Iståndsätt dikade våtmarker!

Privata markägare uppmuntras att ställa upp på restaureringstalko på platser där dikningen inte har lett till önskat resultat.

Här i landet hade vi ursprungligen ungefär en miljon kvadratkilometer våtmarker. Drygt hälften har under årens lopp dikats ut för skogsbrukets, jordbrukets och torvproduktionens behov. Av skogsdikningarna har uppskattningsvis en halv till en miljon hektar förblivit svagproducerande. En majoritet av dem är dikade näringsfattiga tallmyrar och öppna mossar.

I odikat eller iståndsatt tillstånd utgör de här våtmarkstyperna lämpliga livsmiljöer för många viltarter. På grund av dikningarna har också översvämningarna upphört på många platser som tidigare blev periodiskt översvämmade och därför var viktiga för många organismer.

Återställ vattenhushållningen

I enklaste fall återställer vi vattenhushållningen i en våtmark till tillståndet före dikningen genom att täppa till dikena inom våtmarken och leda dikena som löper omkring våtmarken tillbaka till våtmarken.

Ofta lägger man igen dikena utmed hela sträckningen för att vattnet inte ska bryta sig igenom någon fördämning under svämperioden. På ursprungligen trädlösa våtmarker avlägsnar vi även träden eftersom sådana bara kan växa på bankarna av uppgrävd jord utmed dikena.

Återgången börjar omedelbart

Så fort dikena är blockerade börjar våtmarken – långsamt men dock – återgå till sitt ursprung, men når förstås inte alla gånger ända fram.

Trots det är de återställda våtmarkerna med glest eller inget trädbestånd ett kungarike för skogshönsen och i synnerhet för den kraftigt försvagade ripan. I våtmarker där det har gått att återställa mönstret av strängar och flarkar finner vi häcknings- och kullmiljöer också för sädgåsen och andra fåglar som häckar i karga miljöer, som stjärtanden. Över 70 procent av artens europeiska population häckar i Finland.

Omfattande följdeffekter

I en dikad våtmark rinner smältvattnet på våren fort bort, vilket straffar sig nedströms i form av kraftiga översvämningar. En iståndsatt våtmark magasinerar däremot vatten och fungerar som en buffert.

Klimatuppvärmningen har lett till en ökning av översvämningarna på vintern och perioderna med torka på sommaren. Även i vårt land har vi upplevt torra perioder, som har gjort det svårare att bruka åkrar. På sina håll har tillväxten i skogen saktat av på grund av kraftig vattenbrist. I skogsbruket har man reagerat på det här genom att göra iståndsättningsdikena grundare. En iståndsättning av en svagproducerande våtmark kan öka vattenlagringen och minska risken för torka i skogarna nedströms om våtmarken.

Påverkar också trivseln på sommarstugustranden

I dikade våtmarker fälls fasta partiklar ut i vattnet, men i synnerhet i torvmarker också organiskt kol. De fasta partiklarna gör vattnet grumligt och kolet gör det mörkt.

Vi kan minska mängderna fasta partiklar genom att fördröja vattnet. Våtmarkerna, strömfårorna i två nivåer, svämängarna och sedimenteringsbassängerna utgör de bästa strukturerna för ändamålet. Där hinner de fasta partiklarna sjunka till botten innan de når vattendrag. Strukturerna fungerar samtidigt som livsmiljöer för sjöfåglar.

Tyvärr finns det ingen enkel metod för att avlägsna det lösta kolet från vattnet. Det effektivaste sättet att dämpa vattenförmörkningen är därför att eliminera kolkällan, det vill säga att iståndsätta ett dikat torvmarksområde.