jakten ledde till att fler vargar fälldes än det antal individer som uppskattas ha fällts vid tjuvjakt, vilket resulterar i en negativ effekt på beståndets storlek.

Därtill tog domstolen upp försiktighetsprincipen. Enligt den ska en bedömning av vetenskapliga uppgifter ge säkerhet om att ett undantag inte hotar uppnåendet av en gynnsam bevarandestatus för vargstammen.

Å andra sidan konstaterade domstolen liksom tidigare att det är möjligt att bevilja undantag när det har konstaterats att detta inte kan förvärra den ogynnsamma bevarandestatusen hos vargstammen. Ett sådant undantag ska således sakna effekt för den berörda arten.

 

Selektivt och begränsad

Enligt domstolen är ”selektivt och i begränsad omfattning” beroende av storleken på artens bestånd, dess bevarandestatus och dess biologiska egenskaper. Antalet individer som ska fällas ska fastställas på grundval av uppgifter om geografiska, klimatmässiga, miljömässiga och biologiska förhållanden, utifrån vilka det är möjligt att bedöma situationen avseende vargens reproduktion och samlade årliga dödstal av naturliga orsaker.

För att den tillåtna mängden insamlade exemplar ska anses uppfylla villkoret ska den vara så begränsad att den inte medför en betydande negativ inverkan på beståndet, även om den inte i sig skulle försvåra upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos vargstammen. Denna mängd ska i besluten vara begränsad i enlighet med kriterierna och tydligt angiven. Därtill kan det vara nödvändigt att undantaget begränsas till enskilda individer.

 

Strängt kontrollerade förhållanden

Enligt domstolen innebär ”strängt kontrollerade förhållanden” att man kan säkerställa att vargindividerna samlas in och förvaras selektivt och i begränsad omfattning. Finlands viltcentral ska alltså för varje undantag försäkra sig om att villkoren är uppfyllda och kontrollera vilka konsekvenser det fått.

Den nationella lagstiftningen ska säkerställa att undantagsbeslut beviljas, tillämpas och övervakas effektivt även i fråga om krav gällande platser, datum, mängder och typer av individer.

Enligt domstolen gavs i de beviljade dispenserna endast en rekommendation om att rikta in fångsten på vissa individer, utan att de personer som undantagsbesluten riktar sig till förpliktas att göra detta. Med dispensernas hjälp kunde man således inte utesluta att jakten inriktades på reproducerande individer som är av särskild vikt med hänsyn till habitatdirektivets mål. Domstolen påpekade även att det, trots dispensvillkoren, i samband med jakten hade dödats 20 alfaindivider, vilket gör det möjligt att ifrågasätta huruvida de beviljade undantagen var selektiva, kontrollen av genomförandet därav var effektiv och bytesmängden var begränsad.

 

Direktivet om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter  

Domstolens beslut

Sauli Härkönen, chef för offentliga förvaltningsuppgifter, Finlands viltcentral