Studievägen till viltet som yrke
Av jaktintresset kan det också bli ett yrke. Viltbranschen har nämligen en egen utbildning vid Helsingfors universitets agrikultur-forstvetenskapliga fakultet.
De som går ut gymnasiet eller avlägger en yrkesinriktad grundexamen möter år efter år samma fråga: Vad vill jag studera? För den som jagar kan svaret finnas överraskande nära. Tiden som personen har tillbringat i naturen och intresset för viltet kan leda till högskolestudier och ett yrke.
Det finns ett antal högskoleexamina som är lämpliga för en anställning i viltbranschen. På Helsingfors universitet går det att studera exempelvis biologi och skogsvetenskap med inriktning på viltbranschen. Inom skogsvetenskaperna är det möjligt att studera viltvetenskap inom studieinriktningen för skogsekologi och skogsbruk, vars omfattning är 20 studiepoäng på kandidatnivå och 15 studiepoäng på magisternivå. Dessutom finns det mera omfattande kurser i ekologi och naturvård som ger 19 studiepoäng.
På kurserna studerar man bland annat artkännedom, biologi och ekologi, användningen av beräkningsmetoder samt planeringen av hållbar jakt. I studierna ingår även vilthushållning och en del om jaktens samhälleliga effekter. I de viltvetenskapliga studierna ingår också praktiska övningar där de studerande följer med djurstammar.
Viltet som en del av naturen och samhället
Viltvetenskaperna ger en bra grund för en mängd olika jobb relaterade till naturresurser och naturvård. Universitetslektorn i viltvetenskap, Sari Holopainen, berättar att många får anställning inom viltplaneringen, vattenvården eller naturrestaureringen. Typiska arbetsgivare är till exempel Forststyrelsen, Finlands viltcentral och Naturresursinstitutet. Viltvetenskapligt kunnande behövs också på ministerierna, miljöförvaltningen och universiteten.
Den som söker sig till viltbranschen ska enligt Holopainen vara intresserad av hur de ekologiska och samhälleliga systemen fungerar.
För experterna i branschen är det, tycker jag, väldigt viktigt att kunna betrakta branschen ur både den ekologiska och den sociala hållbarhetens synvinkel, framhåller Holopainen.
På arbetsplatserna i viltbranschen arbetar man enligt Holopainen ofta självständigt och rör sig ute på fältet, så förmågan att fungera i naturen är en stor fördel. Å andra sidan kan arbetet ibland innehålla långa fältperioder tillsammans med kollegor, och då blir samarbetsförmågan värdefull. För en forskare är förmågan till matematiskt tänkande till stor nytta.
Som kompletterande studier lönar det sig enligt Holopainen att studera skogsskötsel, geoinformatik, biologi eller akvatiska vetenskaper. Om den studerande är särskilt intresserad av forskningsarbete rekommenderar hon studier i statistik.

Våtmarksforskning
Vid Helsingfors universitet är forskningsarbetet för närvarande särskilt fokuserat på våtmarksekologin, men det finns också specialkompetens inom de främmande rovdjuren. Internationellt samarbete utnyttjas i synnerhet inom forskningen om de flyttande sjöfåglarna.
Enligt Holopainen har forskningen en viktig roll.
– Syftet med vår forskning är att stöda den hållbara viltvården och nyttjandet av naturresurserna.
Viltvetenskapen är alltså ett mycket mångsidigt vetenskapsområde som förenar jaktens ekologiska och sociala aspekter. Som en del av de övriga studierna inom skogsvetenskaperna ger viltvetenskaperna en bra grund för en mängd olika jobb inom vilt- och skogsbranschen.