Halsbandsmårdhunden i Purunpää

Den här ensamlevande mårdhundshanen försågs med halsband i Purunpää naturskyddsområde i december 2020. Området är beläget i Söderlångviks skötselområde på Kimitoön, där det har bedrivits effektiverad jakt på mårdhundar i många år. Skötselområdet utgör en viktigt rutt för mårdhunden ut i skärgården.

Tillbringade vintern på plats

Vintern 2020-2021 var en normal vinter, det vill säga att södra Finland hade både köld och snö, och havet frös i början av februari. Purunpäähanen slog sig ner sedan den fått sitt halsband och rörde sig sparsamt ända tills 22 januari. Den hade förlorat sin hona den femte januari. I februari slog sig hanen ner på ön Hamnholmen, där den synbarligen trivdes. Ön ligger nära Purunperä naturskyddsområde. Större delen av den ägs av Forststyrelsen och en del hör till Skärgårdshavets nationalpark. Hanen stannade hela februari på Hamnholmen.

Partnersök i mars

En ensam mårdhund är en sällsynthet i vår natur. Inte heller den här hanen hade varit ensam om den inte hade mist sin partner i januari. I mars började fortplantningsdriften spinna och den begav sig längs isarna för att leta. Kring den 22 mars hittade den en partner på ön Brändö, varefter den återvände till Hamnholmen med honan. I mitten av april fick även honan ett halsband. Nu bar bägge djuren halsband, vilket är rätt unikt i vårt land.

Tillökning i familjen

Den tionde maj kontrollerade vi läget på plats på ön och fann djuren under en byggnad. De hade nyligen fått ungar. Vi kom inte åt att räkna ungarna eftersom honan försvarade dem så ilsket att vi lämnade dem i fred. I maj var honan stilla medan hon diade ungarna. Hanen skaffade föda till familjen och hämtade bland annat skrakägg; skalen påträffades spridda kring byggnaden.

I juni blev rollerna ombytta. Honan hade tydligen slutat dia och börjat fylla på energiförråden. Hanen övertog skötseln av ungarna. Till en början gjorde den det i närheten av byggnaden, men flyttade när den mänskliga närvaron ökade vid midsommartid. De slog sig ner på en fuktig och frodig äng. Honan höll sig fortsättningsvis undan, vilket vi kunde konstatera på plats.

Förhöjd aktivitet från midsommar – förödande för svärtan

Efter midsommaren var ungarna redan rätt självständiga och samtliga mårdhundar strövade aktivt på ön. Vilket var förödande för de fåglar som häckar sent, som svärtan. Av detta insåg vi varför svärtorna i närbelägna Tunnhamns skärgård reagerar så positivt på elimineringen av mårdhundar. Tidigare hade de inga möjligheter att lyckas med häckningen eftersom mårdhundarna skruvar upp aktiviteten när svärtorna häckar.

På norra sidan om Hamnholmen ligger Korvholms grundet som vimlar av fåglar. Där häckar tiotals fiskmåsar, skrattmåsar och tärnor, och andra arter i skydd av dem. Hela våren och försommaren var spännande: skulle mårdhundarna hitta dit? Simmande var det inte längre än 2 x 50 meter, men av någon orsak tog de sig aldrig dit. Ändå var de med säkerhet medvetna om fåglarnas närvaro. Vi fann en enda lösning på gåtan; för att nå fågelskäret måste mårdhundarna passera ön Korvholmen och där finns en sommarstuga som är aktivt bebodd från början av maj. Sommarstugor brukar inte avskräcka mårdhundar, men den avgörande faktorn var kanhända det, att stugfamiljen hade hundar. Som skäller på dagen och doftmarkerar sin ö. Jag är övertygad om att det är hundarna som spärrar vägen.

Honan stannar på ön

Den kanske största överraskningen när vi bevakade mårdhundarna kom i september. Den 21 lämnade hanen ön och honan blev kvar på Hamnholmen med ungarna. Undertecknad har alltid trott att mårdhundsparen håller troget ihop, men uppenbarligen är det inte så. Samma beteende har observerats i norra Sverige i det nordiska mårdhundsprojektet.

Den 24 september gjorde vi ett skötselbesök på Hamnholmen och avlivade samtliga fem ungar. De tryckte tillsammans med honan i en tät vassrugge där hunden ställde dem, den ena efter den andra. Gps:n visade att honan fanns kvar, men hon använde ungarna som sköld. Först när den sista ungen var död lämnade hon vassen, men vi spårade upp och avlivade henne.

Händelsen var ingen tillfällighet. Samma höst avlivades sju ungar på den närbelägna Hälsingeholmen på ett och samma besök. De vuxna fångades på det följande besöket. Det är tydligt att de vuxna mårdhundarna använder ungarna som sköld.

Hanen stannade på fastlandet och parade sig med en ny hona. Han åt upp sig bland annat vid åtlar med slaktavfall efter vilt. I november eliminerades hanen och vi tog vara på halsbandet. Den hade inte gjort några återbesök på Hamnholmen.

Värdefull information

En händelse under den här långtidsbevakningen gav oss värdefull information. Vi fick klara bevis för att mårdhunden övervintrar i skärgården och förökar sig där. Den stannar på sin ö ända till hösten och återvänder till fastlandets större resurser bara simsträckorna tillåter det. Om inte så väntar den och raskar över isen.

Efter en isvinter är det därför viktigt att på våren gå igenom de mårdhundslämpliga öarna inom en viss radie från fastlandet och eliminera djuren innan de fortplantar sig. Värt att veta är också det, att föräldrarna döljer sig bakom barnen; om det i augusti-september påträffas ungar på någon ö vore det viktigt att besöka ön flera gånger. På det viset kan paret eller åtminstone honan avlivas.