Minska älgskadorna genom skogsskötseln

Skadorna efter betande älgar är ett välkänt problem för många skogsägare. Det är i synnerhet tall- och björkplanteringar som kan få svåra skador av betningen och därför handlar debatten ofta främst om storleken på älgstammen. Men mängden älgar utgör bara en del av helheten. I flera vinterbetesområden inträffar det skador också när älgtätheten inte är särskilt hög.

Det avgörande är mängden föda som finns tillgänglig för älgarna. Vid bekämpningen av skador ska vi alltså även granska skogens struktur.

Älgen letar efter föda

På vintern består älgens diet främst av kvistar på träd och buskar. Rönn, asp, sälg (släktet salix), björk och en är särskilt begärliga. På vintern äter älgen dock mest tall, räknat i volym, eftersom det finns mest av detta trädslag hos oss.

Betningstrycket riktas till platserna där det är enklast för älgen att få sådan föda som den vill ha. Om det finns föda på flera platser, också på andra ställen än i tallplanteringar, så blir betandet jämnare utspritt.

Det här förklarar varför det inte räcker med att skydda planteringar för att förebygga betningsskador. Det är lika viktigt att se till att det också finns annan föda för älgarna. En stor mängd plantor utgör det främsta skyddet för en tallplantering eftersom det då finns plantor kvar som ersätter de älgbetade.

Allt för städad skog ökar problemen

Skogsägare är ofta vana vid att röja bort alla ”onödiga” lövträd i planteringar och gallringsbestånd. Men på platser där älgar övervintrar är en snyggt städad skog inte alltid någon bra idé.

När vi systematiskt röjer bort älgens favoritträd – rönnarna, asparna, sälgen och björkarna – så minskar tillgången på älgföda. Detta kan öka trycket på träden som skogsägaren vill odla.

Därför betonar vi numera den selektiva röjningen i skogsbruket. Alla lövträd ska inte röjas bort i planteringar eller vid förhandsröjningar, om de inte stör det odlade trädslaget eller en avverkning.

Gynna blandskog vid röjningen

Vid älgvänligt skogsbruk är syftet inte vanvård utan eftertanke. Lämna lövträd där som det inte stör det odlade trädslaget. Det är en god idé att odla gran i blandbestånd. I tallplanteringar går det bra att lämna lövträd som är kortare än tallplantorna, men röj bort träden som skuggar tallarna.

Vid en förhandsröjning räcker det med att vi röjer träd som försvårar avverkningen, men vi röjer inte kraftigare än absolut nödvändigt. En fullständig städning ökar kostnaderna och minskar mängden lämplig älgföda. Samt förhindrar en naturlig bildning av växtlighet i olika skikt.

Spara gärna föda som älgen gillar i skogsgläntor och kantzoner, och på platser som saknar betydelse för skogsbruket.

Gallringar skapar vinterföda

Det går också att förebygga älgbetningsskador genom gallringsavverkningar eftersom tall- och björktopparna som blir liggande utgör vinterföda i älgens smak. Om vi lägger topparna ovanpå stenar, stubbar och tuvor så blir de inte lika lätt översnöade utan förblir tillgängliga för älgarna under vintern.

En enstaka gallring kan förbli rätt betydelselös, men om vi sätter det här i system så innebär det en rejäl ökning av tillgången på älgföda.

Ensam löser ingen skogsägare problemet

Omfattningen avgör när det gäller att minska betningsskadorna. En enstaka skogsägare gör ingen större skillnad om grannarna sköter sina skogar på motsatt sätt. I värsta fall kan detta leda till att älgarna söker sig till just den här skogsägaren!

Den bästa effekten når vi när samtliga skogsägare följer samma principer. Vintertid håller älgen sig med ett stort hemområde och struntar i rån mellan fastigheter.

Samma lösningar gynnar både mångfalden och skogsbruket

Flera av metoderna som minskar betningsskador stöder samtidigt mångfalden i skogsnaturen.

Rönnarna, asparna och sälgen (släktet salix) ger föda åt många insekter, fåglar och däggdjur medan snåren skapar gömslen åt bland annat skogshönsen.

Det älgvänliga skogsbruket handlar alltså inte enbart om att förhindra betningsskador. Det ökar också mångfalden i skogen och höjer den ekologiska resiliensen mot andra negativa faktorer.