Under de senaste åren har älgarnas produktion av kalvar minskat oroväckande i flera älghushållningsområden. Älgforskarna på Naturresursinstitutet har därför, med hjälp av en regressionsanalys med flera variabler, undersökt hur älgstammens struktur, älgens och de övriga hjortdjurens tätheter, de stora rovdjuren, vädret under vintern, våren och sommaren samt landskapets struktur hänger ihop med kalvproduktionen och den negativa trenden som vi kan observera i flera älghushållningsområden.

Forskarna undersökte orsakerna till förändringarna i kalvproduktionen separat för norra och södra Finland eftersom skillnaderna beträffande förhållandena och storviltsfaunan är betydande mellan de båda landsdelarna. Fördelningen följer på ett ungefär gränsen för tillämpningen av den åttonde paragrafen i jaktlagen.

Som mått på kalvproduktionen använde forskarna älgobservationer gjorda på jakt, och närmar bestämt antalet bokförda kalvar i förhållande till antalet älgkor.

De stora rovdjuren, hjortdjurstätheterna och jakttrycket är faktorer som påverkar produktionen av kalvar

I södra Finland påträffade forskarna ett samband mellan storviltspopulationerna och älgens kalvproduktion. Forskarna noterade att älgens produktion av kalvar var omvänt proportionell mot mängden vargar och björnar. De här två rovdjuren jagar ofta älg och bägge jagar främst älgkalvar.

Hjortarna och rådjuren kan konkurrera med älgen om födan, vilket kan påverka älgkornas hälsa och därmed också produktionen av kalvar. Forskarna noterade också att en ökning av antalet vitsvanshjortar inverkar negativt på älgens produktion av kalvar. De höga hjorttätheterna kan dessutom öka risken för sjukdomar och göra älgarna mera utsatta för vargpredation.

Däremot hade älgstammens egen täthet en positiv inverkan på kalvproduktionen. Med dagens älgtätheter verkar artens inre konkurrens inte försvaga produktionen av kalvar.

Även jakten påverkar produktionen av kalvar; forskarna noterade att ett kraftigt jakttryck mot älgkor leder till en lägre produktion av kalvar under följande år. Detta är förstås logiskt eftersom ett färre antal kalvproducerande älgkor självfallet producerar färre kalvar.

I södra Finland noterade forskarna att när medelvikten på de fällda älgkorna ökade så minskade produktionen av kalvar, vilket även det faller sig naturligt eftersom de stora älgkorna är de bästa kalvproducenterna.

Å andra sidan påträffade forskarna i södra Finland också ett annat samband mellan de vuxna älgarnas könsfördelning och kalvproduktionen; kalvproduktionen ökar om förhållandet mellan kor och tjurar under föregående höst också ökar. Vanligen tänker vi oss att en jämn könsfördelning skulle öka älgkornas möjligheter att bli dräktiga och på det viset öka kalvproduktionen, men resultatet av undersökningen stöder inte antagandet.

Väderlekens inverkan på älgarnas kalvproduktion

Ogynnsam väderlek på vintern och våren kan försämra de dräktiga älgkornas hälsa, vilket kan få negativa konsekvenser för kalvarnas överlevnad. För södra Finland noterade forskarna ett omvänt förhållande; kalvproduktionen minskade om snötäcket under föregående vinter var djupt och medeltemperaturen hög medan temperaturen på våren var låg.

Sambandet mellan hög vintertemperatur och svag kalvproduktion beror sannolikt på att älgen är gjord för ett kallt klimat. Om vintern blir varm drabbas älgen av värmestress. Under kalla vårar är däremot tillgången på föda svag och kylan kan försämra de nyfödda kalvarnas överlevnad.

Förhållandena på senvåren och sommaren avgör tillgången på sommarföda och i hur hög grad älgen upplever värmestress, vilket i sin tur kan påverka kalvarnas överlevnad. I södra Finland noterade forskarna att kalvproduktionen sjönk när sommartemperaturen steg. I norra Finland minskade produktionen om snötäcket var djupt i maj och sommaren regnfattig.

Landskapsstrukturen och näringsresurserna som kalvproduktionsförklarande faktorer

Tillgången på lämplig vinterföda är avgörande för de dräktiga älgkornas hälsa och påverkar därmed produktionen av kalvar. Mängden tillgänglig vinterföda beror i sin tur på tillgången på ungskog och planteringar. Forskarna noterade att kalvproduktionen ökar när andelen lövträdsplanteringar och unga tallbestånd ökar i landskapet.

Forskarna noterade också ett positivt samband mellan åkrar och kalvproduktion, men sambandet verkar inte handla om åkrarnas betydelse som vinterföda. Sannolikt förhåller det sig så, att åkrarna berättar om en generellt god näringstillgång i marken och frodig växtlighet. Här finns en koppling till mängden tillgänglig vinter- och sommarföda på landskapsnivå och födans kvalitet.

Materialet i vår undersökning inskränker sig till perioden 2000–2022, men för kalvproduktionen har nedgången fortsatt, i synnerhet i södra Finland. Detta är en varningssignal för att älgstammens livsduglighet håller på att försvagas. Ett tänkbart sätt att höja älgens kalvproduktion vore att minska på vitsvanshjortarna. Här ska vi igen akta oss för en hastig hjortminskning eftersom detta skulle kunna öka vargarnas predation på älgar.