De finska grågässen följer två flyttvägar

Grågässen som häckar i Bottenviken flyttar längs den västra rutten över havet från Finland till Sverige och vidare till sina övervintringsområden i Danmark och Västeuropa. Gässen i Finska viken flyttar igen främst längs den mellersta rutten från Finland och över de baltiska staterna och Polen till övervintringsområdena i Centraleuropa. Gässen mellan Bottenviken och Finska viken, alltså i Satakunta och Österbotten, använder bägge rutterna: ungefär 80 procent av grågässen i Satakunta flyttar till Centraleuropa och 20 procent till Västeuropa medan proportionerna i Österbotten är de motsatta.

Gässen i Bottenviken höstflyttar tidigast

Var som helst utmed kusten kan de första grågässen bryta upp redan i början av augusti och lämna landet. Men det här handlar om en väldigt liten del av gässen och inverkar knappt alls på flyttningen som helhet. I Bottenviken inleder gässen flyttningen på allvar kring mitten av augusti och i slutet av augusti finns det bara ett fåtal grågäss kvar där. Efter uppbrottet flyger gässen i Bottenviken vanligen nonstop till Sverige, till rastplatser väster om Stockholm, där de stannar och tankar ända till oktober-november.

Grågässen som häckar söder om Bottenviken lämnar däremot landet först i september-oktober. Före höstflyttningen rör de sig i trakterna omkring sina häckningsområden och flera av dem flyttar till de kända samlingsområdena i Egentliga Finland och Nyland.

Flyttningens inverkan på förvaltningen

Ur jaktens och förvaltningens synvinkel betraktat har flyttningen två viktiga aspekter.

Gässen i Bottenviken och i södra Finland förekommer nämligen i praktiken inte alls i samma trakter. Det betyder för det första att jakten i söder inte påverkar gässen i Bottenhavet – och vice versa. För det andra; i södra Finland kan grågässen jagas minst en månad längre än i Bottenhavet.

Med tanke på regleringen av jakten är det viktigt att veta om det finns skillnader i utvecklingen eller mortaliteten mellan de olika delarna av landet. En annan intressant fråga är den, om skillnaderna i jakttryck bidrar till att gässen håller sig med olika tidtabeller för flyttningen. Den senare frågan är svår att besvara eftersom de regionala skillnaderna i jakttryck inte har blivit undersökta. Dessutom är våra kunskaper om grågåsstammens utveckling på olika håll i landet bristfälliga, även om det finns tecken som tyder på regionala skillnader. Inventeringarna av grågäss som Naturresursinstitutet inledde i fjol kommer sannolikt att belysa utvecklingen. På Åbo universitet analyseras mortaliteten under innevarande och nästa år. Mer om detta i kommande nummer av tidningen Jägaren!

Vi samarbetar