Bild: Getty Images

Löser lodjuret mårdhundsproblemet?

Det här optimistiska antagandet har förts fram; om de stora rovdjuren skulle bli fler så skulle detta eliminera behovet av att jaga mårdhundar. Men beklagligtvis håller detta inte streck.

Text Jyri Mononen Bilder Jyri Mononen, Ilkka Järvinen

Publicerad7.11.2025

En undersökning gjord av Åbo och Helsingfors universitet visar att mårdhundarna är färre i varg- och lodjurstrakterna i södra och mellersta Finland. Forskaren Annika Herrero har bekräftat detta. Naturresursinstitutet följer ett antal unga lodjur och några av dem har visat sig vara rätt specialiserade på mårdhundar. Men alla lodjur visar inte intresse för mårdhundar.

Gott om mårdhund även där lodjursstammen är tät

Helmi-projektet mot de främmande rovdjuren går ut på att bedriva effektiv mink- och mårdhundsjakt i värdefulla fågelvatten. Projektet har samlat in mårdhundsdata kring fågelvattnet Saltfjärden i Kyrkslätt. Där har lodjurskullarna åstadkommit en lokal täthetstopp. Under sådana förhållanden skulle man kunna tro att projektet inte längre behöver fälla massor med mårdhundar för att hålla populationen i schack.

Fångstområdet är inte större än cirka 2 000 hektar, men ändå fångades där 134 mårdhundar under det första fångståret (2023). Siffran inkluderar inte ens mårdhundarna som blev fällda av andra jägare än projektets egna, registrerade. Under det följande året (2024) landade saldot på hela 114 mårdhundar, trots att populationen i kärnområdet redan hade börjat minska.

I området rörde sig allt mera regelbundet minst två lodjurskullar, flera vuxna individer och även vargar. Men trots alla dessa rovdjur hade jägarna ändå en så här tät mårdhundspopulation att rå på.

Under innevarande år finns det således mårdhundar och arbete mer än nog, även om projektjobbarna i våras för en kort tid lyckades åstadkomma ett mårdhundstomrum mitt i projektområdet.

Bilden är tagen i Västnyland av en av Helmiprojektets kameror. Ett lodjur och en mårdhund kan alldeles lugnt besöka samma åtel samtidigt.
I Tavastland blev ett lodjur och en mårdhund fotograferade vid samma åtel. När lodjuret hade gått stannade mårdhunden lugnt kvar och fortsatte äta.

Lodjuren är individualister

Det verkar inte vara fler än en handfull lodjur som ägnar sig åt att glesa ut mårdhundarna. Det här antagandet får stöd av projektets åtelkameror som på bild har fångat lodjur och mårdhundar som i bästa samförstånd äter tillsammans. Med en värmekameraförsedda drönare upptäcktes i somras två mårdhundspar som fick ungar omgivna av lodjur.

Kring det ena paret strövade den sändarförsedda lodjurshanen Narri och kring den andra mårdhundsfamiljen strövade den sändarförsedda lodjurshonan Helmi – åtminstone två gånger utan att mårdhundsparet skulle ha förlorat en enda valp! Båda mårdhundskullarna befann sig i kanten av projektets område för effektiv jakt.

Ett lodjur kan innebära en välkommen handräckning i kampen mot mårdhunden, förutsatt att det är en individ som jagar mårdhundar. Empiriska observationer visar ändå att vi inte ens i trakter med mycket lodjur kan räkna med någon jägarhjälp.

Även i fortsättningen krävs det alltså kraftfulla insatser av organiserade jägare även om lodjuret på sina håll kan utgöra en välkommen hjälp.

Sent i våras höll lodjurshanen Narri till i den här våtmarken. Han jagar helst på sanka platser. Samtidigt befann sig ett mårdhundspar med nyfödda ungar mitt i vassen (vit boll) där de blev upptäckta av en drönare med värmekamera. Narri krökte inte ett endaste hårstrå på paret eller ungarna trots att han hade nosat omkring där i vassen.
Metsästäjälehti
Privacy Overview

This website uses cookies so that we can provide you with the best user experience possible. Cookie information is stored in your browser and performs functions such as recognising you when you return to our website and helping our team to understand which sections of the website you find most interesting and useful.