Avlivning av skadat småvilt
En rad olika situationer kan leda till att du måste avliva ett djur. Det är klokt att vara medveten om saken och psykiskt förberedd eftersom avlivningen ska göras fort, målmedvetet, lugnt och skonsamt.
På jakt går det inte alltid att undvika skadskjutning, oavsett om skottet är genomtänkt och skjutskickligheten på topp. Det finns så många faktorer som påverkar det fällande skottet. Dessutom är jägaren en person som folk gärna vänder sig till när det behövs hjälp med avlivning. Situationen kan vara krävande, snabb och även stressande. Men du får aldrig tappa omdömet, för säkerheten är alltid prio ett när skjutvapen är inblandade.
Det finns inga ”laglösa” arter
För djuren gäller olika lagstadgade definitioner: det finns vilt, fredade och icke fredade djur, skadliga främmande djur och invandrade arter. Här ska vi hålla i minnet att det inte finns några ”laglösa” arter.
Beträffande avlivandet av fångade skadliga främmande arter tillämpas exakt samma principer som vid jakt på vilket annat jaktbart djur som helst. För mårdhundens del handlar det i praktiken om avlivning med ett skjutvapen.
Motivet för jakten eller fångsten och avlivningen får aldrig vara hat eller aggressivitet. Inte heller hör det till vår jaktkultur att avsiktligt låta hunden sarga ett djur, oavsett om det är levande eller dött. Till etisk jakt och fångst hör alltid respekt för djuret.
Lagen förpliktar
Lagen tillåter att du avlivar ett djur i fälla, gryt, under en byggnad eller liknande med pistol. Att dränka, kväva, gasa eller liknande är däremot förbjudet enligt både jaktlagen och djurskyddslagen. Enligt lagen ska ett djur således avlivas så snabbt och smärtfritt som möjligt med lämplig metod och teknik.
Det finns också lagstadgade undantag som gör det lättare att spåra och avliva skadat vilt. Då är det – liksom vid avlivning av djur i fälla – tillåtet att använda konstljus. Dessutom är det i havsområdet tillåtet att avliva ett skadat vilt med skjutvapen från en båt med motorn i gång.
Djurskyddslagens 14 § förpliktar: Är djuret dock i sådant tillstånd att det är uppenbart grymt mot det att hålla det vid liv, skall djuret avlivas eller avlivningen ombesörjas. Utöver avlivningssättet och omständigheterna stadgar lagen också om åtgärderna som följer. Jägaren måste kontrollera att djuret är dött innan han passar, flår eller destruerar det, eller skrider till andra åtgärder. I praktiken innebär detta att en mårdhund kan spela död för att vid lämpligt tillfälle smita. Om den redan har blivit skadad så vållas den oskäligt lidande och går sannolikt en långsam och plågsam död till mötes.
Praxis
Om det första skottet inte fäller så följer jägaren självfallet genast upp med ett andra skott. Ett skadat djur som flyr måste spåras, utan att spara på vare sig tid eller besvär. En hund är här en utmärkt hjälp.
Om det är ett litet djur som en fågel eller hare som jägaren får i händerna levande kan han avliva det med ett snärtigt slag mot huvudet. På andjakt kan jägaren ha med sig en traditionell klubba som fungerar utmärkt för avlivning. En fågel kan dessutom snabbt avlivas med kniv genom att jägaren trycker upp bladet under näbben och upp i hjärnan.
Geväret får dock aldrig användas som tillhygge eftersom risken är stor för vådaskott eller att det går sönder.
Det är förnuftigt att lugnt lära sig och repetera avlivningstekniken med ett fångat djur. När jägaren behärskar greppen och djurets anatomi kan han verkställa avlivningen sakligt och skonsamt.
