Insamlingen av varg-DNA: En nyhet!

Den här insamlingssäsongen tar vi i bruk en registrering av samtliga frivilliga insamlare. Registreringen innebär flera fördelar för insamlarna.

– De registrerade insamlarna får anvisningar och information om hur insamlingen framskrider direkt i mejlen. Tidigare informerade vi bara de insamlingsansvariga, men nu når vi insamlarna direkt, berättar forskningsmästare Jaakko Alalantela på Naturresursinstitutet (Luke).

Det är bäst att registrera sig direkt när insamlingstiden börjar i december, även om inga prover ännu skulle ha blivit insamlade. På det viset får insamlarna insamlingsanvisningarna och mellanrapporterna utan någon fördröjning. Vid registreringen får var och en sin egen insamlarbeteckning. Registreringen görs separat för varje insamlingssäsong.

Jakten påverkar insamlingstiden

I kvotjaktsområdena inleds insamlingen av DNA-prover först den första januari.

– På vargarna som blir fällda i kvotjaktsområdena tar vi ett vävnadsprov, vilket betyder att vi inte behöver avföringsprov medan jakten pågår. Proverna som tas efter jakten är däremot mycket viktiga för att vi ska veta vilka och hur många vargar som finns kvar i området, berättar specialforskare Mia Valtonen på Luke.

Framflyttningen av DNA-insamlingen från november till december gör att vi kan analysera de viktigaste proverna effektivt.

– Tack vare framflyttningen av insamlingstiden kan vi rikta analysresurserna till de viktigaste proverna, alltså till dem som samlas in i januari och februari. På det viset får vi den bästa bilden av vargstammens storlek och struktur, fortsätter Valtonen.

Även i de övriga områdena ligger tyngdpunkten på tiden efter nyåret för att informationen om vargstammen ska vara så färsk som möjligt; vi beskriver ju läget i mars.

Vi analyserar inte prover som samlas in före insamlingstiden, utom för misstänkta varghybrider, men då är det viltcentralen som bedömer analysbehovet.

Elektroniskt sparande gör infon omedelbart tillgänglig

Även under den här säsongen satsar vi på att en så stor del som möjligt av proverna ska sparas elektroniskt. Varje registrerad insamlare får anvisningarna om det elektroniska sparandet i mejlen. Dessutom går vi igenom utbildningen i detalj med en öppen utbildning för DNA-insamlare som finns på Naturresursinstitutets webbplats och Lukes Youtubekanal.

De elektroniskt bokförda proverna införs direkt i institutets karttjänst. Kartan visar i rutor om 5 x 5 km hur många prover som har tagits i ett område och har blivit bokförda elektroniskt.

Insamlaren ska inte bara bokföra elektroniskt utan också anteckna namnet, telefonnumret, insamlingsdagen och koordinaterna på etiketten på provpåsen.

Målen oförändrat de samma

Även under den här säsongen är målet att nå en tillräcklig täckning. I parreviren siktar vi på tio prover och i flockreviren tjugo prover. Undvik att samla in för många prover! Mängden får vara mindre bara proverna håller hög kvalitet och det dessutom finns tillräckligt många anteckningar i Tassen för området.

– Med en tillräckligt täckande nivå på Tassenobservationerna kan DNA-insamlarna rikta samlandet dit där observationerna blev gjorda. Det är viktigt att anteckna Tassenobservationer ända från jaktårets början, men det är särskilt viktigt att göra det medan DNA-insamlingen pågår, påminner Valtonen.

Det är skäl att vara noga med kvaliteten på proverna; för att ett prov ska kunna DNA-analyseras måste det vara tillräckligt färskt och insamlat gjort i minusgrader. Det är också viktigt att hålla artigenkänningsförmågan på topp för att minimera mängderna prover av andra arter.