Snödrivorna i söder innebar svårigheter för rådjuren

Det har funnits ovanligt mycket snö i södra Finland, vilket kommer att påverka rådjursstammarnas avskjutningshållbarhet. Vi borde minska på avskjutningen för att bevara stammen på den tidigare nivån.

textMikael Wikströmbild Asko Hämäläinen
Publicerad25.1.2021

Det har funnits ovanligt mycket snö i södra Finland, vilket kommer att påverka rådjursstammarnas beskattningshållbarhet. Bytesmängderna borde minskas om man vill hålla stammen på tidigare nivå.

Det största snödjupet i landet fanns nyligen vid sydkusten där det enligt Foreca låg 25-55 cm snö. Detta är exceptionellt mycket. Det är kännt att snödjupet försvagar rådjursstammen. Om snödjupet är stort ökar mortaliteten under vintern och produktionen av kid minskar följande vår. Om nativiteten är större än mortaliteten utöver jakten kan stammen beskattas hållbart.

Med stammens jaktbara nettoproduktivitet, det vill säga beskattningshållbarhet, avses hur mycket av stammen som kan fällas för att stammens storlek ska bevaras oförändrad till följande år. Snöläget har en tydlig inverkan på rådjursstammens beskattningshållbarhet. Ju mera snö det finns och ju längre den ligger, desto mindre är den beskattning som stammen klarar.

Sambandet mellan snödjupet och beskattningshållbarheten

En jämförelse av resultaten från markinventeringarna och avskjutningen med Meteorologiska institutets snöstatistik ger oss en uppfattning om snöns inverkan på beskattningshållbarheten. Vid exempelvis den västnyländska kusten har rådjursstammens beskattningshållbarhet legat på cirka 30 procent vid ett snödjup på 5 cm. Vid ett snödjup på 30 cm harbeskattningshållbarheten sjunkit till ca 10 procent. Under exceptionellt snörika vintrar med mer än 40 cm snö har rådjursstammen inte tålt någon beskattning alls.

Vinterns genomsnittliga snödjup och rådjursstammens beskattningshållbarhet vid den västnyländska kusten 2000-2018 (r = -0,53, P < 0,05). (Material: Meteorologiska institutets snöstatistik, markinventeringsresultaten och bytesstatistiken.)

På grund av årets exceptionellt djupa snötäcke tål rådjursstammen på många håll inte beskattning utan att stammen blir avsevärt mindre.

Nyttan av effektiv vinterutfodring

Man kan hjälpa rådjuren att överleva vintern genom att ordna kontinuerlig och effektiv stödutfodring som utjämnar de årliga variationerna hos stammens nettotillväxt. I ett större perspektiv har vinterutfodringen vid sydkusten hittills uppenbarligen varit otillräcklig. De stora årliga variationerna i stammens beskattningshållbarhet och korrelationen med snödjupet tyder på att viltutfodringen uppenbarligen inte har haft någon större betydelse för stammarnas jaktbara nettotillväxt i Nyland och Egentliga Finland.

I Egentliga Finland och Nyland korrelerar rådjursstammens beskattningshållbarhet på basen av markinventeringsresultaten och bytet (r = 0,90, P < 0,001).

Det är viktigt att fortsätta med vinterutfodringen tills det finns färsk naturlig föda på våren. Rådjurets matsmältning klarar inte av en snabb omställning till grov föda om utfodringen avbryts mitt i vintern. Dessutom ska fodret vara varierat och av god kvalitet. Platsen ska vara så vald att den inte lockar djuren att korsa trafikerade vägar. Det lönar sig att fördela fodret på flera platser så inte många djur samlas på samma plats. Det minskar risken för sjukdomsspridning och slitag på terrängen.

Ett exempel på uträkning av beskattningshållbarheten

I början av mars 2019 fanns det 94 rådjur i ett område medan årets avskjutning uppgick till 16 rådjur. I början av mars år 2020 fanns det 102 rådjur i området.

Av det kan man räkna ut beståndets beskattningshållbarhet: (102+16-94)/94 = 25,5 procent. För att beståndets storlek åter skulle ha varit 94 rådjur i början av mars 2020 hade man alltså kunnat fälla 25,5 procent av antalet i mars 2019, det vill säga 24 rådjur.