Efter fällningen: Att sticka eller inte sticka?
Vid slakt av produktionsdjur är avblodningen en nödvändig rutinåtgärd. Syftet är att djuret ska dö snabbt samtidigt som man bevarar den livsmedelshygieniska kvaliteten på köttet. På jakt är situationen dock en helt annan.
På slakterier bedövar man i regel stora klöv- och hovdjur mekaniskt med ett vapen (bultpistol) som fungerar med krut eller tryckluft. En sådan har en trubbig spets som tränger in i hjärnan, vållar omfattande hjärnskador och gör djuret medvetslöst. Därefter avblodar man djuret med en vass, lång kniv genom att skära av artärerna som utgår från hjärtat. Detta görs genom halsgropen eller på halsen. Efter bedövningen fortsätter hjärtat att slå en stund och pumpar effektivt ut blodet via de kapade artärerna, vilket leder till en snabb och smärtfri död.
Avblodningen måste lyckas för att det ska bli kvalitet på köttet; färgen, strukturen, smaken och mörningsegenskaperna blir bättre. Men också efter en lyckad avblodning blir ungefär en tredjedel av blodet kvar i kroppen; i musklerna, levern, mjälten och hjärtat. Mängden blod som blir kvar påverkas av djurets fysiologiska tillstånd; kroppen av ett sjukt eller utmattat djur förblir ofta full med blod.
Mängden kvarblivet blod påverkar inte bara smaken (blir metallisk) och strukturen på köttet utan också livsmedelskvaliteten. Blodet utgör nämligen ett utmärkt växtunderlag för bakterier, vilket gör att köttet förfars fortare.
Efter en träff i bröstkorgen behöver djuret inte stickas
På hjortdjursjakt åstadkommer vi den pålitligaste och snabbaste döden genom att träffa hjärtat, lungorna eller de stora blodådrorna. Framför kulan bildas ett övertryck och bakom ett undertryck. Detta i kombination med kulans rörelser (räfflingen, instabiliteten) åstadkommer en sårkanal och vävnadsskador som effektivt trasar sönder blodådror.
En bra träff i bröstkorgen orsakar en kraftig blodutgjutning i bröst- eller bukhålan, och en hastig sänkning av blodtrycket. Detta leder ofta till hjärndöd innan hjärtat ens har slutar slå, trots att djuret löper vidare några tiotal meter till. I ett sådant fall behöver djuret inte stickas eftersom blodet redan har runnit ut i brösthålan och bukhålan, tack vare hjärtats pumpande och musklernas arbete. Att skära och sticka i kroppen skulle bara förstöra vävnader i onödan, överföra bakterier från päls till vävnader och utsätta vävnaderna för smuts under transporten.
Vid träff i ryggraden eller skallen ska djuret stickas
Undvik träffar i ryggraden eller huvudet. Risken för skadskjutning är stor och kan leda till ett långt lidande för djuret.
Visserligen är det sant att en träff i det centrala nervsystemet leder till en omedelbar död, men hjärtat stannar utan att ha hunnit pumpa ut blodet. Dessutom orsakar träffen i ryggraden en hastig ökning av blodtrycket, vilket kan leda till punktartade blödningar i vävnader och blod i köttet. I sådana fall ska djuret stickas inom några minuter efter fällningen, vilket i praktiken ofta är svårt på jakt.
Skribenten är veterinärmedicine doktor och docent i hjortdjurssjukdomar.
Ett sticknings-komihåg
1. Kontrollera att djuret är dött
Ett djur som är vid medvetande får inte stickas! Närma dig försiktigt det liggande djuret bakifrån och observera det. Om du ser andetag eller hör ljud, eller om djuret lyfter på huvudet, så utgör det livstecken. Avliva djuret med ett avfångningsskott i huvudet eller nacken.
Gör på samma sätt om djuret reagerar på tryck mot ögat (kornealreflexen).
Se efter att inga personer utsätts för fara när du skjuter avfångningsskottet. Hunden ska inte heller befinna sig tätt intill.
2. Dröj inte
Sticket ska göras några minuter efter skottet, inom högst tio minuter. Om sticket görs senare så gör det ingen nytta. I sådana här fall är det bättre att fort ta ur djuret och föra kroppen till slaktskjulet för flåning. Medan kroppen hänger fortsätter blodet att rinna ut från de skadade blodkärlen.
3. Renligheten utgör halva middagen
Före sticket ska du kontrollera att kniven och händerna är rena.
4. Med riktig teknik och de rätta redskapen
För att säkert lägga sticket rätt börjar du med att göra ett cirka tio centimeter långt ytligt snitt i huden längst ner på halsen, längs mittlinjen. Därefter skär du av de stora blodådrorna som utgår från hjärtats övre del, i den främre delen av brösthålan, genom att trycka in kniven genom halsgropen, in i brösthålan, och vrida om knivbladet.
Med en kortbladig kniv lyckas det här inte på en vuxen älg. Var försiktig så du inte skadar mat- eller luftstrupen!
Du kan hjälpa avblodningen genom att placera djurets huvud så, att det lutar nedåt. Mindre djur kan lyftas upp så de hänger.
5. Det bästa alternativet
På sätt och vis är stickandet ett onödigt besvär som man kan undvika. Med tanke på slutresultatet så är ett välriktat stickande skott det bästa alternativet.